Arkeologi är det vetenskapliga studiet av samspelet mellan människor och grupper av människor såsom det tar sig uttryck i föremål, arkitektur och kulturlandskap.
Den förhistoriska arkeologin studerar det långa tidsskedet från människoblivandet i Afrika för 5 miljoner år sedan till uppkomsten av skriftanvändande samhällen på skilda håll på jordklotet vid skilda tidpunkter, i Norden under vikingatiden för ett tusen år sedan. Den historiska arkeologin studerar samhällen, som är skrifthistoriskt kända, till exempel den nordeuropeiska medeltiden. För båda slagen av arkeologi gäller, att arkeologin med sitt eget källmaterial och sina egna metoder i ett brett tvärvetenskapligt samarbete med såväl naturvetenskapliga som samhällsvetenskapliga ämnen studerar människors miljö, levnadsvillkor och kultur.
Arkeologins långa tidsperspektiv innefattar en obegränsad mänsklig variation och en ständig samhällsförändring. Också den arkeologiska kunskapen och den arkeologiska synen på människor och samhällen förändras ständigt, när det moderna samhällets expansion nödvändiggör arkeologiska utgrävningar av hotade kulturminnen, och när det moderna samhällets idédebatt inspirerar till nya tolkningar av gamla och nya arkeologiska fynd.