Det våras för Orwell

Vad är kunskap? Vems kunskap räknas och vilka fakta är relevanta? Filosofiska frågor kanske men som har betydelse i ett läge när viktiga beslut i samhället ska tas. När miljarder ska investeras och mål för samhället ska sättas så är det väl rimligt att ett objektivt och fullständigt beslutsunderlag finns? Samtidigt lever vi i en demokrati och det vore olyckligt om experterna ges makten över besluten. Våra folkvalda politiker ska garantera att olika aspekter vägs samman och sätts i relation till folkviljan. Att hitta en balans mellan det fakta- och kunskapsbaserade beslutsunderlaget och den demokratiska beslutsprocessen är centralt i ett modernt samhälle.

I praktiken finns dock fler aktörer än forskare och politiker. Vargmotståndarna räknar måndubbelt fler vargar än de forskare som följt djuren i årtionden. Vissa företrädare för skogsbruket menar att de klarar skogens mångfald själva och att det inte behövs fler skyddade skogar. Från fiskenäringen hör man emellanåt att fiskbestånden inte alls är överfiskade utan de bara naturligt varierar. De starka krafter som ifrågasätter klimatförändringarna menar att hela klimatdebatten är en bluff och komplott. Samlande för dessa typer av åsikter är att de inte behöver backas upp av fakta och vetenskap då forskningen i princip betraktas som korrupt och som företrädare för motståndarnas särintressen. Som forskare är detta givetvis otäckt. Inte för att forskarnas makt ifrågasätts utan för att vilken åsikt som helst anses lika välgrundad som mångåriga vetenskapliga studier och analyser.

Men ska då inte forskning och vetenskap vara objektiv och neutral i samhällsdebatten? Nej, inte alls faktiskt. Det vore att totalt missförstå forskningens och vetenskapens roll i samhället. Som forskare har vi bara en lojalitet – mot kunskapen, fakta och i förlängningen sanningen. Denna lojalitet kan ge oss både vänner och fiender när det finns konflikter och placera oss på ena sidan om mittlinjen i en debatt. Vi blir tillsynes företrädare för en ”åsikt” och kan därför riskera att misskrediteras. Det är dock ett pris som vi måste vara beredda att betala. Om den befintliga kunskapen faktiskt talar för att det är bättre att göra det ena än det andra så är det vår plikt, både mot skattebetalarna som betalar vår lön och vetenskapen som begrepp, att tydligt visa på den faktagrund som finns för ett ställningstagande.

Om man inte kan vara överens om vissa grundläggande fakta, om vilken åsikt som helst om hur verkligheten ser ut är lika sann eller falsk som en annan, finns inte längre någon möjlighet att ta beslut på en objektiv grund. Vi hamnar då i ett samhälle där det blir den som har den ekonomiska och politiska makten som definierar sanningen. För mig är detta som att kliva in i George Orwell’s 1984 – en värld där sanningen inte längre är relevant utan där maktens ”sanning” är den som gäller. Vetenskapen må beskyllas för att vara vår tids religion, men att inte basera viktiga beslut på vad vi faktiskt vet utan istället på vad som gynnar vissa ekonomiskt starka intressen är skrämmande. Nej, med ett respektfullt äktenskap mellan demokrati och vetenskap står vi bäst rustade inför framtiden.

Ps. Läs gärna mer om frågan i följande artikel