Naturvetenskapens uppgång och fall vid Mittuniversitetet!

Hej,

Idag förmedlar jag en text som är publicerad i Tidningen Ångermanland och som behandlar naturvetenskapens förändring under ett antal år vid Mittuniversitetet.

Det är med sorg som jag nu skriver dessa rader om naturvetenskapens uppgång och fall vid Mittuniversitetet. För cirka 16 år sedan fick jag uppdraget att utveckla grundutbildning och forskning för ämnet biologi vid Mitthögskolan med start i Härnösand.  Det krävdes många år av prövningar från Högskoleverket innan biologi och naturvetenskapliga ämnen till slut fick universitetsstatus år 2001. En vidare utveckling i denna process gjorde sedan att hela Mitthögskolan fick universitetsstatus och blev då Mittuniversitetet 2005. Universitetsstatusen gjorde även att humanistiska och samhällsvetenskapliga ämnen kunde starta en god utveckling inom forskning och grundutbildning.

Idag ser det annorlunda ut. Det låga intresset för naturvetenskap hos ungdomar och ett uppdrag från regeringen att minska antalet studenter gör att ledningen vid Mittuniversitetet beslutar att inte längre bedriva en acceptabel nivå av forskning och grundutbildning inom ämnena biologi och kemi.  Det är väl känt att i Europa är intresset för naturvetenskap lågt men kanske det är viktigare än någonsin med kompetenta personer som kan ta ansvar för bland annat miljöfrågor, utbildning av lärare och en industriell utveckling inom naturvetenskap. I Härnösand har gymnasieskolan beslutat att inte längre bedriva spetskompetensutbildning inom naturvetenskap. Att inte kämpa för att våra ungdomar ska ges möjlighet till en god kvalitativ utbildning inom naturvetenskap i Västernorrland känns helt enkelt inte rätt. Även en god allmänbildning inom naturvetenskap ger på sikt ett bättre socialt och miljövänligt samhälle för alla.

För oss som arbetar inom de här ämnena vid Mittuniversitet innebär detta naturligtvis att ett flertal lärare och forskare blir uppsagda och förmodligen kommer många av mina kollegor att lämna regionen. Det blir inte så som Mittuniversitetets rektor sade i Mittnytt att detta kommer att ske via pensionsavgångar. Hela processen med att avveckla biologi och kemi har pågått under flera år. Delvis beror detta på att ledningen inom framför allt den naturvetenskapliga fakulteten inte har den vilja och kanske den kunskap som krävs för att kunna utveckla naturvetenskap. Vid det senaste personalmötet meddelade ledningen att våra närmaste vänner är industrin och företagen. Gott så, men var tog våra akademiska vänner vid andra universitet och högskolor vägen? Ledorden för närvarande är design, innovation och processtänkande medan begrepp som globala miljöförändringar och biologisk mångfald är något man nästan skrattar åt. Nu har Mittuniversitetet skapat en avdelning som skall sälja utbildningar till företag. Är tanken att biologi- och kemiutbildningar skall säljas när dessa ämnen kan studeras gratis vid andra universitet?

Det är inte så att skogen endast kan beräknas utifrån producerad mängd pappersmassa utan våra skogar fungerar även för rekreation, jakt och naturupplevelser. Att kunna förstå samspelet mellan människor, djur och växter är betydelsefullt och därför tycker jag det är synd att Mittuniversitetet inte längre kämpar för att kunna bibehålla forskning och grundutbildning av hög kvalitet inom områden som biologi och kemi. Vilket budskap skall vi ge våra ungdomar som ofta diskuterar hur vi skall kunna lösa framtida problem inom områden som energi, förorenad miljö, mat och djurhushållning? Vad skall vi säga till barnen som besöker Technichus? Så länge ni är små så får ni syssla med naturvetenskap men när ni blir äldre vill vi att ni arbetar med design och produktutveckling?

Om några år så ökar antalet ungdomar som studerar vid universitet och högskolor igen och därför är det väldigt kortsiktiga lösningar som Mittuniversitetet genomför idag, genom att kraftigt minska det naturvetenskapliga utbudet. Det har tagit många år att skapa professorstjänster och att bygga upp grund- och forskarutbildningar, vilket tyvärr lätt nu försvinner. Trots mina känslor för den utveckling som pågår vid Mittuniversitet så hoppas jag av hela mitt hjärta att ledningen överväger sin strategi och ger naturvetenskapen en möjlig framtid i Västernorrland.