GOSH!

Efter påskhelgen och skrivande på rapporten i början av veckan var det i torsdags dags för mitt dagskift hos Räddningstjänsten. Vi hade precis hittat en passande jacka och börjat leta fram byxor till mig när min handledare för dagen tittar upp och säger "ojdå" och ser lite förvirrad ut. Så hörs utropet " Trafikolycka, Trauma".  Så kastar han åt mig ett par stövlar och säger "spring!" Jag springer efter och får på mig jacka, byxor ,stövlar och får en hjälm på vägen ut. In brandbilen och så iväg. Väl på olycksplats när vi klivit ut och jag har fått på mig all mundering känns det lite lustigt. Jag känner mig som någon jag känner igen...- Janne Långben! Jag har en alldeles för stor hjälm, någorlunda lagom jacka, stora byxor och ENORMA skor. Jag har till vardags 38-39 på fötterna men dagen till ära står jag i storlek 45! Olyckan hade slutat lyckligt, bara plåtskador och min snygga outfit fick brandmännen att dra på smilbanden. Min handledare fick en påpekan- Du. Hon kanske kan få några andra skor? En dag fylld av många skratt och jag har hittat goda bekantskaper med mycket humor. Det var länge sedan jag hade så här kul och det var ett nödvändigt brake i  allt det teoretiska. I dag (fredag ) har jag fortsatt prata med folk om samverkan och sekretess av ren nyfikenhet. Mitt uppdrag är klart men det är ju så intressant så jag bär det med mig mest hela tiden. Nu är det snart slut på praktiken och jag kommer att drabbas av separations ångest. Sånt är livet. Tjing!