Tjänsteinnovation – tjänsternas eller ”kejsarens nya kläder”
Ibland kan man inte låta bli att förvånas över hur man tidigare klarat sig utan tillgång till dagens uppsjö av produkter och tjänster. Lika svårt är det att låta bli att dra på munnen när man ställer sig frågan om det man tror sig inte kunna vara utan är så livsnödvändigt som tror.
I andra sammanhang stöter man på nymodigheter som frapperar fast man efter någon stunds eftertanke finner att det egentligen inte var märkvärdigare än en ny förpackning eller ny benämning på något man redan har eller har gjort i alla tider. Det låter kanske reaktionärt att luta sig bakåt med uttrycket ”intet nytt under solen” men det kan faktiskt också vara nyttigt att ta sig ur berusningens bubbla när nya begrepp, produkter eller tjänster tränger sig på och vill göra sig oundgängliga.
Ett levande språk är på många sätt nyckeln till utveckling och framsteg i en kultur. Därför ser vi ständiga nytillskott av ord som betecknar antingen sådant vi redan känner till man kanske aldrig namngivit, något vi haft annan benämning för men som får ny språklig klädnad eller kanske rent av betecknar något helt nytt. Inte allt för sällan uppstår språkliga nyskapelser genom sammanfogande av ord som tidigare inte varit sammansatta till ett begrepp.
Ordet innovation har för många fortfarande en stark koppling till uppfinning. Medan uppfinning betecknar själva upptäckandet eller skapandet av något nytt har innovation fått stå för fasen när uppfinningen omsätts till användning, man skulle kunna förledas att använda begreppet nyttiggörande, men det skulle nog vara en överdrift att hävda att alla innovationer varit av nyttokaraktär. När innovation dyker upp i kombination med begreppet tjänst, antingen som innovativa tjänster eller tjänsteinnovation är det inte alltför långsökt att tänka sig att det handlar om att nyuppfunna tjänster skall göras användbara. Men det nya begreppet visar sig, när man orienterar sig bland tjänsteinnovationsforskare via Google, vara mer användbart än så. Även gamla tjänster kan omfattas av begreppet om de kan ges en ny användning. Det är till och med så att innovationen i begreppet tjänsteinnovation ligger i användarens upplevelse av tjänsten. Om användaren eller den tjänsten riktas till upplever ett mervärde, som inte behöver vara objektivt mätbart utan kan vara just av upplevelsekaraktär som lycka eller välbefinnande, vid användandet av en tjänst är det en tjänsteinnovativ situation. Kan den sedan omsättas i ett köp och säljsystem så är tjänsteinnovationen ett faktum.
Det låter nästan som att säga att om man kan erbjuda en tjänst, som kanske inte ens är efterfrågad, nödvändig eller behövd av någon men få några att uppleva positiva värden som följd av utnyttjandet av tjänsten (t ex att tjänsten är överflödig men ger mig en känsla av lyx och att leva utan begränsningar, om nu någon skulle uppfatta detta som positivt) och kanske skapa ett ”beroende”, ja då har man lyckats med sitt bondfångeri. Men då bondfångeri är ett negativt laddat ord byts detta ut mot ett mer sofistikerat, positivt laddat och ännu ej belastat begrepp som tjänsteinnovation.
Den bästa form av tjänsteinnovation, uppfattat som mervärdeskapande för användaren, är för mig utbildningsverksamhet. Verksamheten i sig har sällan ett vinstintresse från den som erbjuder tjänsten men för den som använder tjänsten uppstår mervärden på en rad områden. En växande klokhet ger bättre beredskap att fatta beslut, insikter i kritiskt tänkande och analysmetoder bidrar till en bättre förståelse av det som händer i omvärlden, en examina kan ge arbete, försörjning, möjligen högre lön och om det eftersträvas högre materiell standard.
I ljuset av detta framstår MIUN som osedvanligt inne genom sin nya utbildningsstrategi - en satsning på tjänsteinnovation med kvalitet som heter duga!
Tomas Berglund
Prefekt
Institutionen för humaniora