Anders Söderholm
Anders Söderholm är Mittuniversitetets nya rektor. Han har en mötesintensiv tid framför sig den kommande månaden. Han planerar att träffa så många medarbetare och intressenter som möjligt under sin första tid på nya jobbet.
Vad var det som fick dig att tacka ja till att bli rektor för Mittuniversitetet?
När jag sökte råd hos några kollegor inför att gå vidare i rekryteringsprocessen så minns jag särskilt ett svar som jag fick från en person med mycket god insikt i det svenska universitetslandskapet: ”Mittuniversitetet är mycket bättre än vad du antagligen tror. Du kommer att bli positivt överraskad varje dag.” Efter de första mötena med personal, studenter och en del av cheferna inom universitetet bekräftades detta tycker jag. Universitetet framstår i allt väsentligt som ett lärosäte med mycket stor potential, ett antal unika resurser och en sorts attityd som känns framtidsinriktad. Dessutom kände jag mer och mer att jag faktiskt ville och kunde ta mig an uppgiften och på den vägen är det.
Vad står på din agenda under den första månaden på nya jobbet?
Den första tiden kommer av naturliga skäl att ägnas möten med studentkårerna, fakulteterna, institutionerna, förvaltning och universitetsbiblioteket samt en del möten med intressenter i regionen.
Till detta kommer sådant som redan "stod i kalendern" vad gäller möten med departementet, Sveriges universitets- och högskoleförbund, universitetsstyrelsen, ledningsgruppen, prefektråd och en hel del annat. Jag vill så snabbt som det bara går skapa en god bild av verksamheten, av starka och svaga sidor, av utvecklingsprojekt som pågår, av utvecklingsbehovet och andra viktiga frågor som är aktuella. Det gör att den första tiden blir extremt mötesintensiv.
Självfallet kommer jag inte att kunna träffa alla under den första månaden, även om jag så skulle vilja. För att få ett litet mer personligt tilltal och möjlighet att fånga upp synpunkter på bredden så tänkte jag också kommunicera via en blogg. Det blir dels en sorts överblick av vad jag gör och dels personliga reflektioner, bortom rollen som myndighetschef, över sakernas tillstånd.
Vilka frågor ser du som mest viktiga att ta itu med på ditt nya jobb?
Det finns naturligtvis många frågor som är centrala men det är klart att mitt intresse inledningsvis kommer att fokuseras kring de stora verksamhetsfrågorna som rör utbildningen och forskningen.
Studentrekryteringen kommer att vara en viktig fråga, kanske kan man säga en överlevnadsfråga, för universiteten framöver. Det gäller förstås även Mittuniversitetet. Det finns inget som tyder på att konkurrensen kommer att avta utan det är nog snarare tvärtom. Här tror jag att vi dels måste fortsätta utveckla den reguljära campusutbildningen, dels måste vi också hitta nya vägar för att nå nya studentgrupper eller för att göra vårt utbud tillgängligt på fler sätt.
Vi har en stor potential att ta tillvara när det gäller till exempel distansutbudet och det kanske finns möjligheter att finna i nya examensformer eller icke traditionella utbildningsformer också. Hur som helst så kommer utbildningssidan att vara en central fråga.
Det andra är förstås forskningsfrågorna. Statsmakterna har annonserat en ökad konkurrensutsättning av fakultetsmedlen och vi har redan sett hur utvecklingen av finansiering via till exempel EU och stora nationella finansiärer ofta kräver rätt så fokuserade forskningsmiljöer som mottagare. Profileringsarbetet måste således gå vidare och kanske göras än mer tydligt och snävt i relation till våra uppdragsgivare och tänkbara finansiärer nationellt och internationellt.
Oftast är det relativt lätt att identifiera några starka områden. Men sådana val innebär också att något väljs bort. Därför måste varje fokusering av verksamheten göras på ett intelligent sätt så att universitetet inte förlorar de mindre, men ändock framgångsrika, forskningsgrupper eller enskilda excellenta forskare som ju också finns.
Det finns kanhända också en sorts varumärkesproblematik gömd bakom både utbildnings- och forskningsfrågorna. De olika rankningar som publicerats antyder i alla fall detta och det är nödvändigt att vi parallellt med andra aktiviteter också ser till att värna Mittuniversitetet som varumärke.
De ekonomiska trångmålen som delar av universitetet befinner sig i måste också hanteras och det finns redan ett åtgärdsprogram beslutat som nu är under genomförande. Det är självklart så att ekonomin måste vara i balans och på kort sikt är det kostnaderna som står i fokus – på lite längre sikt är det dock lika viktigt, eller viktigare kanske, att öka intäktssidan och på det sättet uppnå en sund ekonomisk situation för hela universitetet.