Namn och bygd – att strukturera landskapet med språkets hjälp.

Människan strukturerar landskapet med språkets hjälp. Platser som är viktiga för henne och för dem hon talar med ger hon namn, ortnamn. Om en plats mister sin betydelse glöms dess namn ofta bort. Ibland ändrar ortnamnet sin syftning. Härnösand, exempelvis, syftar inte längre på en sandstrand på Härnön utan på en stad som täcker ett betydligt större område.

Ortnamn tolkas utifrån det samhälle i vilket de har uppstått. I analysen av namnets betydelse spelar inte bara det yttre landskapet utan också det omgivande samhället en avgörande roll. Landskapets topografi kan fortfarande vara rätt lik sig, men samhällsförhållandena kan ha förskjutits genomgripande. Detta kan leda till att ortnamnen som samhällets spegel kan bidra till att belysa äldre förhållanden. Namn som till exempel Torsåker i Ångermanland eller Frösö i Jämtland ger oss glimtar av en förkristen tid. Med ortnamnens hjälp kan vi tider före skriven historia.

Eva Nyman föddes 1949 i Bromma. Hon tog studenten i Karlstad och utbildade sig därefter till mellanstadielärare. Hon avlade filosofie kandidatexamen vid Karlstadsfilialen av Göteborgs universitet och fortsatte sina studier vid Institutionen för nordiska språk i Uppsala, där hon år 2000 disputerade på avhandlingen Nordiska ortnamn på -und. 2006 blev hon docent. 2011 utnämndes hon till professor vid Mittuniversitetet, dit hon varit knuten sedan 2002. Nyman är inriktad mot studiet av de äldre namnskikten inom det nordiska språkområdet.