Man får lära sig exakt sådant som man behöver
Lisa Svensson är tidigare student på Journalistprogrammet, idag arbetar hon på Uppdrag Granskning. Läs mer om hennes tid på Mittuniversitetet och hur hon fick sitt drömjobb.
Hur gammal är du och vart kommer du ifrån?
Jag är 24 år och jag kommer från Vårgårda som ligger utanför Alingsås.
Berätta om din väg till Mittuniversitetet!
Jag hade varit intresserad av journalistik väldigt länge och haft praktik på både lokalradion och lokaltidningen när jag var liten. Sen på gymnasiet blev jag och ett par klasskompisar intervjuade av en kille som visade sig plugga på Mittuniversitetet. Han sa så bra saker så jag gick hem och sökte samma eftermiddag. Jag läste ärligt talat inte på så mycket. Men jag är tacksam för att jag vågade flytta 66 mil.
Vad var det roligaste med utbildningen?
Att den är väldigt hands on. Man får lära sig exakt sådant som man behöver, på ett sätt som gör att det fastnar. Man slängs ut i nya vatten för att testa och sedan lära sig av. Sedan är lärarna väldigt bra, utan dem tror jag inte att jag hade tagit mig dit där jag är idag. En annan sak är också att det är väldigt mycket praktiska övningar i skolan och även praktik på redaktioner. Inför sista praktiken får man mycket hjälp av lärarna i ansökningsprocessen, vilket för mig var avgörande. Min lärare peppade mig att söka min drömredaktion trots att jag inte tyckte jag var kvalificerad. Men jag fick den.
Vad arbetar du med idag?
Jag arbetar som researcher på SVT:s Uppdrag granskning.
Lisa vann Aftonbladets klimatpris 2022 tillsammans med Malin Crona för deras arbete med ”Klimatbomben” och ”Klimatbov i ny förpackning” i Uppdrag Granskning.
Vad tror du att det var för färdigheter som bidrog till att du fick jobbet?
Utöver att jag kommer med ett ungt perspektiv så är det nog hur jag använder sociala medier (mer specifikt Tiktok) i research och att jag kan excel.
Vad är det viktigaste du tog med dig från Mittuniversitetet in i arbetslivet?
Att vi fick lära oss sådant som journalisterna ute på arbetsplatserna inte kunde. När jag kom ut på redaktionerna insåg jag att jag faktiskt lärt mig saker och att jag kunde bidra och lära andra saker som jag själv tog för givet. Sedan även att våga göra misstag och att lära sig av dem.
Hur ser framtiden ut?
När jag började plugga fick jag höra att "Det finns inga jobb". Jag har alltid tänkt att om jag vill detta, och så länge jag gör mitt bästa så kommer det att lösa sig med jobb, och det har det gjort. Jag har ingen fast anställning än utan går runt på olika anställningskontrakt, men för mig är det värt det och det gör inte så mycket just nu. Såklart ser jag fram emot dagen när jag också blir fast anställd på min drömredaktion, men fram tills dess får jag göra mitt drömjobb!