”Från den tidpunkten blev det min målsättning att ta mig till en doktorandtjänst, och nu är jag här”
Robin Håkansson studerade Samhällsvetarprogrammet på Mittuniversitetet. Där och då hade han inte några planer på att fortsätta sina studier efter examen, men en fråga från en lärare fick honom på andra tankar.
Hur kom det sig att du fick upp ögonen för att forska?
Jag var en helt ”vanlig” student som inte hade några andra planer än att försöka få ett ”vanligt” jobb efter min grundexamen. Under skrivandet av kandidatuppsatsen ställde dock min handledare frågan om jag inte funderat på att gå vidare till avancerad nivå, dvs. magisterprogrammet, något som skulle ge behörighet att söka till forskarutbildningar. Jag ska låta det vara osagt om handledaren ansåg att jag hade kapacitet för detta eller om det bara var ett försök till att locka en student till magisterprogrammet, men tanken hade inte slagit mig innan jag fick frågan. Från den tidpunkten blev det min målsättning att ta mig till en doktorandtjänst, och nu är jag här, såklart tacksam till min handledare som öppnade vägen för detta genom att ställa frågan.
Vad är det bästa med att vara doktorand?
Det bästa är att få vara i en konstant process av lärande, på en resa som aldrig tar slut, för fullärd kommer ingen bli. En annan positiv sak är friheten att kunna styra sin egen tid, något som såklart också kommer med stort ansvar. Det är också en dynamisk tillvaro där egen läsning och forskning blandas med undervisning, doktorandkurser i både teori och metod, och seminarier där jag får ta del av mina kollegors forskning både i vårt ämne, men också i andra ämnen inom vår institution.
Lärarna, numera mina kollegor, var alltid pålästa och väl förberedda och gav oss studenter bra förutsättningar att få ut så mycket vi själva ville av utbildningen.
Hur var din tid på Samhällsvetarprogrammet?
Bra! Jag blev klar innan pandemin vilket innebar att jag under hela min utbildning kunde vara på plats. Vi hade en bra grupp med ett öppet samtalsklimat som gjorde att vi hade bra seminarier och många som hittade mindre gemenskaper inom gruppen för att kunna studera tillsammans. Lärarna, numera mina kollegor, var alltid pålästa och väl förberedda och gav oss studenter bra förutsättningar att få ut så mycket vi själva ville av utbildningen.
Vad gillade du mest med programmet?
I korthet var det att vi fick en bred kunskap om samhället genom att vi studerade flera olika ämnen och sedan kunde välja själva vilket ämne vi ville fokusera på för vår examen. Personligen var också den praktiska aspekten av att kunna studera det jag ville på hemmaplan, i min hemstad Sundsvall ett solklart plus.
Kan du beskriva din forskning?
Ämnet Statsvetenskap på MIUN har två fokusinriktningar; ett ben som fokuserar på val, väljare, partier, och opinionsbildning och det andra benet fokuserar på policyförändringar och implementering av politiska beslut. Min forskning kommer beröra det förstnämnda benet och mitt fokus kommer övergripande ligga på valdeltagande och hur kommunerna på olika sätt inverkar på den lokala demokratin. Mer specifikt planerar jag att undersöka systemet för förtidsröstning, det kommunala stödet till civila samhället, personer med funktionsnedsättnings politiska deltagande, och experimentera med hur man kan få fler människor att gå att rösta. Jag vill dock betona att jag har varit doktorand i bara drygt tre månader, så allt detta måste först formaliseras i ett PM som mina kollegor ska granska och ge återkoppling på.