Emelie har inte bara ett, utan två, nya forskningsprojekt på gång
Det ena handlar om initiativ för lokal matförsörjning och det andra om nya sätt att bedriva sjukvård som tar hänsyn till samers vårdbehov. Emelie Larsson, lektor i sociologi, har lyckats få finansiering till två olika forskningsprojekt.
Emelie forskar om genus, platsskapande, klass och risk. Hennes avhandling, som blev klar förra året, handlade om riskdiskurser i nedläggningen av BB Sollefteå och därefter har hon varit med i projekt om samisk hälsa, om stadsodling och om landsbygdsinitiativ och rurala subkulturer.
Berätta lite om dina nya forskningsprojekt.
Det ena är ett 2-årigt post dok-projekt med fokus på att studera initiativ för lokal matförsörjning. Det är finansierat av MSB och jag kommer att titta på hur samverkan mellan olika aktörer ser ut inom dessa initiativ, hur digitala plattformar används och vilken betydelse som genus, klass och plats har för hur initiativ organiseras. Det andra är ett projekt som är finansierat av Forskningsfonden Saepmie på Mittuniversitetet och där jag kommer studera avkoloniserande vårdformer – alltså nya sätt att bedriva sjukvård som tar hänsyn till samers vårdbehov. Jag kommer dels att titta på e-utbildningar i samisk kulturförståelse som erbjuds vårdpersonal, och dels bedriva teoretiska studier av vad avkoloniserande vård är och kan vara. Båda projekten startar i juli nästa år.
Vad hoppas du att uppnå med projekten?
Vad gäller projektet om lokal matförsörjning så hoppas jag att det kommer att leda till att underlätta för och på sikt öka lokal matproduktion i Sverige. Projektet om avkoloniserande vård hoppas jag kommer att bidra till arbetet med att skapa en bättre och tryggare vård för samer i Sverige.
Varför är de viktiga?
På senare tid har det blivit uppenbart att vi behöver öka graden av självförsörjning vad gäller livsmedel i Sverige, och att stärka lokal matproduktion är en del i detta. När det kommer till avkoloniserande vård så finns ett stort behov och det är positivt att initiativ nu börjar dyka upp i Sverige. Att tala om avkolonisering – i vården och andra sammanhang – upplevs fortfarande som ovant för många, men det är ett viktigt arbete vi har framför oss för att montera ner de strukturer som åsidosätter samers behov, hälsa och kultur.