Obligatorisk hållbarhetsrapportering: Skillnaden mellan information och resultat enligt EU‑direktivet
CERs doktorand Ammarah Tariq kartlägger huruvida obligatorisk hållbarhetsrapportering ökar EU-företagens transparens avseende deras hållbarhetsarbete och resultaten redovisas i artikeln "Mandatory Sustainability Reporting and the Disclosure-Performance Gap: Insights from the EU Directive"
Studien som är publicerad i tidskriften Meditari Accountancy Research, undersöker huruvida obligatorisk hållbarhetsrapportering ökar företagens transparens, mätt genom skillnaden mellan upplysningar och prestationer, med hjälp av implementeringen av Europeiska unionens direktiv 2014/95/EU om icke-finansiell rapportering (NFRD) som ett kvasinaturligt experiment.
Under perioden efter implementeringen av EU-direktivet uppvisade EU-företag en förskjutning mot ett bredare gap mellan upplysningar och prestationer, dvs. symbolisk transparens. Dessutom tenderar civilrättsliga (common law) länder att motverka substantiell (symbolisk) transparens, och branscher som är under högre granskning av intressenter bedriver symbolisk transparens.
Studien utvärderar hur direktivet påverkar detta gap, där en minskning återspeglar substantiell transparens och en ökning indikerar symbolisk transparens eller greenwashing. Studien undersöker vidare hur intressenttryck på lands- och branschnivå modererar företagens efterlevnad av hållbarhetsrelaterade regler.
Artikelförfattaren drar slutsatsen att huvudfokus bör ligga på överensstämmelsen mellan hållbarhetsrapporter och faktiska resultat, snarare än enbart på kvantiteten av upplysningar. Den betonar att denna anpassning måste prioriteras både i akademisk forskning och i beslutsfattande, så att regleringar verkligen ökar transparensen istället för att uppmuntra symbolisk rapportering eller greenwashing.
Kontakt
