Gränsöverskridande samverkan för säkerhet 2 (GSS2)

Spara favorit 11 jul juli 2019

Projektet GSS2 ska bidra till att undanröja hinder för samverkan och samarbete mellan krisaktörer i Norge och Sverige. 

Ett hinder som framkommer både inom forskning och från de utvärderingar som genomfördes inom projektet Gränsöverskridande samverkan för säkerhet (GSS) är svårigheter att förstå varandra över nationsgränser men också organisationsgränser. En del i detta är skillnader i formella lagar, regler och också rutiner/arbetssätt. Andra skillnader är språk/begrepp, förståelse och tolkningar av skeenden. 

Ett annat förväntat hinder är de organisationsförändringar som sker på båda sidor om gränsen. I Norge står många centrala krisaktörer inför stora organisationsförändringar genom centralisering både på kommunal nivå och inom exempelvis polisen. I Sverige har Jämtlands läns landsting och polis genomfört stora förändringar i sina respektive organisationer. Organisationsförändringarna medför behov av förändringar i till exempel ledning av räddningsinsatser och krishanteringsplaner. I en region som präglas av långa avstånd och minskad befolkning är det här extra utmanande.

Ett tredje hinder är att kommunicera med medborgare och besökare i händelse av kris. Kommunikation (både internt och externt) är centralt för all krishantering. Det återstår mycket att göra för att kommunicera med de medborgare och tillfälliga besökare som finns i vår region i händelse av kris. Projektresultaten i GSS och forskning visar att mångfaldsproblematiken sällan aktualiseras eller diskuteras. Det finns ett tydligt behov kring forskning och utveckling för att synliggöra behov av ökad medvetenhet och lärande kring mångfaldsproblematik i samband med krisledning.

Mål

Projektets övergripande mål är att bidra till att undanröja hinder som rör samarbete,organisationsförändringar och mångfald. För att nå dessa mål kommer projektet att arbeta med följande delmål:

  • Utveckla ett IT-stöd (övningssystem) och en modell för att stötta övning, utvärdering, reflektion, scenario och återkoppling till verksamhet. Detta i syfte att bidra till lärande kring interregionalt samarbete.
  • Ökad kunskap om säkerhet och krishantering med särskild fokus på förhållanden i gränsbygder och förutsättningar för interregionalt samarbete.
  • Ökad kunskap om mångfald och etnicitet i relation till krishanteringsarbete. 
  • Ökad färdighet i att hantera krissituationer med interregionala dimensioner. Ökad färdighet i att använda olika typer av teknologier för att genomföra övning, utvärdera övning och reflektera över lärande. Särskilt fokus på kommunikation i gränsbygder.
  • Effektivare och utökad krishanteringsförmåga genom interregionalt samarbete leder ytterst till högre säkerhet för regionens medborgare. 


Läs mer på GSS2:s egen hemsida

Resultat 2018

Ett antal identifierade utmaningar i och kring krishantering och övning för detta identifierats:

  • Vi har sett att planering av övningar i många fall ger ett lärande som överstiger vad man faktiskt får från själva övningen. Den tid som man lägger ned på utveckling av övningen är ofta betydligt längre än vad man lägger på att utvärdera övningen. Övningar har sällan ett syfte och mål att identifiera vad man behöver förändra i organisationen för att bli bättre på krishantering. Vi kan konstatera att mycket goda iakttagelser och i vissa fall nödvändiga förändringar har identifierats i utvärderingar, men dessa stannar i den skriftliga rapporten och att initiera förändringar är svårare än vad som kanske man kan tro.
  • Det finns ett enormt behov och ett utbrett önskemål om att externa organisationer bistår krisberedskapsaktörer med att planera och genomföra krisövningar. Detta är något som både svenska och norska aktörer påtalat. I de förhållandevis små organisationerna i gränsområdet är planering och genomförande av övningar inte något som alltid kan få plats i den slimmade organisationen. Att delta i övningar som andra genomför är ofta betydligt lättare.
  • Det finns behov av att träna mindre enskilda moment i krishantering, som tex att starta en stab, att larma ut vid en kris och liknande. Små enskilda övningar som inte tar lång tid skulle kunna vara enklare att genomföra ofta och för många medarbetare. När man idag övar är det inte säkert att alla som skulle behöva övas också får chansen. Övningarna är resurs och tidskrävande och behov finns för att fler skall kunna övas.
  • Samhället förändras och vi står idag inför den största samhälleliga förändring sedan industrialiseringen nämligen digitaliseringen. Digitalisering har hittills inte fått särskilt stort utrymme i krisövningar. Det är till och med ganska vanligt att man försöker minimera användandet av teknik när man övar. Vi blir allt mer beroende av teknik och blir allt mer svårt att genomföra relevanta krisövningar om man inte beaktar användandet av teknik som i digitalisering är centralt. Digitaliseringen skapar också en utmaning för hela krisberedskapssystemet. Aktörer organiserar sig allt mer ofta under kriser på ett sätt så att samverkan och informationsdelning stöds och delvis sköts av avancerad teknik. I händelse av säkerhetspolitiska kriser kan teknisk infrastruktur och eldistribution kanske inte säkerställas. Därför är det också ytterst angeläget att beakta hur man hanterar kriser utan att använda teknik.
  • Att genomföra ledningsövningar liknande ”table top” fast distribuerat är något som har uppskattats och som bör vidareutvecklas.
  • Komplexa övningar som genomförs asynkront är inte något som med enkelhet kan genomföras. När, personalmässigt små organisationer, skall genomföra övningar är det ofta på bekostnad av ordinarie verksamhet. Att kunna genomföra övningar med samma kvalitet men utan att en organisations ordinarie verksamhet blir lidande är önskvärt.
  • Den svenska regeringens försvarspolitiska inriktning för 2016-2020 har aktualiserat behovet av ett fungerande civilt försvar. Det innebär bland annat att länsstyrelser senast 2020 skall tillse att regionen tränat och övat i civilt försvar. Stora utbildningsinsatser och även övningsinsatser kommer att krävas för att uppnå de krav som ställs på krisberedskapssystemet avseende civilt försvar. En mycket stor andel av organisationer som ingår i krisberedskapssystemet har många anställda som aldrig övat eller arbetat under den period där effekterna av ett säkerhetspolitiskt läge gjort att samhällets beredskap även behöver beakta detta.

Fakta

Deltagare
Erik Borglund, RCR
Lena-Maria Öberg, RCR
Erna Danielsson, RCR
Høyskolen i Nord-Trøndelag
Övriga partners i projektet är kommuner, polisen, räddningstjänst, norska Röda Korset m.fl.

Projekttid
20150901–20180831

Finansiering
EU:s Interregprogram (Sverige–Norge)