Parasport, stakning och ländryggsbelastning

Spara favorit 2 jun juni 2017

Utvecklad teknik i stakningen kan minska skaderisken. Inte minst inom parasporten. Marie Ohlsson vid Nationellt vintersportcentrum skriver om detta i Svenska Skidförbundets nyhetsbrev. Här kan du läsa artikeln.

För både elit och motionärer har stakningen blivit en allt viktigare del inom längdskidåkningen. Stakningen som gått från att vara ett överkroppsarbete har blivit ett arbete för hela kroppens muskulatur. Förr så instruerades stakningen ofta att utföras med raka ben och ordentlig böjning (flexion) i både höftled och krumning av ryggen.

Hård belastning i ländryggen ger risk för skador

En ryggrad som utsätts för upprepad framåtböjning och bakåtböjning utsätter diskarna för hård belastning (kompression- och skjuvkrafter) vilket är en risk för ländryggssmärta och skador (1). Och när stavkrafterna också är stora så ökas belastningen ytterligare. Studier har visat att längdskidåkning har hög skadefrekvens i framförallt ländryggen där också stor framåt och bakåtböjning sker (2). I en studie av gymnasieelever i Norge har visades att 2/3 delar av eleverna hade ländryggsmärta, flertalet personer blev sedan bra efter ett års genomtänkt rehabilitering med anpassning av träningsplanen (3).

Ny position för sit-ski minskar skaderisken

Inom parasportens sittande gren tävlar aktiva med amputation/er, förlamningar, styrke- och koordinationsnedsättningar. Många olika sit-skis används idag och väljs utifrån den aktives funktionsnedsättning. Aktiva med hög förlamning (högt nedsatt bålkontroll) väljer ofta en sittposition med knäna högre än höften (se figur nedan, KH). I denna position så blir ryggraden framåtböjd under mest hela rörelsen. Med kunskap från stående längdåkning om skaderisken med denna framåtböjning skapades en ny sittposition där knäna var lägre än höften och bålen fick stöd framifrån (figur nedan, KL).

Genom muskuloskeletära simuleringar (The AnyBody Modeling System, AnyBody Technology A/S, Danmark) baserad på biomekaniska mätningar beräknades också varje enskild muskelsarbete samt ledbelastningar i L4-L5 leden (ländryggen).

Resultatet för försökspersoner utan funktionsnedsättning visar högre prestationen i KH där höftflexionen och ryggradsflexionen var som störst. I KH användes också mindre andel både aerob och anaerob metabolism vid samma arbetsbelastning (4). Simuleringen visar att bålen arbetar mer och armarna mindre i KH än KL samt att reaktionskraften i ryggen var högre. Detta betyder att prestation och effektivitet samt ledbelastning i ryggen inte var optimala i samma sittposition.

Utifrån dessa resultat så borde också dagens stakteknik, som övergått till mer bål- och benarbete och mindre rörelseomfång i höft och ländrygg, vara skonsammare för ryggen. Den nyare staktekniken har förhoppningsvis minskat skaderisken (inga studier oss veterligen) i ländryggen tillsammans med ett ökat fokus på bålstabilitet redan i ungdomsträningen.

Träningsrekommendationer med grund i forskningen

Vi såg också att ledreaktionskrafterna var starkt sammankopplade med mängden muskelarbete i regionen kring leden. Dvs. högre arbete i bålmuskulaturen, ökad flexion av ryggraden, högre ledbelastning. I och med ökad mängd stakning inom längdskidåkning får mig att tänka på den muskulära balansen i bröstrygg och nacke. Även om stakning är helkroppsarbete är det fortfarande mer armarbete än diagonalåkning. Och ökar armarbetet så kommer förmodligen också belastningen i lederna som de arbetande musklerna spänner över också öka och därmed kan risken för ökad belastning i axlar och bröstrygg-nacke medföra skador. Jag vill med detta resonemang rekommendera träning för att upprätthålla god muskulär balans i bröstrygg och nackmuskulatur för alla som tränar mycket stakning, motionärer–elit, barn eller äldre.

1. Norman R, Wells R, Neumann P, Frank J, Shannon H, Kerr M, et al. A comparison of peak vs cumulative physical work exposure risk factors for the reporting of low back pain in the automotive industry. Clinical Biomechanics. 1998;13(8):561-73.

2. Bahr R, Andersen SO, Loken S, Fossan B, Hansen T, Holme I. Low back pain among endurance athletes with and without specific back loading--a cross-sectional survey of cross-country skiers, rowers, orienteerers, and nonathletic controls. Spine (Phila Pa 1976). 2004;29(4):449-54.

3. Bergstrøm KA, Brandseth K, Fretheim S, Tvilde K, Ekeland A. Back injuries and pain in adolescents attending a ski high school. Knee Surgery, Sports Traumatology, Arthroscopy. 2004;12(1):80-5.

4. Lund Ohlsson M, Laaksonen MS. Sitting position affects performance in cross-country sit-skiing European Journal of Applied Physiology. 2017.


Relaterade sidor:

Tillabaka till toppen
Stäng meny
Favoriter /globalnavigation/closemenu