Skidskytte – en olympisk vinteridrott med höga fysiska och mentala krav

Spara favorit 8 nov november 2018

För att bli en bra skidskytt krävs uthållighet, utmärkt grov- och finmotorik samt mental styrka.

Skidskytte är en olympisk vinteridrott som kombinerar gevärsskytte och längdskidåkning med skateteknik samtidigt som man bär ett gevär på ryggen. Det ställer höga fysiologiska krav liknande dem i längdskidåkning (Hoffman & Street, 1992; Sandbakk & Holmberg, 2014; Holmberg, 2015) samtidigt som det krävs finmotorisk kontroll för snabb och noggrann skjutning under mental stress (Vickers & Williams, 2007).

Det är en utmanande uthållighetsidrott där den aktive måste växla mellan olika deltekniker som kräver olika relativa mängder över- och/eller underkroppsarbete eftersom man åker skidor i varierande terräng. Detta kräver en omfattande träning som inte bara är avsedd att optimera den fysiologiska kapaciteten och prestationen hos olika deltekniker, men också för att förbättra och bibehålla noggrann skjutförmåga inom en kort tid.

Vad krävs i skidskytte

Även om skidskyttetävlingens varaktighet sträcker sig från 20 minuter (sprint) till mer än 50 minuter (distans), innefattar sju av de 11 olympiska grenarna (inklusive stafett) gemensamm start, vilket ökar betydelsen av taktik och där resultatet ofta avgörs vid sista skjutning och/eller under sista åkvarvet. Den övergripande prestationen i skidskytte är komplex och bestäms av flera komponenter, såsom åkhastigheten, tiden på skjutvallen, skjuttiden och skjutprecisionen.

Vanligtvis är tiden på skjutvallen och själva skjuttiden hos elitskidskyttar och i olika typer av tävlingar likartade och har därmed endast en mindre inverkan på slutresultatet (Luchsinger et al., 2018a). Däremot är åkhastigheten och skjutprecisionen de viktigaste faktorerna för slutresultatet (Skattebo och Losnegard, 2018). Det har beräknats att i sprinttävling står skidåkningen för ca 60% och skjutprecisionen ca 35% av den totala prestationen. Resterande lilla andel av den totala prestationen består av tiden på skjutvallen (Luchsinger et al., 2018a).  Vid distanstävling är motsvarande siffror kring 50% vardera (Luchsinger et al., 2018b).

Liksom i längdskidåkning varierar terrängen vid skidskyttetävlingar kontinuerligt mellan partier som är plana, uppför eller nedför, därför tvingas skidskytten att kontinuerligt variera tekniken under skidåkningen (Holmberg 2015). Prestationskraven i skidskytte liknar de i längdskidåkning där mer än 50% av åktiden sker i uppförsbackar, som är de partier där individuell prestationsförmåga varierar mest (Berg och Forsberg 2000; Andersson et al 2010; IBU 2018).  Eftersom mer än hälften av tävlingstiden spenderas i uppförsbackar är de fysiologiska kraven höga och ofta visar elitskidskyttar höga maximala värden i syreupptagning (VO2max) män > 80mL/kg/min; kvinnor > 65mL/kg/min; (Tønnessen et al., 2015).

Förutom att kunna anpassa skidåkningen till terräng och väder, måste skidskyttar under tävlingen även förbereda sig för kommande skjutning. Därmed har skidskytte, till skillnad från längdskidåkning, en intermittent karaktär där åkningen avbryts två eller fyra gånger under en tävling beroende på tävlingsformen.

Generellt sett är skjutprecision jämförelsebara mellan ligg- och ståskytte. Däremot är skjutprecisionen, exempelvis vid ett OS, mycket hög. I Sochi 2014 var individuella medaljörers skjutprecision kring 97%; totalt 7 bommade skott i 8 tävlingar. Eftersom skjutprecisionen bland de bästa skidskyttarna över en längre period är kring 90%, innebär detta att en skidskytt, för att kunna vinna en medalj, oftast måste skjuta bättre än sin "egen nivå". Det finns, med andra ord, en viss slumpmässighet i skidskyttetävlingar som kan påverka slutresultatet (Maier et al., 2018).

Flera olika skjuttekniska faktorer påverkar skjutprecisionen. I liggskytte har avfyrningstekniken (hög tryck på avtryckaren innan avfyrning) samt pipans rörelse visat sig vara de viktigaste faktorerna som påverkar precisionen (Sattlecker et al., 2017). I tillägg, i ståskytte har även kroppens rörelse (balans) en stor betydelse för precisionen (Sattlecker et al., 2017, Ihalainen et al., 2018). Föregående högintensiv skidåkning påverkar definitivt även de psykofysiologiska faktorerna där bland annat fokusering, vilket är en viktig del av skjutmomentet kan påverkas. Hög fokus behövs bland annat för att kunna sikta, hålla rätt skjutposition och avfyra i princip samtidigt (Laaksonen et al., 2018a).

Träning inom skidskytte

Den fysiska träningen liknar volymmässigt den träning som exempelvis längdskidåkarna genomför. I praktiken innebär detta att en skidskytt på elitnivå genomför 700-900 timmar uthållighetsträning varav ca 80% är lågintensivt, 5% medelintensivt och 5% högintensivt. Därutöver tillkommer styrketräning (10%) och inte minst skjutträning som dels genomförs i kombination med den fysiska träningen (60% av totala skjutträningen; 75% på låg intensitet, 15% på medel intensitet och 10% på hög intensitet). Totalt avfyrar rutinerade skidskyttar över 20 000 skott årligen (Laaksonen et al., 2018b).

Eftersom skjutmomentet i skidskytte är väldigt kort (ca 30 sekunder), är tävlingslik skjutträning en viktig del av skidskyttarnas träning. Samtidigt ska man kunna genomföra de olika tekniska momenten korrekt (exempelvis siktning och avfyrning) och det bör kombineras med mental träning (Laaksonen et al., 2011).

Sammanfattningsvis är skidskytte en komplex idrott där utövarna måste bemästra många olika kvalitéer. Trots sin popularitet är väldigt lite forskning gjort på skidskytte , därmed behövs det mycket mer forskning kring denna fascinerande idrott för att kunna förstå olika faktorernas påverkan på prestationen men även för att kunna utveckla idrotten vidare.

Referenser

Hoffman, M. D., and Street, G. M. (1992). Characterization of the heart rate response during biathlon. Int. J. Sports Med. 13, 390–394. doi: 10.1055/s-2007- 1021286

Holmberg, H. C. (2015). The elite cross-country skier provides unique insights into human exercise physiology. Scand. J. Med. Sci. Sports 25(Suppl. 4), 100–109. doi: 10.1111/sms.12601

Ihalainen, S., Laaksonen, M. S. Kuitunen, S., Leppävuori, A., Mikkola, J., Lindinger, S. J., Linnamo, V. (2018). Technical determinants of biathlon standing shooting performance before and after race simulation. Scand J Med Sci Sports. 2018 Jun;28(6):1700-1707. doi: 10.1111/sms.13072.

Laaksonen, M. S., Ainegren, M., and Lisspers, J. (2011). Evidence of improved shooting precision in biathlon after 10 weeks of combined relaxation and specific shooting training. Cogn. Behav. Ther. 40, 237–250. doi: 10.1080/ 16506073.2011.616217

Laaksonen, M. S., Finkenzeller, T., Holmberg, H. C., Sattlecker, G. (2018a). The influence of physiobiomechanical parameters, technical aspects of shooting, and psychophysiological factors on biathlon performance: a review. J Sport Health Sci. https://doi.org/10.1016/j.jshs.2018.09.003

Laaksonen, M. S., Jonsson, M., Holmberg, H. C., (2018b). The Olympic Biathlon - Recent Advances and Perspectives After Pyeongchang. Front Physiol. 2018 Jul 2;9:796. doi: 10.3389/fphys.2018.00796. eCollection 2018.

Luchsinger, H., Kocbach, J., Ettema, G., and Sandbakk, Ø. (2018a). Comparison of the effects of performance level and sex on sprint performance in the biathlon world cup. Int. J. Sports Physiol. Perform. 13, 360–366. doi: 10.1123/ijspp.2017- 0112

Luchsinger, H., Kocbach, J., Ettema, G., and Sandbakk, Ø. (2018b). The Contribution From Cross-Country Skiing and Shooting Variables on Performance Level and Sex Differences in Biathlon World Cup Individual Races. Int J Sports Physiol Perform. 2018 Jul 24:1-22. doi: 10.1123/ijspp.2018-0134.

Maier, T., Meister, D., Trösch, S., and Wehrlin, J. P. (2018). Predicting biathlon shooting performance using machine learning. J. Sports Sci. Mar. 22, 1–7. doi: 10.1080/02640414.2018.1455261

Sandbakk, Ø., and Holmberg, H. C. (2014). A reappraisal of success factors for Olympic cross-country skiing. Int. J. Sports Physiol. Perform. 9, 117–121. doi: 10.1123/ijspp.2013- 0373

Sattlecker, G., Buchecker, M., Gressenbauer, C., Müller, E., and Lindinger, S. J. (2017). Factors discriminating high from low score performance in biathlon shooting. Int. J. Sports Physiol. Perform. 12, 377–384. doi: 10.1123/ijspp.2016- 0195

Skattebo, Ø., and Losnegard, T. (2018). Variability, predictability and race factors affecting performance in elite biathlon. Int. J. Sports Physiol. Perform. 13, 313–319. doi: 10.1123/ijspp.2017-0090

Tønnessen, E., Haugen, T. A., Hem, E., Leirstein, S., and Seiler, S. (2015). Maximal aerobic capacity in the winter-Olympics endurance disciplines: Olympic-medal benchmarks for the time period 1990-2013. Int. J. Sports Physiol. Perform. 10, 835–839. doi: 10.1123/ijspp.2014-0431

Vickers, J. N., and Williams, A. M. (2007). Performing under pressure: the effects of physiological arousal, cognitive anxiety, and gaze control in biathlon. J. Mot. Behav. 39, 381–394. doi: 10.3200/JMBR.39.5.381-394


Relaterade sidor:

Tillbaka till toppen
Stäng meny
Favoriter /globalnavigation/closemenu