Invandring till jobb

Spara favorit 14 feb februari 2017

Projektet har utvecklats som ett led i att möta utmaningarna med att hitta snabbare vägar in på arbetsmarknaden för utrikesfödda och att hitta fler faktorer som bidragit till att fler utrikesfödda gör valet att stanna i Västernorrland.

Invandring till jobb består av två delprojekt. Det handlar dels att kartlägga och beskriva metoder som syftar till att nyanlända snabbare ska komma i arbete samt att finna framgångsfaktorer som förbättrar mottagande och etablering i Västernorrland. För att kunna undersöka detta har material samlats in via en mindre litteraturstudie men framförallt har det skett genom intervjuer med utrikes födda personer där upplevda livsvillkor har placerats i fokus.

Tidigare forskning visar att utrikes födda generellt sett har svagare ställning på arbetsmarknaden än svenskfödda. Individuella egenskaper som påverkar möjligheter till sysselsättning har bl.a. att göra med ålder, utbildningsbakgrund och vilka skäl man har haft för sin invandring. Utvärderingar av integrationspolitik visar att etableringsreformen överlag inte har förbättrat chanserna för nyanländas sysselsättningsmöjligheter. Mer omfattande och intensiva introduktionsprogram visar istället på positiva resultat. Såväl ekonomiska som geografiska avstånd mellan invandrare och de med svensk bakgrund existerar och mekanismer som rasism och diskriminering kan upprätthålla sådana klyftor.

Det huvudsakliga materialet för den här rapporten är genomförandet av 28 intervjuer med utrikes födda under slutet av 2015 och början av 2016. De deltagande informanterna har samtliga vid intervjutillfället varit bosatta i länet, avklarat sin etableringsperiod och talat tillräckligt god svenska för att ett samtal ska kunna genomföras. Intervjuerna speglar den bredd på livsvillkor och erfarenheter som finns bland utrikes födda i regionen. Unga och gamla, boende i stad och på land, låg- och högutbildade samt både kvinnor och män täcks in i denna studie. Intervjuerna har varit öppna till sin karaktär och endast följt några breda teman. Materialet har sedan analyserats med mål att belysa såväl unika berättelser som de som delas av flera.

Att vara migrant innebär att återkommande behöva börja om i den bemärkelsen att man måste flytta, lära sig ett nytt språk, skaffa sig en ny utbildning och förhoppningsvis få ett nytt jobb. Informanter berättar också om hur det inte bara handlar om att börja om men också att man upplever att man börjar från ”noll”. Allting måste läras in på nytt. Det enskilt största hindret är språket. De berättelser som har delgetts via detta projekt kännetecknas dock inte av uppgivenhet utan snarare av vilja, ambitioner och beslutsamhet.

Många av dem som intervjuats har erfarenheter från praktik som en del i integrationsinsatser. I många fall också från många olika praktikplatser. Det som tycks ske för flera av de intervjuade är att de går från praktikplats till praktikplats utan att det leder till en anställning. Således framträder praktik mer som ett centralt och viktigt incitament för språkutveckling än en väg till anställning. Många av de intervjuade lyfter också fram vikten av utbildning och dess betydelse för att erhålla sysselsättning i Sverige, i synnerhet en ”svensk” utbildning. Det sistnämnda indikeras genom faktumet att en utländsk bakgrund har en så pass hämmande effekt på arbetsmarknaden att ens eventuella egna utbildning ändå blir sekundär. Några pekar också på valideringsproblem när de kunskaper och den utbildning man har är svår att få bedömd i Sverige. Detta är också en försvårande omständighet för de som varit mitt i, eller nästan färdiga med sin utbildning, men utan examensbevis.

Relationer med företrädare för offentliga aktörer beskrivs generellt som något positivt. Hur personbundna dessa kontakter blir framträder också i materialet. Samtidigt framhålls också att inte alla aktiviteter som erbjuds är särskilt lämpliga och att samordningen mellan de offentliga aktörerna ibland har mer att önska.

Alla personer som kommer till Sverige från andra länder hamnar till syvende och sist i ett visst samhälle på en viss ort. Hur man trivs där man bor påverkas naturligtvis av bostadssituationen och lokalsamhället. Många intervjuade svarar instinktivt att man vill bo kvar på den ort man lever. Ibland är det dock svårt att sätta fingret på varför, det handlare snarare om en känsla, medan det för andra är så självklart att det inte ens är något att reflektera över. Särskilt tydligt är sådana svar från informanter i Sundsvall och Härnösand. Även många bosatta i andra kommuner är dock positiva till att stanna kvar men outtalat går det att ana att man där kan ställas inför faktum att man måste flytta. Det handlar antingen om att man själv, eller någon närstående, vill börja studera eller utifrån farhågan att man inte kan få ett arbete där man bor.

Baserat på det material som samlats in och de analyser som har genomförts av det så föreslås ett antal förändringar som kan skapa framgångsfaktorer för integration av utrikes födda:

  • En högre grad av individualisering av insatser för nyanlända.
  • Ett större ansvar bland privata arbetsgivare.
  • Skapa fler möten för nätverksbyggande.
  • Definiera vilken roll praktikplatser ska ha.
  • Allmännyttans ansvar för att bryta boendesegregation.

Funderingar över hur mottagande och integration kan förbättras bör utgå från individen själv men vi menar också att det är viktigt att undersöka hur andra aktörer i samhället, såsom privata arbetsgivare och föreningslivet, ser på sin roll och sitt ansvar. Det bör vidare forskning studera.

Fakta

Deltagare
Gustav Lidén, docent i statsvetenskap
Jon Nyhlén, doktor i statsvetenskap
Jonny Bergman, doktor i sociologi
Anna Olofsson, professor i sociologi
Katarina Giritli-Nygren, docent i sociologi
Lotta Brännström, projektassistent

Projektperiod
September 2015–november 2016

Finansiär
Tillväxtverket/Länsstyrelsen Västernorrland