Vi måste lära oss att kompromissa

Torbjörn Skytt har samarbetat med forskare i Köpenhamn och är sedan 2015 doktorand vid Mittuniversitetet. Nu har han vänt blicken mot Jämtlands skogar, som han ”räknar på” tillsammans med andra svenska forskare.
– Jag studerar energiflöden i Jämtland genom att göra en kartläggning där jag bevakat koldioxid- och metanutsläpp samt upptag av koldioxid. Genom den geografiska avgränsningen har jag fått en större förståelse också för de globala problemen, säger han.

En vacklande balans

Skogen är unik i sin förmåga att ta upp koldioxid och av det bygga biomassa som vi sedan kan använda på olika sätt. Den här fantastiska egenskapen är dock något som vi människor inte alltid har förstått att värna om. En överanvändning av skogen ledde därför till att vi för ungefär hundra år sedan ställdes inför det faktum att skogen höll på att ta slut. I det skiftet gick vi istället över till en oljebaserad ekonomi, där olja och kol blev det nya ”guldet” som också banande väg för bland annat bilindustrin. Men med den påverkan på klimat och miljö som de fossila bränslena har orsakat befinner vi oss nu återigen i ett läge där vi ser ett behov av att göra en förändring, skifta tillbaka helt enkelt, menar Torbjörn Skytt.
– Det här ställer frågor om balansperspektivet. Hur vet vi till exempel att förnyelsebarheten för skogen går ihop i slutändan? Hur mycket koldioxid klarar skogen av att fånga upp och hur mycket släpper vi ut? Förnyelsebarhet i all ära, men det är svårt att beräkna kolbalanseffekterna av uttag ur skogen och vilken klimatnytta skörden ger, jämfört med att låta skogen växa vidare ett tag till. Vi måste bestämma oss först för vilket tidsperspektiv vi skall ha och därefter vilka effekter på klimatet olika åtgärder har i detta perspektiv.

Människan är en belastning

Torbjörn Skytt tror att vi måste lära oss att kompromissa om vi ska få ekvationen att gå ihop. Samtidigt är det nästan omöjligt att säga i vilken utsträckning, för facit har vi inte. Det vi dock måste utgå från och acceptera är att människan faktiskt är en belastning för miljön, hur vi än gör.
– Därför måste vi ställa oss frågan vad vi kan tillåta oss. Skogen är det enda effektiva sättet att binda koldioxid och bygga biomassa, men så fort vi bränner trädet så släpper det ut all koldioxid som har bundits i det och då måste det finnas ett annat träd där som står beredd att ta upp utsläppet, annars stannar koldioxiden i atmosfären. Så, vi kan använda träd, det är förnyelsebart, men – det finns alltså ett stort men, säger han.

Ständigt ambivalent

Så hur gör man då? Finns det någon lösning på problemet med koldioxidutsläpp? Torbjörn Skytt menar att jo, det finns faktiskt ett sätt att hantera det, men tyvärr är det nog en praktisk omöjlighet.
– Tricket skulle vara att ta bort alla koldioxidutsläpp som finns och låta skogen fånga upp all koldioxid som redan finns i atmosfären. Men det är ett väldigt svårt trick. Det skulle i praktiken innebära att vi inte får förbränna något alls, eller låta något förmultna för den delen. Men det går tyvärr inte bara att bevara skogen, för då uppstår andra problem. Vi har ju till exempel en träekonomi i det här landet. Så det finns ingen nyckel, ingen ultimat lösning. Därför är jag också ständigt ambivalent till hur jag ska förhålla mig, säger Torbjörn Skytt.