Valet 2018 – vad är viktigast att veta?

Spara favorit 6 apr april 2018

I höst den 9:e september slår vallokalerna upp sina portar och svenskarna ska rösta i riksdags- och kommunvalet. Innan dess kan man förvänta sig en hel del politiska utspel, vallöften och debatt. Vi har frågat Niklas Bolin, statsvetare på Mittuniversitetet: Vad är egentligen viktigast att veta inför valet 2018?

Flera partier, däribland MP, L och KD, ligger kring fyraprocentspärren. Vilka ligger mest i farozonen och vad händer om de hamnar under?

Det är alltid ytterst svårt att sia om valresultat. Särskilt när samtliga dessa partier ligger relativt nära spärren kan fortfarande mycket hända.

Om man tittar på partiernas stöd på längre sikt kan man konstatera att såväl KD och L är inne i en väldigt dålig trend. L har backat i varje val efter 2002. KD:s trend är ännu sämre och har gått bakåt i varje val efter 1998. Om dessa trender håller i sig ligger de båda dåligt till.

Om man tittar på opinionsmätningarna sedan senaste valet är läget särskilt dåligt för KD som kontinuerligt legat på en mycket låg nivå. Även om Miljöpartiet inte uppvisar samma långsiktigt dåliga trend som de två borgerliga partierna är naturligtvis även deras situation prekär. Efter en turbulent mandatperiod i regeringen har de tappat mycket stöd i väljarkåren.

En faktor som kommer att vara viktig för samtliga dessa partier är i vilken utsträckning de kommer få stödröster från andra partiers sympatisörer.

Vi vet från tidigare val att dessa partier har fått relativt många stödröster från de större partierna. Vissa mätningar visar att KD i vissa val fått en tredjedel av sina röster av väljare som egentligen har andra partier som sitt förstaval. Men partierna får inte ligga för lågt i opinionsmätningarna inför valet. Då finns det en risk att de potentiella stödröstarna avstår från att rösta på dem eftersom risken att rösten är bortkastad, det vill säga att partiet ändå inte når fyraprocentspärren, anses för hög.

Att åka ur riksdagen är såklart väldigt allvarligt och betyder att man går miste om såväl ekonomiska resurser i form av minskat partistöd som medialt utrymme.

Att åka ur riksdagen är såklart väldigt allvarligt och betyder att man går miste om såväl ekonomiska resurser i form av minskat partistöd som medialt utrymme. Och även om partiernas organisationer kan anses vara väl uppbyggda finns det även orostecken här.

Miljöpartiet har tappat halva sin medlemskår sedan regeringstillträdet men även KD och L är numera små partier. Dessa faktorer är olycksbådande för dessa partier. Samtidigt ska man inte bortse från att partierna funnits med länge och har för allmänheten relativt välkända politiska profiler och politiker.

Det finns alltså säkerligen goda förutsättningar för en återkomst till riksdagen vid senare val.

Om ett eller flera av partierna hamnar under fyraprocentspärren, vilka konsekvenser kan det tänkas få för regeringsbildningen?

Om ett parti hamnar under spärren kommer detta med stor sannolikhet innebära att motståndarblocket blir större. Detta i sin tur kommer ha stor betydelse för regeringsbildningen. Om till exempel KD åker ur kommer det krävas någon ny form av konstellation för att Moderaterna ska leda nästa regering. På samma sätt skulle en sorti för Miljöpartiet innebära problem för Socialdemokraterna.

Vilka partier kan tänkas samarbeta efter valet?

Svensk politik har under en lång tid varit fast cementerad i två block.

Sedan SD:s inträde och allt större väljarstöd är dock utsikterna för att något av de traditionella blocken ska få egen majoritet ytterst små. Fram till denna mandatperiod har de etablerade partierna ändå ansett att det är blocken som ska vara grunden för regeringsbildandet.

Vi ser nu att flera partier är mer öppna för blocköverskridande samarbeten även om blocken fortfarande uppges vara huvudalternativen. Och visst är de traditionella blocken de mest troliga som regeringsunderlag. Men jag skulle inte heller helt utesluta en del av de andra alternativ som diskuterats i den allmänna debatten. Ett sådant är någon form av mittensamarbete mellan de nuvarande regeringspartierna och C och L.

Ett annat som av många ansetts otänkbart är en så kallad stor koalition med S och M. Det har ju aldrig prövats i Sverige men är en allt vanligare kombination runt om i Europa, bland annat som en konsekvens av högerpopulisternas framgångar. Vissa har även talat om ett konservativt block bestående av M, KD och SD. I dagsläget ser jag dock detta som ett mindre troligt alternativ.

Sverigedemokraterna ser ut att göra bättre val i år än sist, och ligger just nu på 15-18 procent av rösterna enligt underökningar. Vad betyder det här för valutgången?

Det lite paradoxala är att SD:s förväntade ökning i valet 2018 jämfört med 2014 inte behöver få så stor betydelse. Givet att partiet redan idag är tungan på vågen mellan blocken kommer inte balansen att förändras. Samtidigt är det klart att det blir svårare och svårare för de övriga partierna att utestänga partiet från samarbete ju större det blir. Vi kan vara säkra på att vissa kommer hävda att ett sådant utestängande är odemokratiskt trots att det naturligtvis inte finns någon demokratisk rättighet att ingå i partisamarbeten.

Vem är mest troligast att vilja samarbeta med SD?

Om man med samarbete menar en koalitionsregering så ser jag det som mycket otroligt att något parti kommer att vilja samarbeta med SD efter valet 2018.

Om man avser mindre formaliserat samarbete så är det ännu för tidigt att helt utesluta det. Anna Kinberg Batras utspel i januari 2017 tolkades ju av många som att Moderaterna öppnade upp för någon form av samarbete, något som dock åtföljdes av ett ganska stort tapp i opinionen. Nya moderatledaren Ulf Kristersson verkar ha påverkats av detta och intagit en mer avisande inställning till SD.

Samtidigt finns det ju personer inom såväl M som KD som är mer välvilligt inställda till någon form av samarbete. Jag tror också att eventuella förändringar i partiernas ledarskikt kan få betydelse. Många ser fortfarande ett samarbete med SD som omöjligt på grund av partiets historia. Ju längre tid som går och ju färre av de tidiga SD-arna som finns kvar i ledarskiktet ju mindre betydelse kommer detta få. Det är inte heller omöjligt att nya ledare i de etablerade partierna kommer ha en annan syn på SD än de nuvarande ledningarna.

Vi ser nu att flera partier är mer öppna för blocköverskridande samarbeten även om blocken fortfarande uppges vara huvudalternativen.

Invandring och integration är i topp på väljarnas lista inför valet. Vilket eller vilka partier är gynnas mest av detta?

Ja, dessa frågor har verkligen stigit i prioritet hos såväl väljarna som partierna. Detta är rimligen dels en konsekvens av den så kallade flyktingkrisen men också orsakat av SD:s stora valframgångar 2014. Framförallt Moderaterna tappade väljare till SD.

En slutsats som dragits är att partiet måste strama åt sin invandringspolitik. Men Moderaterna är långt ifrån ensamma om detta. I dagsläget tycks en mindre generös invandringspolitik vara något som nästan alla partier vill ha. I grund och botten är detta naturligtvis något som SD ser mycket positivt på. Partier tenderar ju att gynnas väljarmässigt av att ”deras” frågor är högst upp på agendan. Det verkar visserligen så att vissa väljare som gick från de etablerade partierna till SD tidigare gått tillbaka efter att åtstramningar skett. Men det råder ju ingen tvekan om att den långsiktiga trenden för SD har varit positiv. Kanske ännu viktigare är ju att fokuset på invandring och integration med efterföljande åtstramningar naturligtvis är sakpolitiska framgångar för SD. Även om partiet säger sig vilja gå längre än vad regering och riksdag gjort hitintills är ju den förändring vi ser ett klart steg i riktning mot det SD vill. Det är en enorm kontrast mot de liberaliseringar av invandringspolitiken som Reinfeldtregeringen genomförde tillsammans med Miljöpartiet.

Vad krävs det för att få med sig väljarna i år?

Som alltid handlar det om att få valrörelsen att handla om de frågor som partierna vill prata om. I dagsläget ser läget bra ut för exempelvis SD. Det är mycket fokus på invandring, integration och lag och ordning. Det passar partiets verklighetsbeskrivning väl. Miljöpartiet å sin sida behöver förflytta fokus mot frågor som gäller miljö och klimat.


Relaterade sidor:

Tillbaka till toppen
Stäng meny
Favoriter /globalnavigation/closemenu