Ny avhandling om friluftsliv och miljöengagemang

Spara favorit
logotyp

Friluftsliv kan bedrivas nära eller långt borta. I skuggan av klimathotet borde det finnas skäl att undvika längre resor, särskilt om man känner ansvar för miljön. Hur kommer det då sig att miljöengagerade inte tvekar att resa för att ägna sig åt friluftsliv? Och hur förklarar man ett till synes motsägelsefullt fenomen som ekoturism?

Daniel Wolf-Watz, forskare inom forskningsprogrammet Friluftsliv i förändring, har i sin lic-avhandling, Outdoor Recreation and Environmentalism: Social and Spatial Perspectives, sökt efter svar på dessa frågor. Avhandlingen behandlar relationen mellan friluftsliv och miljöengagemang och kopplingarna mellan fenomenen visar sig vara många.

Både friluftslivet och miljöengagemanget växte fram kring sekelskiftet 1800-1900, fann inspiration i romantikens naturvurm och kan ses som reaktioner på det moderna samhällets framväxt. Allt sedan dess har friluftslivet fungerat som en tillflyktsort, inspirationskälla, pedagogik och inte minst som ett uttryck för just miljöengagemang. Detta trots att friluftslivet i stort har utvecklats tillsammans med samhället i övrigt och delar dess förskjutning mot ökad kommersialisering, teknikinslag och miljöpåverkan.

Miljöengagerade tvekar inte att resa

Relationen mellan friluftsliv och miljöengagemang behandlas i avhandlingen genom två studier, en nationell enkätstudie och en fallstudie av organisationen Fältbiologerna. Syftet är att analysera på vilket sätt miljöengagerade förhåller sig till och använder naturlandskapet som resurs för rekreation. Resultatet från enkätstudien visar att miljöengagerade jämfört med andra ägnar sig mer åt friluftsliv, de har oftare ett fritidshus och de föredrar friluftsaktiviteter med liten påverkan på naturmiljön såsom cykling, kajakpaddling, vandring och skidåkning. Även när det gäller betydelsen av att resa för sitt friluftsliv skiljer de ut sig, men här till miljöns nackdel paradoxalt nog. Miljöengagerade anser nämligen i högre utsträckning än andra att det är viktigt att resa bort från sin vanliga omgivning för utövande av friluftsliv.

Förklaringen till detta ligger enligt Daniel delvis i samhällets allt mer utpräglade urbanisering, där de flesta tvingas resa för sitt friluftsidkande. Men detta är inte hela sanningen eftersom de flesta svenska städer erbjuder generösa möjligheter till tätortsnära friluftsliv. Svaret finns istället i de friluftslandskap miljöengagerade föredrar. Studien av Fältbiologerna visar att miljöengagerade har en tydlig dragning åt orörda naturmiljöer, vilket i de flesta fall kräver längre transporter — även om man i Fältbiologernas fall väljer bort flygresor av miljöskäl. I friluftslivet manifesterar miljöengagerade en längtan efter ett tänkt naturligt och ursprungligt naturlandskap.

Friluftsliv en social markör

Att med jämna mellanrum vistas i dessa landskap blir ett sätt att utrycka vem man är, inför sig själv och andra. Naturrelationen blir på så vis instrumentell, och naturlandskapet i första hand en arena för sociala handlingar. Miljöengagerade utmärker sig alltså i friluftslivet och på samma gång använder de friluftslivet för att utmärka sig.

Ladda ner Daniels avhandling i fulltextformat här!

Tillabaka till toppen
Stäng meny
Favoriter /globalnavigation/closemenu