Normmedveten kommunikation

Killar ska jobba med teknik och tjejer med människor. Det är ett exempel på hur vi på ett mycket olyckligt sätt kan bidra till en skev bild om vi inte tänker oss för i exempelvis val av intervjupersoner eller i bildval på våra programsidor. 

Att tänka normmedvetet handlar förstås inte bara om kön utan i lika hög grad om att inte återskapa stereotyper kring etnisk tillhörighet, sexuell läggning, religiös tillhörighet, funktionsnedsättning, ålder eller könsöverskridande identitet/uttryck – alltså de sju olika diskrimineringsgrunderna.

Kommunikation är ett maktmedel på så sätt att vi kan befästa eller sticka hål på fördomar och förlegade normer. Därför är det så viktigt att vi som kommunikatörer iakttar oss själva och är reflekterande i våra ordval, bildval och tankemönster.

Hur ser vi då till att göra rätt? Det första steget är alltså att bli medveten och vara självkritisk. Det andra är att släppa fram kreativiteten. När du inte längre kan luta dig mot gamla inlärda uttryck så behöver du hitta nya. Ett begrepp som hörs alltmer i det sammanhanget är ”normkreativitet”. Det innebär en mer aktiv formulering i stället för passiv upprepning. Och att helt enkelt bli lite friare i tanken. 

Checklista

Att analysera text och bild är ett sätt att avtäcka underliggande budskap i det du skriver, fotograferar eller filmar. Analysen kan du göra enkelt genom att ställa vissa frågor kring din text eller bild. Olika frågor kan vara relevanta vid olika tillfällen. Ta gärna också hjälp av en kollega – fler ögon ser mer.

• Vem är min tänkta läsare? Varför?
• Klumpar jag ihop olika grupper?
• Gör jag omotiverade generaliseringar?
• Hur använder jag ord som beskriver (adjektiv)? Anpassar jag de slentrianmässigt efter vem jag beskriver med tanke på kön, ålder, etnicitet etc?
• Hur anger jag personers namn? Bara förnamn? Eller både förnamn och efternamn? Gör jag alltid likadant oavsett vem som beskrivs?
• Tar jag för givet att läsaren har vissa förkunskaper för att kunna förstå texten?
• Är texten tillgänglig för alla i min målgrupp (med tanke på kön, ålder, etnicitet etc)?
• Är informationen relevant för det jag ska berätta och för de som läser?
• Kan alla i målgruppen identifiera sig med det jag förmedlar i texten? Det vill säga, antyder jag något mellan raderna som avspeglar mina egna ”fördomar” och alltså inte är objektiva eller normmedvetna? Är det isåfall tydligt att det är jag som person som är avsändare?
• Vilka syns i vårt bild- och filmmaterial? Och vilka syns inte? 
• Vem är avsändaren av texten och vem får uttala sig?
• Hur definierar jag inför mig själv begreppet mångfald?
• Fundera över prefixet ”kvinnlig” – är det verkligen nödvändigt att beskriva till exempel en företagsledare som ”kvinnlig”?
• Ställer du olika typer av frågor till män respektive kvinnor?
• Vid filmnning/fotografering av en grupp studenter/anställlda etc.: Vem har den aktiva rollen och vem har den passiva? Vad händer om du byter plats på personerna? 
• Utstrålar våra kvinliga och manliga anställda och studenter samma saker på bild? Eller framställs männen oftare som bestämda och självsäkra medan kvinnorna ler och poserar?