”Ingen tycker att det ska ske diskriminering på universitetet”
Jonny Bergman är lärare och forskare, men 20 procent av sin tid lägger han på att förbättra arbetsmiljön och studiemiljön för oss alla. Vi pratade med honom om hans roll som lika villkorsombud, och vad lika villkor innebär.
Sedan knappt ett år tillbaka är Jonny Bergman lika villkorsombud på HUV-fakulteten. Som lika villkorsombud kan han erbjuda stöd i lika villkorsfrågor för alla på HUV – från studenter till dekan.
Man kan säga att Jonnys uppdrag har två delar. Den ena är att han ska uppmärksamma vad som sker i verksamheten och se vilka risker som finns och vad som kan förbättras.
– Det är nästan alltid kopplat till arbetsmiljö eller studiemiljö. Vi tittar på arbetsmiljölagen och diskrimineringslagen för att hitta saker i verksamheten som kan förbättras eller för att motverka diskriminering, kränkande särbehandling, trakasserier.
Den andra delen är att vara ett stöd i enskilda ärenden, om någon känner sig diskriminerad eller undrar om det som hänt faller under diskrimineringsgrunderna*.
Som lika villkorsombud kan Jonny erbjuda stöd i lika villkorsfrågor för alla på HUV – från studenter till dekan.
Hittills har han bara blivit kontaktad av studenter, men det skulle även kunna vara en kollega som känner sig diskriminerad eller trakasserad. Jonny kan exempelvis hjälpa den drabbade att få rätt hjälp, eller stötta prefekt eller programansvarig i hur de ska hantera situationen. Mycket handlar om att ha kunskap och vägleda till rätt ställen.
I rollen som lika villkorsombud får man gå på konferenser, utbildningar, webbinarier med mera för att lära sig om regler och lagstiftning, men det innebär absolut inte att Jonny kan allt.
– Ofta när en diskussion uppstår måste jag kolla upp vad som gäller, antingen med hjälp av Lasse eller så får jag läsa på. Det är väldigt skönt att ha någon att bolla med.
Lasse Reinikainen är Mittuniversitetets samordnare för lika villkor och jämställdhetsintegrering. Lasse är också lika villkorsombud på NMT och jobbar nära Jonny och förvaltningens ombud.
När ärendena blir större involveras Lasse och berörd chef eller prefekt. Ansvaret för arbets- och studiemiljö ligger alltid på dem i slutänden. Om det behövs har lika villkorsombuden också tillgång till universitetets jurister för stöd.
Värdesätter samarbete
På HUV finns också lika villkorsombud på institutionsnivå. Jonny samverkar med dem och information går åt båda hållen. Jonny tar gärna hand om de ärenden som kommer upp då han har mer tid för sitt uppdrag, och stöd från Lasse Reinikainen. När det kommer saker uppifrån som ska ut i organisationen går det från Lasse via Jonny till institutionsombuden. Sedan diskuterar de vem som ska göra vad.
Jonny poängterar att samarbetet är viktigt – både med dem som har liknande roller och med andra kollegor. Vi har alla ett gemensamt ansvar för dessa frågor.
Hans bild är att i princip alla tycker att det är viktigt med en god arbets- och studiemiljö.
– Jag tror och tänker att de allra flesta av oss är för jämställdhet och lika villkor – ingen tycker att det ska ske diskriminering på universitetet. Men även om vi tycker så, finns det fortfarande risker för diskriminering i verksamheten. Därför måste vi fortsätta att jobba med de här frågorna.
Problem kan finnas både på individnivå – kränkande särbehandling och trakasserier – och problem organisatoriskt och strukturellt som gör att alla inte får lika villkor. Det gäller för både för studenter och personal.
– Jag tycker att det mest intressanta är att hitta vägar för att rent organisatoriskt få ihop lika villkor med andra aspekter av arbetsmiljö- och studiemiljöarbetet, så de kan samsas och bli till något bättre för alla. Det finns tyvärr fortfarande olika villkor och ojämställdhet i akademin så vi behöver ta upp de här frågorna.
Forskar om arbetsvillkor
Jonny är disputerad i sociologi och jobbade länge på HSV, men är nu lektor i socialt arbete på PSO. Han undervisar på socionomprogrammet och forskar.
– Just nu är jag med i ett projekt om hur digitala hjälpmedel för psykisk hälsa kan hjälpa flyktingar, och ett som tittar på arbetsvillkoren under pandemin för personal inom vård och omsorg.
Han tänker att det kan vara därför han blev tillfrågad om att bli lika villkorsombud.
– Jag har undervisat och forskat om intersektionella perspektiv på arbetslivsfrågor och olika villkor i arbetslivet. Och så har jag ett intresse för dessa frågor.
Privat lever Jonny med sin sambo och deras två söner på 16 och 18 år. Han gillar att träna – simmar, springer och har under senaste året tagit upp aikido som han höll på med under gymnasietiden. Men också att sitta still och meditera.
Jag frågar Jonny hur en perfekt söndag ser ut för honom. Han funderar lite innan han svarar.
– Då vill jag sova tills jag vaknar. Göra ett kort yogapass, kanske meditera och sedan dricka kaffe i lugn och ro. Jag tar gärna ett träningspass – löpning eller längdskidor beroende på årstid – och slappar några timmar på eftermiddagen. Sedan lagar vi middag tillsammans, hela familjen. Det händer kanske inte så ofta, men du frågade ju efter en perfekt söndag, säger Jonny och skrattar.
Slutligen vill Jonny uppmana alla att höra av sig till honom eller institutionernas lika villkorsombud om man ser eller upplever något som inte är bra, men även med goda exempel som andra kan lära av!
* I diskrimineringslagen finns det sju diskrimineringsgrunder. Dessa är kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning, och ålder.
VAD ÄR LIKA VILLKOR?
Lika villkor betyder inte att alla ska behandlas lika utan att alla ska få lika möjligheter. Om vi till exempel säger att alla ska delta fysiskt på ett möte behandlas alla lika. Men om mötet sker på andra våningen utan tillgång till hiss och du inte kan gå i trappor, då har du inte samma möjlighet som andra att ta dig dit. Genom att till exempel erbjuda deltagande både på plats och digitalt kan möjligheter skapas för alla att närvara – på lika villkor.