Inkludering, hållbarhet, och jämlikhet – Vilken slags arbetslivsforskning behövs som tar hänsyn till dessa värden?

Arbetslivsforskning är, och har alltid varit ett forskningsfält som är politiserat, där många olika krafter och intressen möts. Oavsett forskarens ambition och förmåga att vara objektiv och oberoende av särintressen påverkas vi av samhällsdebatten och rådande tidstrender och finansieringssystemen i synen på vad som är viktigt.

Det handlar både vad vi forskar om, vilka teorier och begrepp vi väljer, hur vi formulerar hypoteser och forskningsfrågor, vilka grupper vår forskning omfattas av, vilka metoder vi använder för att samla kunskap och analysera data och hur vi sedan informerar om våra resultat och samverkar med det omgivande samhället.

Jag kommer att ta forskning om arbetsorganisation och arbetsmiljö som utgångspunkt för att diskutera problem, behov och möjligheter för arbetslivsforskningen. Jag kommer också att diskutera forskningens roll och ansvar för att bidra med kunskap som är relevant i relation till utmaningar som kännetecknar dagens arbetsliv.

Jag problematiserar perspektiv som utgår från ett individperspektiv och individualisering av problem som arbetsrelaterad ohälsa och presenterar idéer om hur arbetslivsforskning kan ha ett mer kontextuellt och strukturellt perspektiv.

Hur kan forskningen bidra till att identifiera särskilt problematiska arbetsmiljöer och förstå hur dessa bemannas? Vilken kunskap behövs för att komma åt mekanismer involverade i exkludering, segregering och polarisering och dess motsatser, dvs värden som är dagens trendord; inkludering, hållbarhet och jämlikhet? Hur kan forskningen utformas som minskar klyftan mellan forskning och tillämpning?

Jag kan givetvis inte svara på dessa stora frågor men vill ge mina reflektioner och förhoppningsvis bidra till en diskussion.