Årets alumn 2017

Spara favorit 2 maj maj 2019

Joachim Dyfvermark

Vad pluggade du på Mittuniversitetet, och när tog du examen?

Jag pluggade det långa journalistprogrammet. Började hösten 1994, när utbildningen fortfarande var ung. Och tog… inte examen. Man kan säga att utbildningen var så bra att jag fick jobb redan efter två års studier. Efter praktiken som man då gjorde på vårterminen under andra läsåret fick jag sommarjobb, och sen har det bara rullat på. I 20 år.

Var arbetar du nu och hur länge har du arbetat där?

Jag jobbar sedan 1996 på Uppdrag granskning, SVT. Dessförinnan har jag varit nästan tio år på Kalla fakta, TV4, och på nyhetsavdelningen på TV4.

Berätta om ditt arbete.

Trots att jag i princip haft samma jobb i 20 år så är det fortfarande väldigt roligt, och utmanande. Jag jobbar med ett reportage från början till slut, odlar idéer, genomför research, spelar in, redigerar och driver publiceringen.

Berätta lite kort om din yrkesresa.

Den började skakigt som mycket osäker journalistpraktikant, via sommarjobb på TV4:s nyheter, en vikariesväng för att sedan bli frilans. Tillsammans med min partner Sven Bergman har jag sedan gjort dokumentärer och undersökande journalistik och med tiden har det mer och mer kommit att handla om internationella ämnen med mycket samarbete med duktiga journalister runt om i världen.

Hur gjorde du för att etablera dig på arbetsmarknaden efter dina studier?

Prestationsångest är en jobbig men effektiv drivkraft. Jag var envis, fokuserad och omgav mig med duktiga människor.

Vad är roligast med ditt jobb?

Friheten över att kunna fördjupa mig i ämnen som intresserar mig, och känslan av att det jag gör är viktigt. Sen kanske det inte alltid är det för resten av världen, men jag kan ju gå och tro det i alla fall.

På vilket sätt hade du kontakt med arbetsmarknaden under studietiden?

Sökte sommarjobb, men fick nobben. En chefredaktör (på en lokal gratistidning) var väldigt tydlig med att jag inte var av det rätta virket för jobbet. Det sporrade tävlingsnerven.

Vad tyckte du om att studera på Mittuniversitetet?

Det var bra. Det fanns en jordnära atmosfär och en platt organisation. Sen kunde kraven på min utbildning varit högre, och kanske skulle man haft fler lärare som varit verksamma journalister i närtid.

Kan du ge tre karriärtips?

Jobba hårt, studera dina förebilder och se till att omge dig med folk som är duktiga och som ger positiv energi. Det sista kan låta som en klyscha men har varit helt avgörande för mig. Det finns så många stolpskott på alla nivåer, som är dåliga och dumma, och som gör livet surt och snor energi man behöver lägga på hantverket – vad man än håller på med. Då gäller det att hitta ljuslyktor, och bidra med så mycket bra själv som möjligt.

Johanna S:T Clair Renard

Vad pluggade du på Mittuniversitetet, och när tog du examen?

Jag läste Turismvetenskapligt program och tog magisterexamen år 2000.

Var arbetar du nu och hur länge har du arbetat där?

Idag är jag marknadschef på Humana som är Sveriges största assistansbolag med 9000 anställda. Här har jag varit i fyra år och valde bolaget utifrån dess starka värderingar.

Berätta om ditt arbete.

I det dagliga arbetet arbetar jag som ansvarig för att driva vår marknadsstrategi, sitter i ledningsgruppen och har operativt arbete där jag möter kunder. Vi arbetar med förebilder och det är kul att komma nära kunderna där vårt mål är att alla har rätt till ett bra liv. Ett exempel är en tjej som har en grov CP-skada och som vill bli journalist och DJ. Vi har spelat in en film som handlar om när hon åker till Bråvalla för att krossa fördomar. Kaxigt och med glimten i ögat. Vi vill visa vilken frihet personlig assistans kan ge.

Berätta lite kort om din yrkesresa.

Större delen av mitt liv har jag arbetat inom idrotten och min stora passion är skidåkning. Jag gick skidgymnasium i Tärnaby och det var skidintresset som fick mig att välja dåvarande Mitthögskolan. Min yrkesresa har drivits av passion och glädje. De första åren arbetade jag på Talarforum som har Europas största nätverk av talare. Där hade jag flera olika roller och avslutade med att coacha seniora säljare och arbeta med internationella talare. Än idag kan jag undra hur jag endast 28 år gammal fick möjlighet att koordinera säkerhetsarbetet med Secret Service, SÄPO och Grand Hotels personal kring Bill Clintons Sverigebesök 2001. Kanske är det för att min devis alltid har varit att säga ja till nya äventyr. Sjuk roligt var det i alla fall.

Hur gjorde du för att etablera dig på arbetsmarknaden efter dina studier?

Jag har mycket att tacka Mittuniversitetet eftersom det till stor del är tack vare ÖSIS, Studentidrottsföreningen i Östersund, som jag har hittat min karriär. Efter stort engagemang med skidåkning, forsränning och TurTelemark med mera så blev jag efter ett tag ordförande i SAIF, Sveriges Akademiska Idrottsförbund, med ca 70 000 studenter. Där har jag haft förmånen att vara ordförande i nästan tio år. Som en av tio kvinnliga ordförande av 180 ordföranden totalt i världen har jag stolt representerat Sverige internationellt både som ung, kvinna och mamma. Att vara 30 år yngre än makten och ha med sig en bebis ger viss uppmärksamhet. Uppdraget har givit erfarenhet av internationellt arbete, lobbying, idrottspolitik och jag har fått resa till många delar av världen.

Vad är roligast med ditt jobb?

Att träffa olika typer av människor och inspirera till att våga göra nya saker.

På vilket sätt hade du kontakt med arbetsmarknaden under studietiden?

Att arbeta ideellt under studietiden gav mig möjlighet att utveckla mitt ledarskap tidigt och ett stort nätverk. Det har hjälp till genom karriären. Eftersom jag själv anställer personer idag så vet jag att det är starkt i ett CV att ha arbetat ideellt. Nyckeln för mig har varit att följa passionen, säga ja och vara orädd.

Vad tyckte du om att studera på Mittuniversitetet?

För mig var Mittuniversitet det perfekta valet. Ett roligt program med möjlighet att arbeta med människor. Närhet till naturen och skidåkning, en lite mindre studieort så man lär känna de flesta studenter. Nytänkande. Som ordförande för Sverige Akademiska Idrottsförbund så motionerade vi på Riksidrottsmötet 2011 om möjligheten att elitidrottare skulle få möjlighet att studera på universitet. Det fanns då ingen nationell modell för dubbla karriärer i Sverige då men nu sex år senare sitter en referensgrupp och utvärderar vilka universitet som ska få bli Riksidrottsuniversitet. Där har jag ynnesten att vara med och påverka. Ta chansen du med, engagera dig och påverka.

Kan du ge tre karriärtips?

  • Följ din passion
  • Var orädd och säg ja! (Hire for attitude, train for skills)
  • Skaffa nätverk och en mentor