Joachim Dyfvermark

Spara favorit

Joachim Dyfvermark är en av årets alumner 2017. Här får du veta mer om hans karriärresa från student på Mittuniversitetet till journalist på Uppdrag granskning på SVT.

Vad pluggade du på Mittuniversitetet, och när tog du examen?

Jag pluggade det långa journalistprogrammet. Började hösten 1994, när utbildningen fortfarande var ung. Och tog… inte examen. Man kan säga att utbildningen var så bra att jag fick jobb redan efter två års studier. Efter praktiken som man då gjorde på vårterminen under andra läsåret fick jag sommarjobb, och sen har det bara rullat på. I 20 år.

Var arbetar du nu och hur länge har du arbetat där?

Jag jobbar sedan 1996 på Uppdrag granskning, SVT. Dessförinnan har jag varit nästan tio år på Kalla fakta, TV4, och på nyhetsavdelningen på TV4.

Berätta om ditt arbete.

Trots att jag i princip haft samma jobb i 20 år så är det fortfarande väldigt roligt, och utmanande. Jag jobbar med ett reportage från början till slut, odlar idéer, genomför research, spelar in, redigerar och driver publiceringen.

Berätta lite kort om din yrkesresa.

Den började skakigt som mycket osäker journalistpraktikant, via sommarjobb på TV4:s nyheter, en vikariesväng för att sedan bli frilans. Tillsammans med min partner Sven Bergman har jag sedan gjort dokumentärer och undersökande journalistik och med tiden har det mer och mer kommit att handla om internationella ämnen med mycket samarbete med duktiga journalister runt om i världen.

Hur gjorde du för att etablera dig på arbetsmarknaden efter dina studier?

Prestationsångest är en jobbig men effektiv drivkraft. Jag var envis, fokuserad och omgav mig med duktiga människor.

Vad är roligast med ditt jobb?

Friheten över att kunna fördjupa mig i ämnen som intresserar mig, och känslan av att det jag gör är viktigt. Sen kanske det inte alltid är det för resten av världen, men jag kan ju gå och tro det i alla fall.

På vilket sätt hade du kontakt med arbetsmarknaden under studietiden?

Sökte sommarjobb, men fick nobben. En chefredaktör (på en lokal gratistidning) var väldigt tydlig med att jag inte var av det rätta virket för jobbet. Det sporrade tävlingsnerven.

Vad tyckte du om att studera på Mittuniversitetet?

Det var bra. Det fanns en jordnära atmosfär och en platt organisation. Sen kunde kraven på min utbildning varit högre, och kanske skulle man haft fler lärare som varit verksamma journalister i närtid.

Kan du ge tre karriärtips?

Jobba hårt, studera dina förebilder och se till att omge dig med folk som är duktiga och som ger positiv energi. Det sista kan låta som en klyscha men har varit helt avgörande för mig. Det finns så många stolpskott på alla nivåer, som är dåliga och dumma, och som gör livet surt och snor energi man behöver lägga på hantverket – vad man än håller på med. Då gäller det att hitta ljuslyktor, och bidra med så mycket bra själv som möjligt.