September: Jerry Silfwer

Spara favorit 7 apr april 2017
Månadens alumn

Jerry Silfwer tog examen från Informations- och PR-programmet 2004. Han har bland annat startat upp Whispr Group i New York och är idag en internationellt känd bloggprofil under namnet Doctor Spin. Här berättar han om sin resa och hur han tog sig dit han är idag.

Vad pluggade du på Mittuniversitet, och när tog du examen?

Efter värnplikten fick jag en idé om att förverkliga barndomsdrömmen om att bli en journalist. Inte så mycket för att göra världen till en bättre plats, utan för att jag lärde mig läsa tack vare Tintin-serierna och det verkade vara spännande yrke. Dessutom verkade det lyxigt att någon skulle vilja ge mig betalt för att göra något så roligt som att skriva.

I Mittuniversitetets kurskatalog hittade jag PR-utbildningen intill journalistutbildningen och tänkte att det ju lät roligare att skriva för att påverka istället för att informera. Jag gick tre år på Informations- och PR-programmet i Sundsvall, och därefter tre terminer nordiska språk i Härnösand. I Sundsvall var jag klar 2003 och i Härnösand 2005.

Var arbetar du nu och hur länge har du arbetat där?

Idag frilansar jag som kommunikationsrådgivare i mitt eget bolag, Spin Factory. Detta har jag gjort sedan 2013. 

Berätta om ditt arbete

Den ursprungliga tanken var att Spin Factory skulle bli en egen byrå, men de senaste åren har behovet av ökad inhouse-kompetens varit stort, så istället för att bygga kunnande i mitt eget företag har jag fokuserat på att hjälpa organisationer att bygga upp sin egen kompetens.

Jag är lite som en sträng magister som du betalar för att med fast hand och stor tydlighet få ordning på kommunikationen så att de resultat som verksamheten behöver blir verklighet. Mitt mål i alla projekt är alltid att säkerställa att min uppdragsgivare inte längre behöver mig.

Berätta lite kort om din yrkesresa

Efter skolan var jag oinspirerad, så jag sålde eller gav bort allt jag ägde, så när som på innehållet i en resväska. Det enda jag visste var att jag ville bort, så jag flyttade till München där jag mestadels drack öl i ett halvår. När jag tröttnade på det flyttade jag till London för att försöka landa ett PR-jobb där, men det gick långsamt. Jag var 26 år och malplacerad i en stad som inte ville ha mig.

Men så via en klasskamrat fick jag ett tips om en nystartad PR-byrå i Stockholm, Spotlight PR, där jag kunde få komma på en intervju. Flygbiljetten hem blev dyr och när jag landade på Arlanda hade jag inte ens pengar till flygbussen, men lyckligtvis kunde en vän med bil hjälpa mig. Jag fick jobbet och efter några år blev jag rekryterad till en större byrå, Springtime.

På Springtime blev jag befordrad till affärsområdeschef och seniorkonsult strax innan fyllda 30 och kort därefter fick jag ett erbjudande om att börja jobba på en nystartad byrå i New York, Whispr Group, som partner och COO. Jag tog erbjudandet, även om det innebar en lönesänkning på 20,000 kr — och ökade boendekostnader med exakt lika mycket.

Efter att ha etablerat byrån i New York flyttade jag hem till Stockholm för att dra igång ett lokalkontor för byrån där, vilket också det tog ett par år. Vid 34 kände jag att det var dags att börja tänka på att skaffa familj, så jag hoppade av och startade eget för att få mer kontroll över min tid. Och vips så är jag nu 37 med fru, en 2-årig son, och en frilansverksamhet.

Hur gjorde du för att etablera dig på arbetsmarknaden efter dina studier?

Det var 2005/2006 när jag klev in på arbetsmarknaden och jag tyckte mig se att sekelskiftets IT-bubbla tycktes ha skrämt många företag från att anamma den digitala kommunikationens många möjligheter.

Så jag tog ton genom att bland annat starta bloggen Doctor Spin för att från den plattformen driva tesen om att branschen måste ta digitaliseringen på allvar. Ur samma tanke föddes ett nätverk av kommunikatörer, PR of Sweden, som jag grundade 2008. Vid ett tillfälle lyckades jag samla 90 PR-konsulter till en afterwork med två timmars varsel, allt med hjälp av en tweet där jag undrade om någon ville ses.

Men mitt huvudsakliga nätverk bestod vid den här tidpunkten inte av PR-folk, utan av early adopters på den digitala scenen, av vilka jag betraktar många som goda vänner än idag.

Vad är roligast med ditt jobb? 

Det roligaste med mitt jobb är att få skriva — och få betalt för det. Jag känner mig lite skyldig varje gång jag skickar en faktura för något som är så pass roligt att göra.

På vilket sätt hade du kontakt med arbetsmarknaden under studietiden?

En del kontakter med arbetsmarknaden togs under själva C-uppsatsarbetet, men annars inga kontakter alls utöver en totalt misslyckad praktik. Det ska sägas att det inte var praktiken i sig som var dålig; det var jag som befann mig i en oinspirerad livsfas. Men jag ångrar detta, det hade varit fantastiskt värdefullt att ha ett nätverk där ute på arbetsmarknaden.

Om inte min klasskamrat hade fått ett jobb och sedan tipsat om mig, då hade jag med största sannolikhet jobbat som språklärare i någon norrländsk bruksort istället. Jag inbillar mig att jag vankat av och an i en tweedkavaj med skinnlappar på ärmarna och tvingat mina elever att skriva uppsatser om Strindberg. Det hade varit helt okej, faktiskt.

Vilken nytta har du haft i arbetslivet av dina studier?

Det är en sådan klyscha, men under utbildningen träffade jag många fantastiskt intressanta människor som jag inte skulle ha träffat annars. Jag upptäckte även min kärlek till strategisk kommunikation, ett ämne som jag fortfarande inte kan få nog av. 

Vad tyckte du om att studera på Mittuniversitetet?

Det jag verkligen gillade med Mittuniversitetet var att skolan kändes som en underdog. Där fanns en hög andel studenter som, precis som jag, kom från arbetarklassen. Och det var som om den norrländska luften snabbt blåste bort alla tendenser till överklassfasoner, något som annars ofta är så signifikativt för akademiska lärosäten.

Sedan går förstås en eloge till ledningen för Informations- och PR-programmet som tog strategisk kommunikation på stort allvar. De ville skapa en utbildning som var mer än bara en yrkesutbildning av den typen som ges på Berghs eller Hyper Island. Inget ont om den typen av utbildningar, men PR förtjänar en plats i de akademiska korridorerna.

Kan du ge tre karriärtips?

Jag har haft tio gånger fler misslyckanden än vad jag har haft framgångar under min karriär så här långt. Men i den mån jag kan dela med mig av karriärråd så får det bli dessa:

1. Lär dig skriva — och lär dig att skriva med vindens fart. Oavsett vilket jobb du tar dig an, så finns det alltid ett behov av någon som är duktig och snabb på att skriva.

2. Stå för något. Alla de yrkesmänniskor jag känner som har haft meningsfulla karriärer har stått för något. Detta har gett dem integritet och drivkraft, något som besegrar de kortsiktiga ja-sägarna i det långa loppet.

3. Lös problem åt andra. Det finns två sorters arbetare: Vissa arbetar med att lösa problem som saknar facit. Andra måste fråga om facit för att kunna utföra sitt arbete. Sträva efter att vara i den första gruppen!