3.1 Mönsterskydd

Spara favorit

Med mönster avses en produkts eller produktdels utseende, som bestäms av produktens detaljer eller av detaljer i produktens utsmyckning särskilt vad gäller linjer, konturer, färger, former, ytstrukturer eller material i enlighet med Mönsterskyddslag (1970:485). För att få skydd för ett mönster krävs att designen är ny och att designen har särprägel. Vidare kan inte mönster som endast är beroende av produktens funktion få skydd enligt ovan nämnda lag. Då design är en viktig del i företags möjligheter att särskilja sina produkter från andra företags produkter är detta ett viktigt instrument för många företag. Mönsterskydd innebär att innehavaren av ett skyddat mönster ges en ensamrätt att utnyttja det skyddade mönstret inom dennes affärsverksamhet. 

Som utgångspunkt har den som skapar en design möjlighet att förvärva en mönsterrätt men även ägaren till ett mönster har möjlighet att söka skydd. Mönsterrätt kan överlåtas i sin helhet. De flesta mönster som används för kommersiella ändamål skapas av anställda. Trots detta saknar Mönsterskyddslagen bestämmelser om förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare. Av praxis följer att rättigheterna till de mönster som skapas i ett anställningsförhållande i flertalet fall övergår till det företag den anställda skapar mönstret för. Det är viktigt att vara medveten om att vissa mönster även åtnjuter upphovsrättsligt skydd varför även Upphovsrättslagens bestämmelser angående rättighetsöverlåtelse kan vara aktuell.