3.2 Varumärkesskydd

Spara favorit

Varumärken kan i många fall besitta mycket stort ekonomiskt värde för företag och fungerar vidare som ett individualiseringsmedel på marknaden. Enligt Varumärkeslagen (1960:644) kan ett varumärke bestå av alla tecken som kan återges grafiskt, särskilt ord, inbegripet personnamn, samt figurer, bokstäver, siffror och formen eller utstyrseln på en vara eller dess förpackning, förutsatt att tecknen kan särskilja varor som tillhandahålls i en näringsverksamhet från sådana som tillhandahålls i en annan.

Det grundläggande kravet är att varumärket som sådant har särskiljningsförmåga. Varumärkesskyddet ger innehavaren en ensamrätt att använda sig av detta varumärke som kännetecken för de varor och tjänster som denne erbjuder som en del i sin näringsverksamhet. Innehavaren av ett varumärke kan således hindra andra från att, för samma eller liknande varor och tjänster, använda samma varumärke och varumärken som är förväxlingsbara med det varumärke som innehavaren har skydd för. Varumärkeslagen reglerar inte vad som gäller för äganderätten till varumärken som anställda skapar, men som huvudregel övergår äganderätten till ett varumärke som en anställd skapar inom ramen för sin anställning till arbetsgivaren.

Många varumärken kan även omfattas av upphovsrättsligt skydd och de regler som gäller för sådana verk kan vara aktuella även för varumärken.