Mitt författarskap började på Mittuniversitetet

– Direkt efter utbildningen fick jag jobb på Mosaikteatern, en daglig verksamhet med inriktning på dans och teater. Jag anställdes främst som vårdare men fick också möjlighet att arbeta en hel del med skapande skrivande. Det var otroligt givande och jag lärde mig massor, säger Lars Lidén och fortsätter:

– Numera jobbar jag på ett boende, samtidigt som jag skriver egna texter.  Under de två senaste höstarna har jag haft den stora förmånen att under Västernorrlands poesifestival (poesY) få åka runt till olika skolor och prata litteratur och hålla i skrivarverkstäder. En skrivar- och teaterkurs på Ållateatern i Sundsvall har det också blivit. Jag debuterade som poet 1994 och har sedan dess publicerat sex diktsamlingar, den senaste kom våren 2013.

Var arbetar du nu?

Just nu arbetar jag som vårdare på ett stöd- och serviceboende i Stockholm. Jag är också författare. Emellanåt håller jag i olika skrivarverkstäder.

Vilken nytta har du haft av dina studier i arbetslivet?

Att jag äntligen blev klar med min uppsats betydde mycket för mitt självförtroende. Detta har i sin tur lett till att jag vågat hoppa på erbjudanden om att leda skrivarverkstäder – erbjudanden som kom som en följd av de kontakter jag knöt under studietiden. Förhoppningsvis har studierna också lett till att mitt eget skrivande fördjupats.

Hur var det att plugga litteraturvetenskap?

Den kunskapssyn och den entusiasm inför ämnet som lärarna på litteraturvetenskapen förmedlade var helt avgörande för mig. Jag hade en skavande och halvfärdig c-uppsats med mig sedan tidigare. Nu började jag om från början och plötsligt blev allting liksom helt rätt.

Vad tyckte du om att studera på Mittuniversitetet?

Jag trivdes väldigt bra. Miljön, lärarna, vännerna, administrationen (och biblioteket!), allting kändes på något vis enkelt, personligt och självklart. Det var fint att komma till seminarierna i Härnösand, livskänslan var alltid förhöjd efteråt.

Hur kom det sig att du valde Mittuniversitetet?

Min sambo fick nytt jobb – hela familjen flyttade från Stockholm till Sundsvall. Jag hade lite pengar från ett arbetsstipendium samtidigt som jag vikarierade inom omsorgerna. Till slut var det en kvinna på arbetsförmedlingen som, efter att noggrant ha studerat mina papper, lakoniskt konstaterade: ”Hörru, du borde ta och skriva klart den där c-uppsatsen”. Och så blev det.