Zevi har ett driv att hjälpa andra

Spara favorit

Varför valde du att plugga på Socionomutbildningen?

–      För mig har det alltid varit självklart att jobba med människor. Jag kommer själv från ett marginaliserat område i Uppsala och har vuxit upp med att det inte har funnits tillräckligt med satsningar och resurser för att ge de bästa förutsättningarna för barn och ungdomar att komma ut i samhället och utvecklas. Jag har alltid haft ett driv att hjälpa andra, om någon faller vill jag hjälpa den upp.

–      För mig handlar det om att kunna göra en skillnad, inte bara i Sverige men även utomlands. Det sociala arbetet är så brett, man kan arbeta lokalt, internationellt, för myndigheter eller ideellt. Grundinställningen är att hjälpa de som är utsatta i samhället.

Vad gjorde du innan studierna?

–      Jag har läst tekniskt basår på Kungliga Tekniska Skolan (KTH) i Stockholm och jag har läst en sociologikurs på Stockholms Universitet. Jag har även jobbat som försäljare och butikschef.

Vilket är ditt drömjobb?

–      Om jag snävar av så tänker jag socialtjänsten från början, på utredningsenheten för barn och unga. Om jag drömmer stort säger jag nog UN Woman Sverige.

–      Det är en trygg känsla att veta att det finns jobb när man är färdig med skolan. Redan efter fjärde terminen fick jag sommarjobb i Gävle kommun som utredare för barn och unga. Vår utbildning är så yrkesförberedande också, vi kan mycket redan.

Vad tycker du att man bör veta om utbildningen?

–      Att den är väldigt aktuell vad gäller sociala problem i en global värld, och att vi lär oss hur vi ska tackla dem med ett kritiskt förhållningssätt.

Socionomutbildningen på Mittuniversitetet har ju två praktikperioder, berätta om dina praktiktillfällen.

–      Första praktikperioden var jag inom socialpsykiatrin i Uppsala. Där fick jag först och främst en mycket bredare förståelse för de psykiska sjukdomar som finns. Jag fick en bra inblick i hur utsatta de här grupperna är, och hur illa det är för de drabbade.

–      Andra praktikperioden var jag på socialtjänstens avdelning för försörjningsstöd i Östersunds kommun. Där blev jag mer införstådd i vad det sociala arbetet är när det kommer till myndighetsutövning, dessutom blev jag mer insatt i hur det är att arbeta med lagar, rutiner och riktlinjer. Det är viktigt att veta hur man balanserar en maktposition gentemot en klient och att ha ett empatiskt förhållningssätt.

Vad tycker du om Östersund som studentstad?

–      Det tog en stund för mig att komma in i miljön. Jag är en storstadstjej som är van vid stressade miljöer. Men här kom jag in i ett lugnare tempo och nu märker jag att jag har mycket lättare att fokusera på studierna än innan. Och det är väldigt nyttigt för mig. För mig är Östersund en väldigt bra studieort, man träffar människor från hela landet och allt som man behöver finns ju här.

Var är du om tio år?

–      Då är jag enhetschef någonstans. Innan det har jag tillgodosett mitt driv att hjälpa utsatta människor i samhället.