SIMS‑projekt kopplat till projektet utsläppsmätning av entreprenadmaskiner

Tue 29 Nov 2022 12:19

Studenter samverkar och bidrar till ett forskningsprojekt genom att komma med nya förslag på lösningar och testa förslagen. Civilingenjörsstudenten Beatris Palm berättar om hennes projektgrupp, deras arbetssätt och hur de har löst utmaningen.

Team members in the SIMS course

Hej Beatris! Vill du presentera dig och övergripande om vad det är ni gör?

Beatris Palm heter jag och jag är 23 år gammal, och jag går sista året på civilingenjörsprogrammet i industriell ekonomi i Sundsvall. Just nu så jobbar jag i en grupp där jag har rollen som projektledare, vi är den största gruppen på åtta studenter, de andra grupperna är runt fyra-fem stycken. Vi är mestadels civilingenjörer och ett par stycken internationella studenter också. 

Min grupp består av mig, Beatris Palm som läser Civilingenjör inom Industriell Ekonomi, 5e året. Inom projektet är jag projektledare, Scrum Master och Affärsplanerare. Vi har inte haft rollerna som något jättestrikt faktiskt, det har varit mer för att ha något att falla tillbaka på. Samt att ha roller inom gruppen var något som rekommenderades för att alla skulle kunna känna någon slags ansvarskänsla över projektet. Se samtliga gruppmedlemmar samt deras roller längst ner.

Det vi gör nu är att genom den här kursen som fortfarande kallas för Student Innovation Mid Sweden (SIMS), men kursens officiella namn är Projektbaserad punktutveckling. Det officiella namnet är lite mer rakt på sak vad det är vi faktiskt gör, vad det är vi övar på så att säga. Vi arbetar väldigt självständigt, vi som går kursen har läst mellan 3-4 år på universitet redan. Min grupp har ju haft turen att jobba mot Mittuniversitetet som kund, eller rättare sagt forskningscentret STC. Vi har lagt upp det som så att vi jobbar parallellt med STC och vi använder den informationen som de redan har publicerat på Mittuniversitetets webb, vilket gör att vi kan prata om vårat uppdrag öppet.

 

Vad är det mer specifikt ni gör och varför? 

Problemet som lades fram för oss var att man idag inte har något bra sätt att räkna på utsläppen för byggmaskiner, det enda man har idag är samma som man har för bilar. Det vill säga att mäta avstånd. Men dessa maskiner har ju helt andra aktiviteter att göra, det kan vara till exempel att gräva eller att lyfta någonting, och det gör att det inte riktigt går att se kopplingen mellan förbrukning och utsläpp på samma sätt som på en vanlig bil. Vi försöker då att lösa det här problemet, och lära oss och förstå mer om dessa utsläppen genom att skapa typ som en aktivitetsklocka för maskinerna, det vi då gör är att dela upp mer eller mindre bara aktiviteterna, varje del alltså. Så en aktivitet är att gräva, en aktivitet är att åka någonstans och sen koppla det till utsläppet för just den aktiviteten. Det som det gör, det är att vi kan få bättre data på varför utsläppen uppstår, vad det är som ger mest utsläpp, och vi kan också i förlängningen lära oss att använda maskinerna på ett mer miljövänligt sätt.

Alltså, som ett aktivitetsarmband fast för maskiner. Det är lite det som är extra roligt med våran lösning också, att den ska mer eller mindre ta pulsen på maskinen. En vanlig klocka använder ju accelerometer, en sorts grej som bara känner av att klockan rör sig men inte hur den rör sig. Sen använder den pulsen för att avgöra om det är mycket eller lite arbete, och dessa två grejer räcker ju väldigt långt. Så det är därför vi har valt att använda motsvarigheten till det - hur hårt motorn faktiskt får jobba tillsammans med huruvida något rör sig eller inte.

Varför vi gör detta är dels på grund av den bristande kunskapen inom detta område, vi har inga modeller för att förstå utsläppen i nuläget. Så utöver att få mer kunskap, gör vi detta även ur ett miljöperspektiv i det långa loppet.

 

Vad är eran roll kopplat till forskningsprojektet?

Det är en ganska klurig fråga faktiskt, vi har själva funderat lite på det. Men det största syftet vi gör för dem och för forskningen, det är att vi kommer med nya förslag på lösningar och vi tar oss tid att testa andra tillvägagångssätt. Så dem har redan en idé om hur man gör för att mäta detta, och vi tar alltså tiden att testa helt nya sätt. Och att hitta nya kunder, nya personer som får nytta av detta. Intressenter helt enkelt.

Den första idén vi hade var att arbeta med Mittuniversitetet som kund, så att de får vara involverade och hjälpa oss ta fram den här produkten så att säga. Men sen så har det efter lite förtydliganden kommit fram att det de främst vill ha, det är just att vi tittar på möjligheten med fräscha ögon – alltså att vi arbetar parallellt med dem. Sättet vi jobbar på då det är att vi har en kontaktperson där, Sebastian Bader heter han. Honom har vi regelbundna möten med, en gång i veckan där vi har chansen att ställa frågor till honom och han till oss. Vi använder en metod som kallas Scrum, en vanlig metod i dessa typer av projekt. Och om man känner till den metoden så kan man säga att Sebastian är våran Product Owner, alltså att han har fokuset på produkten och har rätt att säga till om vilket håll vi ska gå åt eftersom det är han som står för själva behovet som vi ska fylla. Men det blir ju lite speciellt det där, då vi ska fylla Sebastians behov men kunden som vi jobbar mot och som vi ska göra nöjd och glad med produkten, det är någon annan. Någon som ska använda produkten längre fram, det är en lite klurig situation. 

 

Hur tänker ni med det upplägget? Har ni möjlighet att prata med dem som faktiskt ska använda produkten?

Vi har inte börjat prata med dem än men tanken just nu i alla fall är att vi ska rikta in oss mot projektledare på företagen som har ansvar över dessa maskiner, men detaljerna har vi inte kommit fram till än. Ur perspektivet att man ska använda detta inom företaget för att hålla koll på maskinerna, oavsett om det är på grund av något energikrav eller liknande eller om man vill hålla koll på maskinerna för att dra ner på bränsleförbrukningen och arbeta mer kostnadseffektivt. 

Angående upplägget med STC och vår "Product Owner" Sebastian Bader, honom träffar vi en gång i veckan, men vi som projektgrupp träffas varje dag och sitter i 8 timmar med plugg. Det skiljer sig väldigt mycket mellan grupperna har jag märkt, jag studerar ju industriell ekonomi så jag har handledning med dem. Under handledningstiden har jag fått insyn i hur de andra grupperna arbetar, och många andra grupper jobbar mycket hemifrån och många sitter inte heller som oss måndag-fredag 8 timmar om dagen. Många sitter snarare kanske 4–6 timmar. 

 

Vad var dina förväntningar innan kursen?

Jag hade ganska höga förväntningar på kursen faktiskt, och jag såg fram emot den jättemycket. Men jag var också lite nervös inför själva grupparbetet, men det tycker jag alltid att man är. Men det har verkligen gått bra med det, mycket bättre än mina förväntningar kring grupparbetet. Trots att vi är en stor grupp, så har vi kunnat pratat och haft olika åsikter utan några större problem. 

Men som sagt, jag hade höga förväntningar och jag såg framemot kursen jättemycket. Inte minst för att jag verkligen skulle få testa på så mycket som möjligt av det jag har lärt mig i min utbildning. Väldigt mycket går att applicera i denna kurs, vi har haft väldigt mycket projektledning under dessa fyra åren jag har studerat. Men jag har också sett framemot att få testa nya roller, jag är väldigt intresserad av till exempel ledarskap. Det var ingen garanti att jag skulle bli projektledare, men nu i efterhand är jag ju väldigt nöjd över att jag blev det. Det har varit lärorikt och en otroligt rolig utmaning för mig att vara i denna rollen.

 

Gruppmedlemmar:

  • Mathias Hammarström: Datateknik, 3e året
    Ansvarig för Back-End-programmering och Matematisk modellering.

  • Bernd Diekmann (Utbytesstudent): Computer Science and Engineering, 5e året
    Ansvarig för Back-End och Front-End-programmering, samt dokumentering av kod.

  • Leander Nordmann (Utbytesstudent) Computer Science and Engineering, 5e året
    Användartestansvaring (webbsidan), Front-End-programmering.

  • Filippa Brandt: Civilingenjör inom Elektroteknik, 4e året
    El och Strömförsörjningsansvarig, samt PCB (Plastic Circuit Board) designer.

  • Fredrik Rendu: Civilingenjör inom Elektroteknik, 4e året
    Ansvarig för kommunikationshårdvara, samt Matematisk modellering.

  • Adane Hailu Mulat: Civilingenjör inom Elektroteknik, 4e året
    Sensorimplementation och Hårdvarudesign.

  • Karar Tanash: Civilingenjör inom Elektroteknik, 4e året
    Testansvarig för sensorer och Sensorimplementation.

 

Läs mer om SIMS här

Läs mer om forskningsprojektet Utsläppsmätning av entreprenadmaskiner genom IoT-baserad aktivitetskartläggning

av

av

av

av


Recommended

The page was updated 12/13/2022