Eivind Torp ‑ hur långt räcker rennäringslagen?

Du har forskat kring samiska rättighets- respektive rättsfrågor i drygt 30 år. Vad var det som fick dig intresserad av samers rättigheter?

–  Jag var student vid Samiska studier vid universitetet i Tromsö under en tid då samiska rättigheter respektive statens rättigheter var mycket aktuella på grund av regleringen av Alta-älven. Det inspirerade mig till att skriva om re-vitalisering av samiska kultur som ett elelement i en etno-politisk mobiliseringsprocess i ett lite samhälle i Nord-Norge.

Vilken aktuell forskning arbetar du med nu?

– Mycket hårt sammanfattat arbetar jag med frågan om hur långt rennäringslagen räcker?

Du är utvald av regeringen som en av de 12 ledamöterna för sanningskommissionen för det samiska folket. Vad betyder det för dig att vara med i kommissionen?

–  Jag tror att varje ledamot i kommissionen känner ett stort ansvar for att kommissionen ska kunna leverera i de viktiga och känsliga frågor som uppdraget gäller. Uppdraget är svårt och innebär, som jag ser det, en skyldighet för varje ledamot att lämna bäst möjligt bidrag i arbetet. Kommissionen har än så länga bara hunnit ha två förberedande möten så arbetet som anknyter direkt till uppdraget har inte kommit i gång ännu. För egen del föreställer jag mig att uppdraget kan innebära ytterliga en dimension av etisk och social karaktär i förhållande till de rättsliga problemställningar som jag ofta sysselsätter mina tanker med, men det egentliga arbetet har som sagt inte kommit igång riktigt.

Hur känns det att arbeta på ett universitet som har en vision att utveckla samisk forskning?

– Som nämnts har jag forskat kring samiska frågor under lång tid så jag är glad att universitetet tar frågor om det samiska samhället på allt större allvar.

Vad betyder båskoes arbete?

–  Det är viktigt att forskningen i denna typ av teman har en koppling till det samiska samhället. Samtidigt ska forskningen i grunden vara fri från styrning. Det är viktigt att Båskoe hittar arbetsformer som innebär att alla känner att ömsesidig respekt för varandras utgångspunkter och att Båskoe uppfattas som en garant för just det.

Vad önskar du dig av Båskoes framöver?

–  Under många år har jag försökt att få universitetet att köpa in konst från sydsamiska konstnärer så man bokstavlig talat kan se att man befinner sig på sydsamisk område när man går i våra lokaler. Jag har gått bet på det, men nu finns ju visserligen konst av Katarina Pirak på området. Det vore kul om vi inom Båskoe lyckades med det.