Strategier för att motverka trakasserier och hot inom hotell‑ och restaurangbranschen
Hotell- och restaurangbranschen har liksom många andra branscher skakats av en mängd avslöjanden i kölvattnet av den metoo-våg som startade i slutet av 2017. Forskning inom området ringar bland annat in den problematik som fortfarande existerar och hur den hanteras inom branschen.
ETOUR-forskaren Kristina Zampoukos har tillsammans med Klara Persson och Katja Gillander Gådin undersökt den otrygga arbetssituation som många ställs inför inom hotell- och restaurangbranschen, inte minst unga tjejer. Genom djupgående intervjuer med anställda och chefer har de inom forskningsprojektet Bara en bagatell – eller? Att avnormalisera trakasserier och hot om våld på hotell- och restaurangarbetsplatsen sökt finna svar på vilka strategier som anställda och företag använder sig av för att stävja och hantera trakasserier och hot.
Innan coronapandenim satte stopp för resande inom och utanför landets gränser medverkade Kristina Zampoukos och Klara Persson på den internationella metoo-konferensen Long-term global perspectives on preventing sexual harassment in the workplace: policy, practice & strategies på Arbetets museum i Norrköping där de presenterade delresultat av sin forskning.
Kristina Zampoukos, Ana Avendano, UFCW och Sue Longley, general secretary IUF på scenen i Norrköping. Konferensen startade på den internationella kvinnodagen, 8 mars, och pågick under tre dagar.
Kristina Zampoukos understryker den utsatthet som många unga anställda befinner sig i, vilket har visat sig i de 20-tal intervjuer som forskarna hitintills genomfört. Hon menar vidare att problematiken kring dessa frågor är fortsatt utbredd inom hotell- och restaurangbranschen där just åldern bland personalen är en faktor som spelar in, och där den betalande kunden alltid befinner sig i ett överläge.
– Något som är tydligt är att personalstyrkan i många fall domineras av yngre, oerfarna människor som ofta är tillfälligt anställda. De vill ofta vara till lags och passa in på arbetsplatsen, vilket innebär en ökad risk för att blir utsatt menar Kristina Zampoukos.
Delresultaten från forskningen visar bland annat på de strategier som enskilda anställda eller anställda i grupp tar till för att motverka de hotfulla situationer de ställs inför. Forskningen visar exempelvis att kvinnlig serveringspersonal ibland tar hjälp av sina kroppsliga resurser och försöker att efterlikna det manliga beteendet för att på så vis stävja trakasserier.
– Även arbetskläderna är en viktig markör. Det är tydligt att de anställda är upptagna av frågan om vilka kläder man bör ha på sig i jobbet, inte minst bland serveringspersonalen ser vi en sådan tendens. Man ägnar tid åt att grundligt fundera igenom hur mycket hud man egentligen vill exponera, och en del företag väljer att låta sina anställda ha sina privata kläder på jobbet eftersom detta sänder en signal om att ”det här är också en människa och person”. Att de anställda har sina privata kläder på sig är också ett sätt att få servicen att framstå som mer personlig, så där slår man kanske två flugor i en smäll säger Kristina Zampoukos.
Även öppna kök leder till en säkrare arbetsmiljö för utsatta medarbetare visar undersökningen. Genom att öppna upp lokalen och visa det pågående arbetet i restaurangköket finns det mindre plats för en ”hugging, touching and grabbing-culture” – en utbredd kultur inom restaurangbranschen där manliga servitörer och kockar passar på att närma sig kvinnliga servitriser när de kommer in i stängda kök.
– Vissa restauranger har medvetet gått över till öppna kök för att kockarna ska synas inför gästerna när de utför sitt hantverk. En sidoeffekt av detta har varit att kulturen har haft svårare att få fäste menar Kristina Zampoukos.
Undersökningen visar även på andra strategier som ledningen kan ta till för att förebygga och stävja olämpligt beteende på arbetsplatsen, som exempel nämns förbättrade arbetsmiljöer där alla känner sig delaktiga och där man jobbar mer aktivt med team-building och inkludering.
Kristina Zampoukos menar avslutningsvis att det går att se paralleller mellan företag som har en uttalad hållbarhetsfilosofi och jämlika arbetsplatser som inte tolererar trakasserier eller hot. De arbetsgivare som strävar efter att ta hand om sina råvaror och gäster tenderar även att vara mån om sin personal menar hon.
– Det finns fastställda riktlinjer på en del arbetsplatser, med det är viktigt med ett nytt helhetstänk kring hållbarhet som även omfattar den psykosociala arbetsmiljön – det är nyckeln, avslutar Kristina Zampoukos.