Tis 14 dec 09:12

Den 10 december försvarade Olof Oscarsson sin avhandling "Crisis as practice: Non-emergency organizations’ coping with crises" med bravur och kan nu titulera sig doktor i sociologi.

Olof Oscarsson tar emot blommor från prefekt Pär Olausson
Prefekt Pär Olausson överräcker blommor till Olof Oscarsson.

Olof Oscarssons avhandling är en studie om hur ”vanliga” organisationer hanterar kriser, d.v.s. organisationer som normalt inte ägnar sig åt krishantering. Han har fokuserat på olika omsorgsorganisationer såsom äldreboenden, HVB-hem, men även skolor. Fokus har varit att titta på hur dessa organisationer tar sig igenom olika kriser och vad som kännetecknar deras krishantering.

– En av avhandlingens kanske viktigaste slutsatser är att även om många organisationer, åtminstone på papperet, inte är förberedda för kriser har de ändå en förmåga att anpassa sig till situation och därmed fortsätta med sin verksamhet. 

Intresset väcktes när Olof arbetade som projektassistent, innan han påbörjade forskarutbildningen. Han var involverad i ett projekt där man tittade på samverkan över sektorsgränser – bland annat hur skol- och omsorgspersonal samverkade med räddningsorganisationer under olika typer av kriser.

– Jag kunde redan där se att dessa organisationer var väldigt duktiga på att hålla igång sin verksamhet under olika typer av kriser, trots att de saknade formell utbildning och kompetens inom krishantering. När jag började skriva avhandlingen blev det ett naturligt val att fortsätta studera hur dessa ”vanliga” organisationer hanterar kriser.

Efter disputationen planerar Olof att fortsätta jobba inom Mittuniversitetet och bygga vidare på sin forskning. Han är redan involverad i ett flertal projekt och undervisar även i sociologi. Fokus ligger kvar på krishantering.

– Efter jul ska jag bland annat vara med och utvärdera MSB:s coronahantering, vilket känns både väldigt spännande och häftigt.

Fakta om avhandlingen

Opponent: Docent Christian Uhr, Lunds universitet

Handledare: Professor Erna Danielsson och professor Roine Johansson, båda vid Mittuniversitetet

Läs hela avhandlingen här

Sammanfattning

Organisatorisk krishantering är ett koncept med starka kopplingar till rationella och normativa föreställningar, och något som utövas uppifrån och ner. Även om det är svårt att förneka att detta synsätt utgör en solid grund för krishantering, tar denna avhandling sin utgångspunkt i en kritik av denna konceptualisering. För det första eftersom synsättet har osynliggjort de kapaciteter som innehas av aktörer som befinner sig i krishanteringens utkanter och för det andra för att det sällan anser att krishantering består av mer än vad som är förknippat med rationella attribut. Denna avhandling syftar till att gå bortom rationella, normativa och top-down-synsätt och ge djupgående kunskaper om vardagliga arbetspraktikers roll för vår förståelse av organisatorisk krishantering. I avhandlingen utvecklas det teoretiskt ramverk kris-som-praktik genom vilket vi kan förstå hur vardagspraktiker omsätts och anpassas i en kris. Med hjälp av detta ramverk kan avhandlingen fastslå att även organisationer som är oförberedda för en kris, sett till rådande institutionaliserade handlingsmönster för krishantering, utövar praktiker relevanta för att upprätthålla sina kärnaktiviteter trots både disruptiva och akuta händelser.