RCR‑forskare utvärderade MSB:s coronahantering

Forskarna fick i uppdrag att granska myndighetens arbete under perioden 31 januari 2020 till 15 september 2021. I uppdraget ingick inte att utvärdera enskilda personers agerande utan ge en bild av myndighetens samlade förmåga att utföra sitt uppdrag under pandemin.

Professor Erna Danielsson har varit projektledare och arbetat tillsammans med Gertrud Alirani, Olof Oscarsson, Christine Große, Pär M. Olausson, Joel Jacobsson och Susanna Öhman.

Forskarna har bland annat fått tillgång till anteckningar, beslut och annan dokumentation. De har också genomfört intervjuer med MSB-anställda och personer från externa aktörer som exempelvis Folkhälsomyndigheten, Försvarsmakten, Länsstyrelsernas samordningskansli och Socialstyrelsen. Dessutom har en workshop genomförts med representanter från MSB och Mittuniversitetet.

Utvärderingen har resulterat i rekommendationer om hur MSB kan utveckla sin krishantering, men rapporten kan också användas som underlag för hur myndigheten i framtiden ska utvärdera sin verksamhet. Nedan kan du läsa sammanfattningen från rapporten "Att ta ledartröjan i krisen: Utvärdering av MSB:s samordningsuppdrag under Coronapandemin".

Läs rapporten i sin helhet

Sammanfattning 

På uppdrag av MSB har Mittuniversitetet, Risk och krisforskningscentrum genomfört en oberoende utvärdering av MSB:s hantering av Coronapandemin. Syftet med utvärderingen var att undersöka hur väl MSB har utfört det krisberedskapsuppdrag myndigheten har att stödja berörda aktörer under en samhällsstörning och höjd beredskap. Vägledande för arbetet har varit MSB:s önskan att få kunskap om och rekommendationer för sin interna utveckling. Utvärderingen omfattar perioden 31/1 2020–15/9 2021, och har utgått från följande frågeställningar:

• Uppfyllde MSB de målsättningar som finns uppsatta för deras samordnande uppdrag?
• Vilka utmaningar har MSB haft i sin samordnande roll under pandemin? Hur har de hanterat dessa utmaningar?
• Vilka effekter har samordningen uppfattats ge upphov till av de olika ingående aktörerna?

Insamling av data har skett genom dokument och intervjuer samt MSB:s egna utvärderingar. Under processen har vi haft kontinuerliga avstämningar samt en workshop med MSB där vi diskuterat både inriktning på studien och studiens resultat.

Resultatet visar att MSB som samordnande aktör under Coronapandemin ställdes inför stora utmaningar. Coronapandemin gick utanför det befintliga krishanteringssystemets förmåga, både när det gäller resurser och kunskap, vilket krävde anpassning av krishanteringssystemet och dess aktörer. Vidare bidrog definitionen av Coronapandemin som en hälsokris till att MSB:s samordnande uppdrag underordnades hälsosektorns ansvar för hälso- och sjukvården. Att krisen fick stora konsekvenser även inom andra områden i samhället, var något som inledningsvis fick liten uppmärksamhet i förhållande till hälsokrisen. För MSB innebar det utmaningar i att bidra till samordning bland aktörer som var ovilliga till samordning och andra som var ovana aktörer i sammanhanget. Även om MSB inledde en mängd olika samordnande aktiviteter i inledningen av pandemin tog det tid att etablera strukturer för samordning och MSB uppfattades otydliga i sin roll.

De lärdomar som kan dras av utvärderingen är att kriser som komplexa problemsituationer tenderar att upphäva de regler och normer som omgärdar samhällets vardagliga agerande. Kriser ökar oförutsägbarheten och föränderligheten i det redan komplexa krishanteringssystemet vilket kräver en förmåga att både förstå krisens logiker och att anpassa sin verksamhet till nya förhållanden. För en lyckad samordning krävs tillit mellan aktörer och en vilja att bidra med resurser och tid för att uppnå samordning och inriktning, något som inte går att uppnå som enskilda enheter. En utmaning var inledningsvis att få nätverket av ingående aktörer att lyfta blicken och dela med sig av information och att samverka med andra aktörer för en mer effektiv hantering av samhällskrisen.

Vår rekommendation är att MSB mer aktivt bör tar del i tolkningsarbetet och definitionen av krisen. Detta för att skapa en nationell inramning och gemensam bild och förståelse för hanteringen av krisens konsekvenser och därmed för vikten av målsättningen med samordningen. Detta kan bidra till att skapa balans mellan olika deltagande aktörer, särskilt aktörer som kan komma att uppfattas som mer perifera i förhållande till det som utlöser krisen. Det är inte ovanligt att hanteringen av krisens konsekvenser hamnar på organisationer som inte tydligt har en plats i det nationella krishanteringssystemet. Här skulle MSB kunna ta en viktig roll för att snabbare lyfta in och samordna samhällets samlade resurser.