Simulering som teknik
Simulering kan ses som en konstnärlig representation av det som existerar i den verkliga världen. På senare år har simulering använts inom bland annat underhållning, tv-spel, i byggbranschen och för utbildning.
I takt med att tekniker för Virtual Reality (VR) och Augmented Reality (AR) blivit allt mer prisvärda, tillgängliga och av högre kvalitet har också användningen ökat.
Inom naturvetenskaplig forskning har simulering varit ett återkommande inslag, men det är inte lika vanligt inom samhällsvetenskaplig forskning. I den samhällsvetenskapliga forskningen används idag två typer av simulering: datamaskinell och immersiv. Vid datamaskinell simulering används datorprogram för att undersöka och förutspå olika scenarier på en mer övergripande nivå. Immersion handlar om att ”sjunka in i” eller ”sänkas ned i” något. Det innebär att individer upplever sig vara närvarande och djupt engagerade i en konstgjord miljö. På så sätt kan man exempelvis studera hur människor beter sig under förhållanden där trovärdiga situationer, miljöer och objekt har skapats artificiellt.
RCR:s simuleringslabb är utrustat med så kallad flersensorisk immersionsteknik. Genom att stimulera flera sinnen på samma gång känns den simulerade miljön än mer verklig. Även rekvisita kan användas för att förstärka upplevelsen.
Så här påverkar vi dina sinnen
Syn – Projektorer visar film, bilder och virtuella miljöer sömlöst på rummets alla väggar. Det finns dessutom tillgång till en mängd ljuseffekter och rök som förstärker upplevelsen.
Hörsel – Ljudet i labbet kan komma från olika håll och röra sig genom rummet.
Känsel – Vibrationer i golvet skapar en upplevelse av att stå nära en passerande bil eller mitt i en brand. Det är även möjligt att reglera temperaturen i rummet med både kyla och värme.
Doft – Doftaggregatet gör det möjligt att sprida olika dofter i rummet, såsom diesel eller nybakta bullar.