Ett valdeltagande i rörelse – vad utvecklingen i Sametingsvalet säger om demokratisk konsolidering
Hur utvecklas valdeltagandet när demokratin är ung och rösträtten vilar på tillhörighet och självidentifikation? I Sametingsvalet – där den samiska väljarkåren röstar – ser vi tecken på en alltmer etablerad demokratisk arena.
I en ny analys av Stefan Dahlberg, Ulf Mörkenstam och Tim Segerberg framträder tre viktiga utvecklingslinjer: valdeltagandet ökar, nya grupper mobiliseras och förklaringsmönstren förändras.
Efter år av sjunkande deltagande markerar valen 2017 och 2021 ett tydligt trendbrott. Valdeltagandet steg från 57,7 procent i 2017 års val till 64,8 procent 2021 – en ökning med sju procentenheter. Därmed närmar sig deltagandet åter de nivåer som sågs under Sametingets första val 1993 då 72 procent av de röstberättigade deltog. Samtidigt växer den samiska väljarkåren långsamt över tid medan valdeltagandet ökar i snabbare takt, ett tecken på att Sametinget inte bara engagerar fler, utan också uppfattas som en allt viktigare politisk arena. Bland dem som nyregistreras ser vi en förändrad sammansättning: fler kommer från grupper med en lägre grad av social integration i det samiska samhället och fler är bosatta utanför de traditionella kärnområdena i Sápmi. Denna utveckling pekar mot en bredare mobilisering av samisk identitet och ett Sameting som blir relevant för allt fler, oavsett var i landet man bor
Vad förklarar då vem som röstar? Forskningen visar att resursförklaringar som inkomst och utbildning har begränsad betydelse i Sametingsvalet. I stället är det graden av social integration i det samiska samhället – ett sammansatt mått på språkkunskaper, kulturell tillhörighet och sociala nätverk – som har störst förklaringsvärde. Väljare med hög social integration i det samiska samhället röstar i högre utsträckning men det mest slående är att valdeltagandet ökar snabbast bland dem med medelhög integration. Det tyder på att Sametinget i allt högre grad engagerar samer med skilda erfarenheter av språk, kultur och samhällstillhörighet. Samma mönster syns i fråga om ålder och geografi: yngre väljare (18–30 år) röstar mer än äldre och medan valdeltagandet länge varit högre inom Sápmi, ser vi nu en tydlig ökning också bland samer bosatta i övriga delar av landet. Sametinget framstår därmed alltmer som en angelägenhet för hela den samiska väljarkåren, oavsett livsform och geografisk anknytning.
Nya faktorer som självidentifikation och upplevd diskriminering har också betydelse. De som främst identifierar sig som samer och de som ofta upplever diskriminering i vardagen har ett högre valdeltagande. Dock visar analyserna att dessa effekter till stor del samverkar med graden av social integration – identitet, erfarenheter av diskriminering och integration bildar tillsammans en underliggande struktur som formar politiskt deltagande.
Sammantaget visar studien att valdeltagandet i Sametingsvalet inte bara ökar, utan också breddas socialt och geografiskt. Sametinget framstår därmed som en allt viktigare institution för samisk representation och självbestämmande.