–Man kan påverka ganska snabbt här

Sebastian Bader

Jobbar som: Docent i inbyggda system.
Kommer från: Leer, Tyskland.
Anställd sedan: 2011. 

Berätta, var kommer du ifrån?

– Jag kommer från en, för tyska förhållanden, liten stad med namnet Leer. Staden hade då ungefär 35 000 invånare och ligger i nordvästra delen av Tyskland, bara ett stenkast från Nederländerna och kusten. Min karriärväg har varit ganska enkel. Jag har pluggat i Tyskland, men doktorerade sen i Sverige och stannande efteråt kvar här.

Hur hamnade du här?

– Det var väl som så mycket annat bara en slump. Jag pluggade elektroteknik i Tyskland i en stad som heter Wilhelmshaven. Jag har alltid varit intresserad av att plugga en termin utomlands och Sverige var ett av länderna som intresserade mig. Någon gång fick universitetet besök av en delegation från Mittuniversitetet. Planen var att skapa ett utbytesavtal mellan de båda lärosätena. Jag fick lyssna på en presentation om Sverige och Mittuniversitetet i en av mina kurser och tyckte det var spännande. För att göra en lång historia kort så åkte jag kort därefter till Sundsvall för en termin där jag fick genomföra praktik i en av STC:s forskargrupper (Sensible Things that Communicate). Det passade mig så bra att jag kom tillbaka för att genomföra mitt examensarbete, började doktorera, och blev sen anställd.

Vad är det bästa med Mittuniversitetet?

– Det är ingen lätt fråga och det är väl en blandning av olika saker. Om jag personligen skulle behöva välja en sak, så handlar det nog mycket om att man kan påverka sin arbetssituation och utvecklingen. Även om jag inte har många erfarenheter från andra lärosäten, tycker jag att Mittuniversitetet har en styrka i att kunna vara snabbfotat. Jag har dock upplevt en förändring över tid, där byråkrati och administration växer. Det är väl både bra och dålig kan jag tycka.

Hur balanserar du arbete och fritid?

– Det första som jag kan säga här är väl att behovet att balansera kanske inte är lika stort i min position. Jag har ju förmånen att jobba med något som jag verkligen tycker om. Det leder till att jag kanske inte alltid separerar arbete och fritid. Däremot sitter jag väldigt mycket framför datorn på jobbet. För att balansera det försöker jag röra lite mer på mig när jag inte jobbar. Det kan var skidåkning på vintern, sportklättring på sommarn, eller bara en promenad.

Berätta om något projekt som du känner dig extra stolt över.

– Ett projekt som jag känner har varit mycket framgångsrikt var SMART-projektet. Det var stort och väldigt omfattande, men det som jag tycker vi har lyckats med är att kombinera kunskapsutvecklingen med att skapa ett engagemang i regionen. Det känns som projektet har varit en ögonöppnare för flera organisationer vi samarbetade med. Kanske i störst utsträckning de som inte är så vana med att arbeta med ny teknik.

Varför tycker du man ska söka jobb på Mittuniversitetet?

– Att jobba på ett universitet handlar väldigt mycket om frihet. Att kunna jobba med kunskapsutveckling och -spridning i områden som man själv tycker är intressanta och viktiga. Man kan också ganska snabbt se effekter av arbetet man har gjort, särskilt i utbildningssammanhang. En fördel som är mer specifikt för Mittuniversitetet är att det känns som man kan påverka ganska snabbt här. Det finns relativt lite prestige och inspel verkar vara välkomna från alla. Jag antar att det har delvis med storleken att göra, och att det är lättare att komma i kontakt med personer utanför ämnes- eller institutionsnivån.

Vad är det bästa med att bo och arbeta här?

– Jag bor och arbetar i Sundsvall och tycker att det är precis lagom för mig. Staden har fördelarna av en ”stad” men är inte för stor. Det känns också som att allt är rätt nära. Man har skog och berg, sjöar och hav, samt tillgång till aktiviteter som dessa möjliggör. Samtidigt är det inte allt för långt att ta sig till Stockholm, och därifrån vidare till vart man nu vill åka.

Hur kan du påverka samhället/utvecklingen/miljön genom ditt arbete?

– Som forskare och lärare ska man väl alltid ha i åtanke hur man kan påverka. Som ingenjör tycker jag att det är relativt lätt att se den kopplingen. Kunskapsutvecklingen som jag jobbar med är sällan av ren nyfikenhetskaraktär, utan ska oftast leda till konkret användning och förbättring i samhället. Det sker oftast genom samarbete med externa aktörer som har konkreta utmaningar eller ett kompetensutvecklingsbehov. Samtidigt påverkar man kanske ännu mer genom utbildning, där det sen inte bara är jag som kan påverka, utan även alla alumner. Det är lätt att glömma hur stort ansvar och hur stora möjligheter man som lärare har att påverka hur kunskapen används i framtiden.