Programmeringens intåg i grundskolan innebär utmaningar för både lärare och elever
På torsdag försvarar Niklas Humble sin avhandling i data- och systemvetenskap som handlar om lärares användning och upplevelse av programmering för matematik- och teknikundervisning i årskurs 7–9. Här berättar han lite kortfattat om de möjligheter och utmaningar som finns i dagens högstadieskola.
Hur kommer det sig att du började intressera dig för just programmering inom grundskolan?
– Programmering började integreras på bred front i den svenska grundskolan samma år som jag påbörjade mina doktorandstudier (2018). Jag har dessutom själv en bakgrund som gymnasielärare och IT-samordnare och jobbade tidigare med att, bland annat, stötta lärare i att använda programmering i sin undervisning på högstadiet. Kort sagt så kändes det som den perfekta kombinationen för min avhandling: det låg helt rätt i tiden, jag var bekant med studieobjektet och jag tycker verkligen att programmering är jättekul!
Varför är det viktigt att lära sig mer om programmering inom matematik- och teknikundervisning på högstadiet och vad säger tidigare forskning?
– Det tidigare forskning ofta trycker på är att programmering är en viktig kompetens att utveckla för framtidens medborgare, både för arbetsmarknaden (där vi redan nu ser ett stort behov), men även för att kunna förstå och delta i ett alltmer digitaliserat samhälle. Lärarna är viktiga för att eleverna ska få möjlighet att utveckla denna kompetens. Dock visar forskningen (både min och tidigare) att många lärare upplever utmaningar med att lära sig själva programmering och att använda det med sina elever. Det är viktigt att studera dessa utmaningar, men även möjligheterna, för att bättre kunna stötta lärarna i det här arbetet - och i förlängning bidra till elevernas kunskapsutveckling.
Vilka är de viktigaste slutsatserna i din avhandling som du tycker att lärare och beslutsfattare ska ta del av?
– Att programmering kan bidra med väldigt mycket till matematik- och teknik-undervisningen i årskurs 7–9 men att det finns utmaningar. En stor utmaning för många lärare är att det inte finns ett programmeringsverktyg eller programmeringsspråk som är perfekt. Ta ett textuellt programmeringsspråk som Python, det upplevs av många lärare som ett kraftfullt verktyg för komplext ämnesinnehåll, till exempel i matematik. Det kan dock upplevas som svårt och rädslan är ofta att eleverna ska tappa motivation. Ett alternativ kan då istället vara blockprogrammering i Scratch som ofta upplevs som både lätt och roligt. Dock finns det även här en baksida i att många lärare upplever att blockprogrammering är begränsat och därför inte kan bidra till undervisningen på samma sätt som textuell programmering. Det jag föreslår i min avhandling är att de olika programmeringsverktygen istället bör ses som komplement till varandra och för att stötta ämnesinnehåll, motivation och engagemang, samt utvecklingen av digital kompetens och att lärare i större utsträckning måste stöttas i detta, genom till exempel utbildning och fortbildning.
Vad har du för planer efter disputationen?
– Direkt efter disputationen börjar jag jobba på Högskolan i Gävle vid avdelningen för datavetenskap och samhällsbyggnad. Utöver undervisning så kommer det att bli en del annan forskning än vad som har behandlats i min avhandling – till exempel relaterat till AI, geospatial informationsvetenskap och datalogisk etik – men jag kommer även att fortsätta på det forskningsspår som finns i avhandlingen, till exempel genom att utveckla och utvärdera ett digitalt lärspel om programmering som ska kunna stötta lärare och elever i undervisningen. Det finns redan en spelprototyp som har testats och utvärderats av lärare och elever som jag ser fram emot att utveckla vidare.