Unik avhandling utforskar samiska feministiska kunskaper

Kan du kort beskriva din avhandling och vad som inspirerade dig att utforska ämnet?

- Min avhandlingsprocess började med ett samtal med min mamma som bad mig läsa romanen Lappskatteland (2006) av den samiska författaren Annica Wennström. Romanen handlar om samiska kvinnors kamp för överlevnad och om konsekvenser av språk- och identitetsförlust över generationerna. Den gav mig verktyg för att förstå min egen familjehistoria men också en ingång till att närma mig dessa frågor i genusvetenskapen, säger Ina Knobblock och fortsätter:

- En stark anledning till att jag ville skriva avhandlingen är just att jag inte hittade kunskap om frågor som jag själv bar på med en samisk- och tornedalsk historia. Det fanns, och finns fortfarande, en avsaknad av samiska perspektiv i genusvetenskapen i Sverige.

Ett av dina huvudteman är samisk feminism. Kan du berätta mer om vad som kännetecknar samisk feminism?

- Inom samisk feminism är förtryck av urfolk, så väl historiskt som i nutid, en central fråga. För samer, som under århundraden varit utsatta för en koloniseringsprocess, blir avkolonisering, självbestämmande och försvar av samiskt land och vatten en del av den feministiska kampen. Samisk feminism har mycket att bidra med till det samiska samhället både när det handlar om läkande av kollektiva trauman och när vi ser framåt, det som ibland brukar talas om i termer av resurgence, ett engelskt uttryck som kan översättas till återuppblomstring, säger Ina Knobblock.

Du använder en metodologi i den avhandling som kombinerar vävande och skrivande. Kan du berätta mer om metodologin?

- I titeln på min avhandling ingår begreppet writing-weaving vilket kan översättas till vävskrivande på svenska eller gahpadaktjállem på lulesamiska, min familjs samiska språk-arv. Vävskrivande är inspirerat av duodje, specifikt den samiska traditionen att väva eller fläta samiska skoband. Det beskriver ett sammanflätande av olika kunskapsformer och kunskapssfärer. Att skriva akademiskt är, i likhet med att väva och att fläta, att binda samman saker. Dock inte trådar eller garn utan teoretiska, känslomässiga sfärer och, alltid redan sammanlänkade, sociala världar och naturvärldar.

Att sammanväva bär, för mig, även en dekolonial betydelse. Särskilt i relation till urfolks livsvärldar som utsatts för och fortfarande utsätts för utradering och fragmentering inom ramen för koloniala maktstrukturer, säger Ina Knobblock.

I din avhandling inkluderar du samtal med samiska kvinnor. Vilka var några av de mest kraftfulla berättelserna som delades med dig under din forskning?

- Några av de mest kraftfulla berättelserna berör motståndet mot nya gruvor i Sápmi. Många samiska kvinnor och feminister har varit aktiva i kampen mot gruvor och försvaret av Gállok.

Behovet av att kunna föra vidare språk och kultur till sina barn får en annan och kanske viktigare innebörd för samiska mödrar än för kvinnor i majoritetssamhället, eftersom de ofta kan ta dessa frågor för givna. Som en av deltagarna i min forskning uttrycker det: ”Samisk feminism idag är kampen för samiska rättigheter, för det samiska språkens överlevnad, att värna om naturen, samiska sätt att leva och mänsklig värdighet”, säger Ina Knobblock.

Kan du berätta någon av de viktigaste lärdomarna du har dragit från din forskning?

- Den samiska feministiska förmodern Elsa Laula skrev att den samiska kampen var ’inför lif eller död’. Fortfarande idag, mer än 100 år senare, är den mest centrala samiska feministiska frågan är kampen för överlevnad som urfolk och försvaret av våra marker samt hur vi ska skapa starka, livskraftiga och inkluderande samiska gemenskaper idag och i framtiden, fria från alla slags förtryck, säger Ina Knobblock.