Alumnen som blev arkivets röst – Jim Hedlund levandegör Jämtlands historia

Arkivpedagog, föredragshållare, ledare av stads- och historievandringar, utbildare, arkivpoddare. Berättare av rang. Så kan man kort sammanfatta Jim Hedlunds arbetsliv.

Han avslutade sina studier vid Mittuniversitetet tidigt 2000-tal och fick snabbt jobb som lärare. Han tog ofta sina elever till Riksarkivet i Östersund, eller landsarkivet som det hette då. I arkiven hittade han då, precis som nu, ständiga historier att berätta; om allt från ångbåtar i Storsjön, när bilarna kom till stan, till folktro och brottslighet.

2006 fick han jobb som halvtid som arkivpedagog.

– Jag tog ju alltid med mig grupper hit och till slut blev de väl less på mig och anställde mig, säger Jim Hedlund och skrattar lite innan han fortsätter:

– Jag har alltid ansett att arkiven är till för att användas och det finns hur många ingångar till historier som helst. Det tar aldrig slut. Och det är väl det som är det nördiga i det hela, man hittar alltid massor som människor kan relatera till.    

Med hela staden som sin scen

Jim Hedlund bläddrar i sin kalender och pekar på nedskrivna bokningar av skolklasser och vuxengrupper. Alla vill de komma till arkivet och höra några av de berättelser som gömmer sig bland kartor, handskrivna böcker, ritningar och listor.

Förutom att visa arkivet så håller han även föredrag på Jamtli som ligger ett stenkast från arkivbyggnaden. Varje torsdag arrangeras After Work i Jamtlis hörsal, där arkivpedagogerna och andra aktörer turas om att hålla föredrag. Ofta är det fullsatt när Jim är där och berättar.

– Det har liksom utvecklats till något som jag inte riktigt kan greppa. Jag håller många föredrag och det tar aldrig slut på uppslag. Jag berättar om allt; spanska sjukan, lösdrivare, avrättningsplatser i Jämtland, brott och straff. Jag hittar ständigt nya saker i arkivet att berätta om.

Och arkivet fylls ständigt på. Jim Hedlund berättar om hur pedagoger från Jamtli och arkivet hittade en dagbok från 1905, skriven av en ung flicka som hette Ida Larsson. Av Ida Larssons dagboksberättelser har det dels tagits fram ett omtyckt skolprogram som lockar lokala lärare med elever år efter år dels utvecklats en populär stadsvandring där lokala amatörskådespelare deltar. Precis när han är inne i en färggrann beskrivning om hur deltagarna i stadsvandringen får bevittna ett rån mitt på gågata så kommer en äldre kvinna in i lokalen. Hon bär på en stor blå ikea-kasse fylld av pärmar och pappersrör. Det kommer från Näs fiskevårdsförening berättar hon, och nu kan arkivet få ta över materialet som bland annat består av kartor och dykarberättelse..

– Oooohhh, blir Jim Hedluns spontana reaktion och han reser sig snabbt och tar emot kassen.

Ska vi gissa att här säkert finns stoff till nya berättelser?

Nya tider väntar för arkivet

I skrivande stund föreslås Riksarkivet i Östersund att läggas ner och flyttas till det nybyggda Riksarkivet i Härnösand, nästan 25 mil bort. Något som Jim Hedlund tycker är synd.

– Man kan säga att arkivet är det historiska minnet och det skulle alltså betyda att den Jämtländska historian försvinner härifrån. Om jag ska vara lite cynisk så tycker jag också att det är dumt att lägga alla ägg i samma korg, det är dumt att ha det hela kollektiva minnet på samma plats om något skulle hända.

Personligen hoppas han att delar av arkivet får vara kvar i Östersund. Eller kanske kan flyttas till exempel Mittuniversitetet.

– Vill man forska så är arkivet perfekt. Det skulle även passa inom Barnens universitet, så det är lite av en dröm som jag har, säger han.

En sak är säker och det är att han kommer att fortsätta sitt arbete som historieberättare. Han kommer fortsätta att hitta historier i arkivet, han kommer fortsätta ta emot grupper som vill lära sig mer om lokalhistorien och han kommer fortsätta leda stadsvandringar och berätta om allt från historiska personer till välkända byggnader.

– Jag kommer fortsätta vara arkivpedagog tills jag faller av pinn. Det är jag säker på.

Jim Hedlund utanför arkivet.