Kjerstin Valkeapää kämpar för att sprida kunskap kring den samiska kulturen

– Utan kunskapen och bevarandet av oss så kan vi inte finnas.

Vi pratar om drivkraft. Vad som får Kjerstin Valkeapää att jobba dels som renskötare, dels som handläggare för Interreg-projekt Aurora, dels som drivande av aktivitetsparken på Funäsdalsberget och dels som engagerad i samiska kulturveckan Lopme naestie.

Vi pratar även om hur det kommer sig att drivet sitter så djupt i henne.

– Jag tror att det är medfött. Det sitter djupt inrotat i oss att vi ska framåt. Det finns problem, men vi löser det.

Djuren är kulturen

Kjerstin Valkeapää är uppvuxen i Porjus i Jokkmokks kommun men flyttade till Mittådalen i Härjedalen för drygt 30 år sedan. När vi träffas är hon på genomresa i Östersund på väg till Jokkmokks marknad där hon ska informera om Interreg Aurora. Det är dock för projekten Lopme naestie, den samiska kulturveckan i Funäsdalen och Lopme Laante, samiska aktivitetsparkerna i Funäsdalen och Björnrike hon kanske är mest igenkänd.

– Vi måste ta tillvara på den samiska kulturen som finns. När jag fick uppdraget att bygga upp en samisk aktivitetspark såg jag direkt vad jag skulle göra. Det behövdes ingen marknadsföring för turisterna fanns redan, det de ville se mer av var samer och hur rennäringen går till.

I dag är parken i Funäsdalen öppen sommartid och den i Björnrike vintertid. I parkerna kan besökarna bland annat träffa renar och äta samisk mat.

– Det här sticker ut men rennäringen är grunden av den samiska kulturen. Så ser jag det, utan renarna kan vi inte bevara vår kultur. Jag hoppas att de som besöker oss går hem med lite mer kunskap kring oss.

Forskningen måste utgå från samerna 

Mittuniversitetet har som avsikt att stärka sin roll som ett universitet mitt i sydsamiskt område och bidra till att stärka det sydsamiska samhällets ställning.  Inför firandet av den samiska nationaldagen i fjol deklarerade Mittuinversitetet och stiftelsen Gaaltije sin vilja att etablera ett sydsamiskt forsknings- och utbildningscentrum.

– Det är jättebra, men det är viktigt att det man forskar om kommer från oss, inifrån och ut, säger Kjerstin och förklarar vad hon önskar att det skulle forskas mer kring.

– Klimatförändringar påverkar renskötseln på många sätt. Samebyarna måste börja tänka om och ta in ny teknik, exempelvis drönare istället för helikoptrar och bli mer klimatsmarta.

Samtidigt som hon konstaterar att det går åt rätt håll undrar hon över om det finns någon näring som är mer utsatt av så många exploateringar – allt från gruvdrift och rörlig turism till skogsavverkningar och vindkraft.

– Vi är som fjällbjörken, tålig men blir krokigare under resans gång. Men vi kommer att finnas kvar.

La på luren när Mittuniversitetet ringde

2016 blev Kjerstin utsedd till hedersdoktor vid Mittuniversitetet av fakulteten för humanvetenskap. Utnämningen fick hon för sitt engagemang i Lopme naestie och Lopme Laante och för att hon genom de projekten ökar kunskaperna kring samisk kultur. Utnämningen kom som en överraskning, faktiskt trodde hon att det var ett skämt förstå gången prefekten ringde och la på luren. Men det var inget skämt och Kjerstin tog emot utnämningen med stolthet.

– Det värmde lite i hjärtat, jag fick cred för det jag gör. Jag hoppas också att någon fortsätter i mina fotspår en dag.

Det blev en fin dag, Akademisk högtid 2016, säger hon. Men att stå i centrum är egentligen inget hon gillar. Same, inspiratör, renskötare, lärare, hedersdoktor. Själv är hon tydlig med tituleringen.

– Jag är jag, brukar jag säga.