”Jag är inte religiös men jag tror på KG Hammar”

Ons 25 okt 2023 14:33

Minnet är ett såll, och mycket rinner liksom bara iväg. Men det finns sånt som inte lämnar. En doft, en slagdänga eller kanske ett citat. Det är de ljuspunkterna som vi vill ta fasta på i den här serien av medarbetarporträtt. Först ut är Katarina Gidlund, professor i digitalisering.

Katarina Gidlund har jobbat på Mittuniversitetet sedan 1996, då hon började som adjunkt. Dessförinnan hade hon pluggat massor, förutom att hon är doktor i informatik har hon bland annat en magisterkandidatexamen i sociologi och en nästan färdig filosofie kandidat i engelska.
– Jag gick kul-programmet! Min strategi var att om jag läser allt som jag tycker är kul så kommer det att bli bra till slut. Jag har till och med läst kaosteori, och det innebar allt från kvantfysik till kaosdans. Kaosdansen var värst, det var otroligt svårt och jobbigt för någon som var skolad i klassisk balett, säger hon och skrattar.

När Katarina Gidlund kokar ned sina viktigaste insikter och kulturupplevelser till fem, blir det en ärkesbiskop, en rocklåt, en pjäs, en forskare och en film som står ut i mängden:

1. Kim Wilde – Kids in America (musik)

Egentligen vet jag inte om jag tyckte om Kim Wilde speciellt mycket, men när jag var 13 år och var på språkresa i London köpte jag hennes LP. Och när jag gick omkring med den under armen på Heathrow – då peakade jag. Jag har aldrig varit så cool som då.

2. Måsen av Anton Thechov (drama)

Jag läste estetprogrammet när jag gick gymnasiet och då arbetade vi bland annat med Thechovs Måsen. Den grep tag i mig ordentligt för den pratade om livslögnen, som jag tyckte var ett otroligt spännande begrepp. Livslögnen kan funka som en överlevnadsinstinkt, eller en strategi, och pjäsen beskriver hur hårt man kan hålla i den där lögnen, och att den kan grunda sig i till exempel ett familjedrama. Måsen var väldigt djup, och det var vad jag trivdes med att vara under den där tiden, jag har nog aldrig läst så svåra böcker som då. Djupet gav mig trygghet, det resonerade i mig. Alla typer av kulturyttringar är överlägsna om man vill få syn på djupet inom sig. Man får tillgång till en värld som man aldrig når fram till om man håller fast i sin inskränkthet.

3. Jacques Ellul – The Technological Society (bok)

Jacques Ellul, som är en fransk filosof, professor och sociolog, skrev den här boken på 1960-talet, men han såg så mycket redan då av det vi lever i idag. Hans bok skulle lika gärna ha kunnat heta The Digital Society. Den här boken har betytt så mycket för min forskningsidentitet. Jag hade redan jobbat några år som adjunkt när jag hittade den, i samma veva som jag blev doktor, och det är fortfarande den bok som jag citerar mest. Bland annat skriver han ”this is a call for the sleeper to awake”. Så bra.

4. KG Hammar – Jag har inte sanningen jag söker den (bok)

Egentligen så är jag en rå-ateist, och jag kommer inte ihåg hur jag hittade den här boken, men jag har haft den ända sedan den kom ut och den har gjort stort intryck på mig. Boken är ett samtal om vad tro är, och den är otroligt vacker, så naken och ärlig. På ett filosofiskt och resonerande vis tar han sig an de svåraste frågorna utan pekpinnar. Det finns jättemånga one-liners där. Han lyckas visa en fin mänsklighet och den är något vi sällan får se. Jag är inte religiös men jag tror på KG Hammar. Han är den person jag skulle ta med mig till en öde ö.

5. Barbara Lodens – Wanda (film)

Det här är en sjukt tydlig och obehaglig film från 1970 om Wanda som är en slags kvinnlig James Dean-gestalt. Hon överger sina två barn och menar att de har det mycket bättre med sin pappa, och åker iväg på turné i självutveckling. Hon gör alltså precis samma sak som alla coola män har gjort och fått cred för, men bara det är när man är kvinna så ses det inte på samma sätt. Det går åt helvete för henne, rent ut sagt och hon blir utnyttjad och våldtagen. Den här filmen är ett feministiskt slag i magen och visar hur män och kvinnor blir bemötta och bedömda på olika sätt för samma saker. Där en man anses vara sexig, anses en kvinna vara patetisk och eländig. Det här är en magiskt bra film, men väldigt svart.