Från socionom till älgfarmare ‑ Sune var en av Mittuniversitetets första studenter
Från socialsekreterare till entreprenör inom älgbranschen. Som en av de första studenterna på Mittuniversitetet har Sune Häggmark en del att tacka sin utbildning för, även som älgfarmare har den kommit till stor nytta.
50 personer började hösten -71 på den nystartade sociallinjen på Socialhögskolan. Sune Häggmark var en av dem. Han kommer från Örnsköldsvik och hade egentligen tänkt gå lärarlinjen i Umeå, men ångrade sig i sista stund.
– Chansen att få ett jobb sen var stor, och jag gillade tanken på socialt arbete. Mamma och pappa hade alltid haft fosterbarn och jag var inne i det där.
Från början gick studenterna i lokaler vid Frösö sjukhus och många bodde i det som kallades ”patienthotellet”. Sammanhållningen mellan de nya studenterna var bra och de umgicks jämt.
– Det var kanon, en härlig tid. Lärarna var bra och vi kände ju de som jobbade på kansliet och fick alltid bra hjälp. Några av de jag pluggade med har jag kontakt med fortfarande, säger Sune Häggmark och skrattar lite åt svunna minnen.
– Det var mycket vin och bastubad. Och vi var på Gropen, diskoteket ovanför gamla Polishuset. Där stod vi ett gäng på scenen en gång och sjöng högt och det viftades med palestinasjalar. Det var kulturkrock deluxe.
Hittade sin framtid i älgar
Men det var inte som socionom Sune skulle spendera sitt yrkesliv. Att få jobb var som förutspått inte särskilt svårt och efter examen -74 började han först som socialsekreterare i Östersund för att senare bli socialchef och arbetsförmedlingschef i Krokom. Till slut ville han göra något annat. För snart 25 år sedan såg han ett uppslag i tidningen om två älgkalvar i Värmland som behövde ett nytt hem. Sune slog till direkt.
– Jag kände direkt att det var jag som skulle ta hand om dem. Jag var dödligt less på jobbet, jag var då på Länsarbetsnämnden, och jag behövde något vettigt att göra på fritiden för att stå ut. Att ta hand om djur skulle passa, och vi hade en hästgård utan hästar i Orrviken.
Sagt och gjort, Sune åkte till Värmland och hämtade hem två älgar. Tanken var att ta hand om dem i ett år och sedan släppa ut dem i det fria. Det gick så där med den tanken.
– Jag körde en mil bort och släppte ut dem i skogen. När jag kom hem stod de på gårdsuppfarten. Det var omöjligt.
Älgarna fick bo kvar och 2002 sa han upp sig från jobbet och blev älgfarmare på heltid. Älgtjuren Ludde hade gjort de andra två älgarna sällskap och turisterna började strömma till. Älgarna var tama som hundar och kom så fort Sune visslade.
Papper av älgskit blev en hit
Till dags dato har han fött upp 70-80 älgar, haft 19 stycken som mest i sitt älghägn och tagit emot 15-20 000 turister per år. Dessutom har han rest jorden runt för att konsulta i hur man gör papper av djurbajs.
Det var efter en ölkväll med en kusin som affärerna började ta fart på riktigt. Kusinen, som jobbade på Modos papperslabb, konstaterade att älgskit borde vara ren cellulosa och därmed kunna användas till att göra papper.
– Använd köksmixern, sa han när jag påpekade att jag inte hade någon maskin att göra papper med.
– Alltså jag blev ju lite personlighetsförändrad när jag började jobba med älgarna på heltid. Alla sa att det inte skulle gå. Det skulle inte gå att göra dem tama, det skulle inte gå att göra papper, det skulle inte gå alls. Jag gav mig den på att det visst skulle gå, och det gjorde det.
Papper av älgskit blev en stor succé och plötsligt hade han hela världens media på besök i Orrviken. Och erbjudandena haglade in.
I Thailand hjälpte han ett zoo att göra papper av pandabajs. Det ledde till att han blev inbjuden till Kina, som ville att han skulle flytta dit och starta ett älghägn där. Han tackade till sist nej, men var tre år i Polen och hjälpte till att starta Europas första älgfarm. Han har varit i Sydafrika och hjälpt göra papper av giraffbajs, i Australien och gjort papper av känguruskit. En annan affärsidé var att mjölka älgarna och skapa en Moose Milkshake, vilket ledde till inbjudningar till USA och Skottland. Eller den att trycka pengar på papper av älgskit, även det en succé som bland annat ledde till trevliga resor till Ryssland.
Pensionär på (älg)papperet
2015, när han var 65 år gammal valde Sune Häggmark att pensionera sig. Älgfarmen drivs av sonen Emil och Sune byggde en ny gård en bit bort. Som entreprenör och älgfantast är det dock svårt att sluta jobba. Sune har skrivit klart boken ”Taggad till tusen” och efter nyår väntar Tyskland och en rad föreläsningar. På tal om Tyskland är det väl föga förvånansvärt att tyskarna är hans största älgfans.
– Tyskland är som en Klondyke för de som jobbar med älgar.
Sydamerika och papper av lamabajs står på planeringslistan, likaså Grönland och papper av myskoxskit. Han har många idéer som han vill utforska, Sune Häggmark. Och han har sin utbildning från sociallinjen att tacka för mycket, anser han.
– Det var Socialhögskolan som la grunden för att jag skulle kunna hantera de sociala kontakter som jag varit tvungen till under de här åren. Det har inte varit problempersoner i sig som jag har haft kontakt med, men det har varit speciella personer.
Mer om socionomutbildningens jubileumsfirande