”Skogen är ett subjekt. Och den talar till en”
Minnet är ett såll, och mycket rinner liksom bara iväg. Men det finns sånt som inte lämnar. En doft, en slagdänga eller kanske ett citat. Det är de ljuspunkterna som vi vill ta fasta på i den här serien av medarbetarporträtt. Näst på tur är Bengt Gunnar Jonsson, professor i biologi.
Skogen är Bengt Gunnar Jonssons, eller Bege som han kallas, rätta element. För biologen Bege är skogen nämligen inte bara jobb, utan ett helt universum att träda in i, uppslukas och fascineras av. Från det största av träd till de minsta av mossporer och insekter.
– Jag har någon sorts relation till skogen, det har jag nog alltid haft, men jag insåg det på ett djupare plan för ett par år sedan när jag arbetade tillsammans med en konstnär. Som forskare ser man skogen som ett objekt att studera, men där och då insåg jag att skogen också är ett subjekt. Och den talar till en. Konstnärens förhållningsätt hjälpte mig att sätta ord på min egen upplevelse, säger han.
Skogen är en trygg plats
Trots att han tillbringat i stort sett hela sin uppväxt och vuxenliv i skogen så har Bege aldrig varit rädd. Inte heller har han någonsin stött på en björn. Däremot har han blivit förföljd av en björn en gång, fast det visste han inte då. Det bekom honom dock inte. För Bege är skogen en trygg plats. Den tryggaste.
– Jag vet att en del tycker att det kan vara otäckt, men för mig är skogen hemma. Det luktar bekant och det händer något i huvudet när man bara är där och närvarar. Vi kan kalla det rekreation, säger han.
Färdig med rotvältor
Bengt Gunnar Jonsson har jobbat på Mittuniversitetet sedan 2002. Innan dess var han verksam vid Umeå Universitet och disputerade 1993 på en avhandling om rotvältor. Rotvältorna är dock historia och idag ligger hans fokus på hur vi använder skogslandskapet och på vilket sätt vi kan ta vara på alla de värden som skogen erbjuder.
När Bege ska lyfta fem saker som varit betydelsefulla för honom så blir det en författare, en filosof, en musikgenre, en biolog och såklart – träden och de historier de berättar.
Norrlands inland
Ingen författare har på samma sätt fångat min kulturella bakgrund som Sara Lidman. Även om hennes berättelser speglar ett samhälle nästan 150 år tillbaka i tiden så fanns hennes värld levande i min egen uppväxt i ett småbrukarsamhälle i Norrlands inland. Språket, föreställningsvärlden och de mellanmänskliga relationerna är bekanta. Men det är inte bara det, även hennes litterära form fascinerar – med enskilda kapitel som små kammarspel, scener med en intensitet som kan läsas ett och ett – och många gånger.
Det omätbaras renässans, bok
Jonna Bornemark lyckas via några medeltida filosofer fånga något om vägen till kunskap och förståelse som fått stor betydelse för mig. Här finns ”intellectus” vid ”icke-vetandets horisont” som vänder, vrider, reflekterar och omdefinierar våra begrepp som sedan vårt ”ratio” har förmågan att kategorisera och kvantifiera. Poängen här är att vi alltför ofta glömmer intellectus och fastnar i ett förenklande ratio – vi behöver mer av intellectus-praktiker inom forskningen.
Jazz, en förebild
När jazzmusiker släpper loss sin musikalitet och kreativitet uppstår i deras samspel ofta något närmast magiskt. Solisten leker med harmoniken och melodin och de andra hänger på, stödjer, provocerar och kompletterar. Jazzen blir då närmast en förebild för forskning när den är som bäst. Vi behöver våra kompetenser och när vi ger varandra frihet att utforska och pröva, göra ett solo i samspel med lyhörda kollegor, så blir det också bra forskning.
Evolutionär biologi
Jag minns väl när vi fick som uppgift att läsa Stephen Jay Goulds artikel från 1979, ”The spandrels of San Marco and the Panglossian paradigm”, på en forskarförberedande kurs 1986. Titeln i sig fick oss studenter att lyfta ögonbrynen – vad är nu detta? Men artikeln var en uppfriskande kritik mot den rådande synen på evolutionen och väl värd att läsa även nu snart 50 år efter sin publicering. Att med konstnärliga och litterära referenser både förkasta vedertagna föreställningar och ge nya perspektiv gav ett nytt ljus på vad forskning kan vara. Gould var dessutom som person, aktiv i medborgarrättsrörelsen och med ett stort socialt patos, ett exempel på hur forskare kan och bör engagera sig i viktiga politiska frågor i sin samtid.
Årsringar på träd
Trädens årsringar är fantastiska historieberättare. Det finns mycket i naturen som fascinerar och som är värt att studera men årsringarna kan få representera ett närläsande av naturen. Dessa millimeterstora avtryck av hur ett träd relaterar till det enskilda året och hur summan av ett gammalt träds liv sammanfattas i årsringarna. Genom årsringarna blir trädet mer än ett objekt som studeras utan också ett subjekt som berättar något om sig själv och den skog det växt i.