Ökad kunskap och kollektivt ansvar – så kan alla bidra till ett bättre bemötande av transpersoner

– Mer än någonsin är det synligt, via media, sociala medier och i forskning, hur transpersoner utsätts för hot- och hatretorik, stigmatisering och exkludering globalt. Därtill fokuserar mina studier på en äldre befolkning, som växer sig allt större och där det i dag finns en större acceptans för variation inom gruppen nationellt, vilket ställer vissa krav på vård- och omsorgsprofessioner. Vidare har efterfrågan av kunskapshöjande insatser gällande hbtqia-relaterade frågor bland flera professioner ökat markant, där vi kan följa att fler och fler väljer att vända sig till instanser som erbjuder hbtqia-certifieringar och hbtqia-diplomeringar. I min forskning riktar jag fokus på just bemötandet, där min förhoppning är att bidra med kunskap för att utveckla strategier och verktyg, för att således förbättra bemötandet av äldre transpersoner, säger Sofia Smolle, doktorand vid Institutionen för psykologi och socialt arbete, PSO, på campus i Östersund.

Hur ser du som forskare på bemötande av transpersoner överlag? 

– Trots att mitt huvudsakliga fokus är hur bemötandet från socialarbetare är så har en stor del av intervjuerna med äldre transpersoner fokuserat på tidigare erfarenheter av bemötande från alla möjliga välfärdsinstitutioner, så som primärvård, tandläkare med mera. Erfarenheterna tycks vara blandade. Vissa har beskrivit att kunskapen är låg hos många men att välviljan och öppenheten trots det bidragit till positiva erfarenheter av bemötanden. Andra har beskrivit situationer som varit mycket negativa, vilket bidragit till att de undviker att söka vård. Vidare indikerar både forskning och nationella myndighetsrapporter att bemötandet behöver förbättras ordentligt. Till exempel framkommer trista utsagor kring negativa bemötanden från transpersoner i alla åldrar på många olika områden, till exempel från vård och skola, i flera av intervjuerna.  Sammantaget skulle jag säga att en hel del behöver göras för att bemötandet av transpersoner ska bli bättre överlag, där kunskapsökning är en central komponent.  

Med den samhällsdebatt som är kring transpersoner i dag, upplever du att deras situation har förändrats? På vilket sätt i så fall, och vad beror det på? 

– Jag skulle säga att transpersoners situation har förändrats på flera vis, både positivt och negativt, de senaste åren. Vi ser i dag en större synlighet, stärkt lagstiftning, mer tillgänglig information via till exempel internet och sociala medier och något förbättrad kunskap. Däremot finns det självklart en baksida, där till exempel den ökade synligheten provocerar vissa som svarar med hot- och hatretorik. Denna typ av retorik är egentligen inte ny, men har förflyttats till stor del från gata till internet där den tillåts spridas i stor omfattning, hög hastighet och många gånger anonymt.  

– Därtill vill jag även påstå att det sprids en hel del felaktig information via diverse medier som skapar samhällsdebatt på olika vis. Ett exempel som väckt stor debatt är frågan om den stora procentuella ökningen sökande till könsidentitetsmottagningar där det hävdats av motståndare att ”allt fler blir trans” och att det innebär en samhällsfara medan transaktivister och sakkunniga beskriver att det beror på att det finns fler mottagningar samt ökad kunskap och acceptans som resulterat i att fler vågar söka sig dit.

– Vi lever även i en tid där vi ser resultatet av starka högerpopulistiska inslag som självklart påverkar både samhällsdebatten och livsvillkoren för transpersoner världen över. Men till något mer hoppfullt så finns ett stort motstånd, vilket vi inte minst ser vid Pride.   

Det har rapporterats om att läger för transbarn har fått ställas in på grund av hot, hur ser du på det?

– Det stämmer att ett läger för unga transpersoner ställdes in nu 2023, vilket är ett typexempel på när ett tryggt rum för transpersoner ställs in på grund av otrygghet som kommer utifrån. Ett annat exempel är när en sagostund för barn som skulle ledas av dragqueens ställdes in förra året på grund av en hotbild. De senaste åren har skydda barnen-argumenten använts i allt större omfattning där många i stället menar att det endast är ett sätt att motarbeta mångfald. I en studie jag genomfört utanför mitt avhandlingsarbete intervjuade jag transaktivister där många menade att det idag finns en större hotbild på grund av SD:s ökade inflytande. Med det sagt så har det inte vid någon tidpunkt varit enkelt för transpersoner att leva som sina autentiska jag, att känna trygghet, att helt uppleva acceptans eller att bedriva transaktivism. Det har alltid kommit med motstånd.

Hur kan transpersoner stöttas på bästa sätt? 

– Det vi alla kan göra för att hjälpa och stötta transpersoner i en, vad jag vill säga tuff tid, är att ta ansvar för att lära oss och därtill stå upp för allas mänskliga rättigheter. Vi behöver tillsammans i samhället öka vår kunskap och inte nöja oss med bilden av att ”det är bättre nu” eller ”vi lever ju ändå i Sverige”. Det gäller både i våra yrkesroller och som privatpersoner. Vidare behöver vi inte alla vara aktivister men vi kan alla bidra – stort som smått. Vi kan prata med våra barn om mångfald, vi kan diskutera hur vi kan skapa trygghet för transpersoner på våra arbetsplatser, vi kan välja att vara källkritiska när vi tar del av mediala bilder av transpersoner och vi kan säga ifrån när vi ser orättvisor eller stereotypa antaganden som exkluderar transpersoner.  

Sofia Smolle arbetar med en avhandling som fokuserar på bemötandet av äldre, 65 år och uppåt, transpersoner. Avhandlingen ska vara klar under nästa år. Hon har även genomfört en studie utanför avhandlingen som undersökte hur transaktivism ser ut på sociala medier.

Kontaktperson: Sofia Smolle sofia.smolle@miun.se