Det finns ett tydligt före och efter skallskadan
Minnet är ett såll, och mycket rinner liksom bara iväg. Men det finns sånt som inte lämnar. En doft, en slagdänga eller kanske ett citat. Det är de ljuspunkterna som vi vill ta fasta på i den här serien av medarbetarporträtt. Näst på tur är Minna Sundström, programansvarig för KOM PR-programmet.
För två år sedan föll Minna Sundström av sin häst vid en hoppträning. Fallet resulterade inte enbart i elände och skallskada – hon ramlade också in på ett helt nytt spår i livet.
– Det var förstås en väldigt jobbig period efter skallskadan eftersom jag fick svår tinnitius, koncentrationssvårigheter och hjärntrötthet, men jag upptäckte också att när jag var med mina djur, hästen Maja och hunden Walter, så fungerade jag mycket bättre. Då märkte jag varken av tinnitus eller hjärntrötthet, säger hon.
Annons visade vägen
Detta fick henne att börja fundera – hur skulle ett arbete som inte triggade hjärnskadan kunna se ut? Knappt var tankeprocessen igång så fick hon syn på en annons om en utbildning till hästterapeut.
– Det kändes helt rätt, och på den vägen är det. Nu är jag certifierad equiterapeut, som det heter, säger hon.
Alltid med djur
Visserligen jobbar Minna fortfarande kvar på Mittuniversitetet, men all ledig tid tillbringar hon med sina egna djur och andras hästar, som hon behandlar mot olika smärtor och spänningar. Det hjälper henne att klara det stimmigare jobbet i universitetsmiljö.
– Det är fortfarande så att jag mår bättre när jag behandlar hästar, då märker jag inte av min jag tinnitus, men efter en dag här på jobbet så börjar det tjuta ordentligt. Jag fyller på med energi när jag jobbar med hästar, vilket gör att jag orkar med att jobba kvar på universitetet också. Det finns en frihet att jobba som lärare här, och det är verkligen jättekul att undervisa, säger hon.
Ett tydligt språk
Minna hoppas en dag kunna arbeta med hästar i ännu större utsträckning. Det är en fascinerande och givande process att hjälpa hästar till ett bättre mående, berättar hon.
– Att vara eqiuterapeut innebär att man är utbildad i hästens rörelseapparat, som skelett, muskler och leder, och tittar på biomekaniken, det vill säga hur den omsätter sin energi i hästen rör sig genom kroppen. Jag bedömer, ställer diagnos och behandlar. Hästar har ett väldigt tydligt språk så det är lätt att läsa av dem och veta att man är på rätt ställe när man behandlar. Då tuggar de, slickar sig om munnen, gäspar och liksom mjuknar i ögonen. Ett kvitto på att de gillar det är att de blir så glada när jag kommer på återbesök. Nästan så att ägarna kan bli lite svartsjuka, säger hon och skrattar.
När Minna ska lyfta fem saker som varit och är betydelsefulla för henne så blir det ett komplex, ett livsvillkor, ett skifte, ett beroende och ett själsligt släktskap med en viss tjur.
Pyttefötter
Mina fötter är löjligt små, vilket har präglat mig. Det är alltid någon som anmärker, och gör de inte det så gör jag det själv. Det var speciellt jobbigt när jag var tonåring och inte kunde få tag på skor i min storlek. Alternativet var skor med glitter och kardborreband, men jag ville ju ha pumps så jag övertalade mamma köpa ett par alldeles för stora skor som jag sedan vinglade omkring i. Jag proppade dem fulla med papper så att de inte skulle ramla av fötterna, det gick väl med nöd och näppe. Nuförtiden kör jag med ullsula i skorna istället.
Djur och natur
Man är mer närvarande när man är med sina djur, mer i kontakt med livet. De kör inte viskleken, de är direkta. Finns det ett djur i närheten så bryr jag mig inte om människorna där, oavsett var jag är. Mina djur är mina bästisar. Det är nog så folk känner mig, som djurmänniska, kontakten med djur finns i mitt DNA. Djur är väldigt tydliga i sin kommunikation, människor är mer komplexa. Man vet vad de vill och vad de tycker om. Jag är också jägare och älskar att sitta helt tyst i skogen flera timmar på ett älgpass. Det kan många tycka är osannolikt eftersom jag i vanliga fall pratar på både in- och utandning.
Skallskadan
Det finns ett tydligt före och efter skallskadan. Livet var extremt påfrestande efter den. Jag kunde inte läsa, inte titta på en skärm eller läsa sms och liknande. Men skadan innebar också att jag fann mitt ”kall”. Jag tog steget och utbildade mig till hästterapeut och skaffade mig ett helt nytt yrke i vuxen ålder, ett yrke som dessutom inte är helt okomplicerat. Att vara eqiuterapeut innebär att man är utbildad i hästens rörelseapparat, som skelett, muskler och leder, och tittar på biomekaniken, det vill säga hur den omsätter sin energi i kroppen. Jag bedömer, ställer diagnos och behandlar.
Anatomi
Man skulle nästan kunna säga att jag knarkar anatomi. Det är så kul. Och det hade jag aldrig trott innan jag började utbildningen. I de mest skiftande sammanhang kan jag komma på mig själv med att sitta och tänka på olika muskelgrupper och hur de hänger ihop. Jag fördjupar mig gärna i någon bok om hästens anatomi, jag har till exempel en väldigt ingående och detaljerad bok där man plockat isär en riktig häst och kan se olika skador orsakade av människor, som av sadel och bett.
Blommor
Det kanske inte hänger ihop med min något tuffa image i övrigt, men faktum är att jag är helt såld på vackra sommarblommor. Jag frösår och odlar och ägnar mycket tid åt att driva upp en massa blommor på våren. Ifjol hade jag till exempel 100 stycken blodamaranter som jag delade ut till höger och vänster. Jag hade ju inte plats för alla själv. Jag sår och driver upp under våren, tittar och njuter under sommaren och skördar fröer under hösten.