Från fångstgropar till faraoner – en arkeologs liv i tiden

Jamtli har precis slagit upp sina portar för dagen och det väller in barnfamiljer med picknick-korgar, vagnar och väskor. Anna Engman, som började sommarjobba på Jamtli redan 1998, tar kaoset med ro. Till vardags sitter länsmuseets arkeologer i det stora huset mitt emot Jamtlis entré, men efter 27 år på samma arbetsplats kan hon alla gångar, rum och hus nästintill utantill. Hon har sett allt.

– En gång per år, sista dagen innan semestern, brukar jag gå en sväng genom historielandet, säger hon.

Så när går hon på semester?

– I dag är sista dagen innan semestern.

Arkeologi bortom spaden

Till Östersund och Mitthögskolan kom Anna Engman som 20-åring från Kilafors hösten 1995. Hon började läsa historia med målet att bli lärare, men insåg snart att läraryrket inte var för henne. Efter tre terminer historia började hon i stället läsa arkeologi, och under tiden som hon pluggade fick hon jobb på just Jamtli. Efter examen och några år på Skogsstyrelsen fick hon fast jobb här som arkeolog. Och här är hon kvar.

– Det första folk tänker på när man säger att man är arkeolog är att man är en grävande arkeolog, att man ligger i en grop och gräver efter saker. Det gör vi inte så mycket här i Jämtland. Här jobbar vi med inventeringar och utredningar ute i skog och mark, förklarar hon.

Fångstgropar, boplatser, fäbodar och järnframställningsplatser är exempel på vad arkeologer i Jämtland letar efter. Från Malung i söder till Arjeplog i norr reser arkeologerna runt under barmarksäsongen i mitten av maj till slutet av oktober. Det blir lite av en livsstil med många dagar borta från familjen, men tjusningen är att via historiska fynd kunna lägga en del av de pusselbitar som berättar om hur vi levde förr i tiden.

– Man tenderar ofta att se historien som statisk, att alla gjorde på samma sätt under en viss tid. Men så var det inte, vi kan se att folk gjorde olika, till och med i samma lilla by eller på samma gård. Man hade olika sätt att lösa saker och historien är inte statiskt likformig, sådana saker driver mig, säger Anna och tillägger:

– Det är också en speciell känsla när man har gått i skogen i två dagar och så plötsligt hittar man en fångstgrop och inser att det har funnits människor här för länge länge sen.

Ibland grävs det i gropar 

Vissa saker är så klart coolare att hitta än andra. Fångstgropar i alla ära, men det finns många av dem i Jämtland. Oftast kallas arkeologerna in när det ska byggas något stort, som ett vindkraftverk eller kraftledning, men för drygt tio år sedan var Anna med vid utgrävningar vid Frösö kyrka. En del av muren skulle restaureras och man visste sedan tidigare att här fanns de tidigaste kristna begravningsplatserna, från tidigt 1000-tal.

– Vi visste när vi var där att vi skulle hitta skelett och det är ju lite speciellt i sig, men vi visste inte helt hur gamla de skulle vara. Det var lite häftigt.

Det låter ju lite som att du låg i en grop och grävde?

– Haha ja i och för sig. Men oftast gör vi inte det.

Semester med historia

Vi rör oss ut mot området för att ta några bilder. Torget är fullt av tidstypiskt klädda sommarjobbare blandat med besökare i shorts och solglasögon. Kanske hinner hon ta en promenad genom området senare, säger hon.

Just det, vad gör en arkeolog och historieintresserad på semestern?

– I år ska vi till Baltikum och titta på sentida Kalla kriget-lämningar, det brukar bli så att vi åker någonstans där vi kan uppleva historia.

Hon berättar att hon är en ”stor Egyptenälskare” och förra året tog hon med maken och den 10-åriga dottern på en kryssning på Nilen, något av en drömresa.   

Det ringer i Annas mobil när vi går över området, hon svarar och lyssnar fokuserat, säger ”ja” några gånger innan hon avslutar samtalet. Det var maken som ringde, berättar hon, han ville meddela att de även ska besöka ett vapenmuseum i Huskvarna under semestern.

Men först väntar en promenad genom historielandet.