Från stressforskning till folkhälsa och genusvetenskap

Katja Gillander Gådin inledde sin akademiska resa vid Stockholms universitet, där hon studerade beteendevetenskap. Redan då fanns intresset för forskning, särskilt inom området stress.

– Jag kontaktade Lennart Levi, en av de stora forskarna inom stressforskning, och frågade om jag kunde få göra praktik hos honom. Det fick jag, och det ledde mig vidare till att arbeta i ett projekt om skiftarbete och stress i tre år.

En akademisk bana tar form

Under sin praktik hamnade hon hos Torbjörn Åkerstedt, en av Sveriges mest framstående sömnforskare, och deltog i ett forskningsprojekt om skiftarbete och stress.

– Vi studerade hur datorisering av arbetsuppgifter påverkade stressnivåerna hos industriarbetare, vilket var en viktig fråga på den här tiden.

Projektet genomfördes bland annat på SCA i Sundsvall, där hon kom i kontakt med forskaren Anders Knutsson.

– Att jag sedan hamnade i Sundsvall var en slump, jag flyttade hit för att vara föräldraledig i ett år. Jag hade träffat min nuvarande man, och sedan sökte jag ett jobb i ett folkhälsoprojekt om allergier. Det var det första samverkansprojektet mellan dåvarande landstinget Västernorrland och Sundsvall kommun.

Från stressforskning till genusvetenskap

Under sin andra föräldraledighet började Katja fundera över sin framtid.

– Det var under EU-inträdet och intresset för genusfrågor växte. Jag fick möjlighet att arbeta i ett projekt som fokuserade på hälsa för både kvinnor och män ur ett könsteoretiskt perspektiv, som det hette på den tiden, och genom det kom jag i kontakt med forskare vid Umeå universitet.

Där blev hon uppmuntrad att söka en doktorandtjänst och skrevs in vid Institutionen för allmänmedicin. Hennes forskning handlade om skolelevers hälsa ur ett genusperspektiv, med särskilt fokus på den psykosociala arbetsmiljön och sexuella trakasserier.

– Resultaten var tydliga – sexuella trakasserier hade en enorm betydelse för psykisk ohälsa, särskilt för tjejer. Det blev en ögonöppnare för mig och en viktig del av min fortsatta forskning.

Efter disputationen fick Katja forskningsmedel från Vetenskapsrådet och blev anställd vid Mittuniversitetet 2003 på ett vikariat som övergick till en tillsvidareanställning 2005.

– Det var faktiskt min första tillsvidareanställning efter att ha arbetat i projekt under hela mitt yrkesliv, säger hon med ett skratt.

En passion för undervisning och forskning

Undervisningen har alltid varit en central del av Katjas arbete. Hon har varit med och utvecklat Mittuniversitetets utbildningar inom folkhälsovetenskap, där distansundervisning har spelat en avgörande roll för att göra utbildningen tillgänglig för fler studenter.

– Våra distansprogram har lockat många fler sökande än vi tidigare hade när utbildningen var campusförlagd.

– Våra magister- och mastersutbildningar har alltid varit på distans, och tekniken har förbättrats avsevärt genom åren. Det har gjort det möjligt att utveckla det pedagogiska arbetet.

– Det har också underlättat relationsskapandet mellan studenter och lärare, trots att vi inte träffas fysiskt. Det är intressant att se hur bra kontakt studenterna får med varandra trots att de inte träffas annat än virtuellt.

Mot framtiden – fortsatt engagemang

Trots att hon nu har nått pensionsåldern har hon inga planer på att sluta arbeta helt. Från februari 2024 går hon ner till 80 procent och tar ledigt på onsdagar.

– Det blir en utmaning att lära mig att säga nej till saker, men det är ett första steg mot att trappa ner.

Just nu arbetar hon bland annat med data från enkätstudien om ungas psykiska hälsa och utsatthet för våld och trakasserier som gjordes med elever i årskurs nio i Västernorrland 2023, flera artiklar är på gång.

– Vi har en doktorand i projektet, och jag vill vara kvar tills han har hunnit disputera. Dessutom arbetar vi med ett projekt i Indien om hälsokonsekvenser av stubbbränning, vilket är otroligt spännande.

Hon hoppas också på ett nytt projekt i Indien.

– Det handlar om skolelever, sexuella trakasserier och våld. Jag ska snart åka till Pune i Indien för att knyta kontakter och se om vi kan få finansiering. Det är en process som tar tid, men jag kan inte riktigt släppa tanken på det.

Råd till yngre forskare

Katja betonar vikten av att ha ett starkt intresse för sitt ämne.

– Forska om något du verkligen tycker är intressant! Och se till att ha bra kollegor och handledare omkring dig – det gör all skillnad.

Att balansera arbete och privatliv har inte alltid varit lätt.

– I början var det svårt. Jag hade små barn, en man som reste mycket i jobbet och ingen fast lön under doktorandtiden. Nu har jag en helt annan balans, och min man, som gått i pension, sköter mycket av det praktiska hemma. Det gör att jag kan fokusera mer på det jag tycker är roligt.

En blick framåt

Katja hoppas att akademin fortsätter att utvecklas och att folkhälsovetenskapen får mer uppmärksamhet.

– Jag hoppas att framtida regeringar förstår vikten av utbildning och ser till att möjligheten att studera vidare finns för alla, oavsett ålder.

Med sin passion för forskning och undervisning är det tydligt att Katja Gillander Gådin fortfarande har mycket att ge.

– Jag ser fram emot att vara emerita och få ägna mig åt det jag tycker är roligast – att handleda och forska.