More is more – vem avgör vad som är lagom?
Det är måndag morgon, höstmörkret kryper in genom fönstret. Jag tittar upp från frukostbordet och möts av en strålande sexåring. Hennes ljusa, lockiga hår pryds av hårspännen i mängder.
Spännen som blinkar, glittrar och lyser i olika former och färger. Fantasidjur med en överrepresentation av turkosa enhörningar är placerade i luggen. Släta spännen i guldfärg och mjuka hårklämmor klädda med blommigt tyg överlappar varandra i hårsvallet. Jag öppnar munnen för att säga:
- Det där är väl ändå för många hårspännen.
Men avbryts av mitt eget leende. Förundrad av alla färger och former, samt det arbete som ligger bakom sitter jag tyst. Min skeptiska inställning och förhållningssätt till situationen utgår från ett vuxenperspektiv. Jag anser att lagom är bäst, och enligt min mening och den rådande normen är ett eller två hårspännen lagom. Om jag intar ett barns perspektiv kan uppfattningen om lagom vara en annan. I januari 2020 blir Barnkonventionen svensk lag. Lagförslaget är ett sätt att ytterligare synliggöra och stärka barns rättigheter. Händelsen ovan påminner mig om att vuxna ofta glömmer att inta ett barns perspektiv. Det är lätt att bagatellisera barns handlingar och tankar eller helt enkelt inte ta sig tid att lyssna eller försöka förstå. I artikel 12 i Barnkonventionen framhålls barns rätt att uttrycka sin mening och höras i frågor som rör barnet.
Jag anser att lagom är bäst, och enligt min mening och den rådande normen är ett eller två hårspännen lagom.
Arbetet med att komma närmare ett barns perspektiv kan gynnas av att utveckla relationskompetensen. Aspelin (2018) menar att denna kompetens behövs för att verksamhetens kvalitet ska bli god och för att mål ska uppnås, men även för att goda relationer är värdefulla i sig. Inom skolans värld visar studier att lärares relationskompetens är central för att främja elevers lärande och utveckling. För att lärare ska utveckla denna kompetens beskriver Aspelin olika former av utbildningsprogram som en möjlighet. Dessa program bör bland annat innehålla filmanalys och reflektionsövningar samt undervisning om pedagogisk praktik som visat sig framgångsrik.
Hand in Hand (HiH) är ett EU-finansierat forskningsprojekt med syfte att bidra till att utveckla mer inkluderande utbildningsmiljöer. I projektet har utbildningsprogram genomförts med lärare, elever och övrig skolpersonal för att stärka SEI (sociala, emotionella och interkulturella) förmågor. Dessa förmågor är viktiga för elevers hälsa och skolresultat. Utbildningsprogrammens sammansättning påminner om de Aspelin föreslår för att främja lärares relationskompetens. Vid en konferens presenterades en studie från HiH-projektet med fokus på lärarprogrammet som genomförts i Sverige och där beskrivs hur lärarna har en positiv inställning till utbildningsinsatsen (Rasmusson, Oscarsson och Wiklund Lind, 2019). Lärarna i studien nämnde programmets struktur med en blandning av teori och praktiska övningar som fördelaktigt. Övningar med fokus på reflektion, samarbete och relationsbygge var komponenter lärarna såg som värdefulla för arbetet med att utveckla goda utbildningsmiljöer.
Till hösten startar en ny fristående kurs vid Mittuniversitetet som heter: Socialt, emotionellt och interkulturellt lärande (PE191G, 7,5hp). Kursen har utvecklats av forskarteamet i HiH och baseras på aktuella teorier i kombination med praktiska övningar, analys och reflektion.
Förhållningssätt är föränderligt, men det krävs kunskap och tid för att bygga nya tankestrukturer. Jag hjälper till att förvandla ett gem till ett hårspänne. En sexåring fäster spännet med formen av en regnbåge mellan turkosa enhörningar i ljusa lockar och säger:
-More is more.
/Greta Wiklund Lind
Referenser
UNICEF Sverige (2009). Barnkonventionen: FN:s konvention om barnets rättigheter. Stockholm: UNICEF Sverige.
Aspelin, J. (2018). Lärares relationskompetens: vad är det? : hur kan den utvecklas?. (Första upplagan). Stockholm: Liber.
Konferensbidrag ECER (2019)
https://eera-ecer.de/ecer-programmes/conference/24/contribution/49308/