Kommentar: Brandsommaren 2018 och ett missat perspektiv

Spara favorit 14 aug augusti 2018
Är rapporteringen från skogsbränderna för ensidigt negativa?

Lukten av brandrök har varit en påtaglig påminnelse om den katastrof som pågått i de svenska skogarna. Stora ekonomiska värden har gått upp i rök och bränderna har inneburit stor oro och rädsla för många svenskar. Men är bränderna enbart av ondo? Läs Professor Bengt Gunnar Jonssons tankar om skogens naturliga cykler.

Det är rekordsommar med torka i flera månader och många, många bränder i de svenska skogarna. I dagsläget är det inte klart vilken total areal som påverkats av bränderna, men den överskrider med råge det som brann sommaren 2014 i Västmanland. Extremväder som det nya normala är något som framförs och stämmer säkert i ljuset av pågående klimatförändringar.

Jag vill inte på något sätt förringa den skada som bränderna orsakar markägarna, den oro som många upplevt för sina hus eller den insats som heroiska brandbekämpare från Sverige och andra länder gjort. Vi vill givetvis inte ha denna typ av storskaliga och okontrollerbara bränder. Inte desto mindre behöver bränderna sättas in i andra perspektiv. Sannolikt har det brunnit kanske upp till 30 000 hektar och orsakat förluster och kostnader i miljardklass men i förhållande till den svenska skogsmarken så omfattar bränderna i storleksordningen endast en promille av skogslandskapet.

Vad bränderna visar är att skogar faktiskt brinner när förhållandena är de rätta. Detta är givetvis inget nytt och forskningen har visat att det med stor sannolikhet brann avsevärt större arealer längre tillbaka i tiden. Skattningarna ligger på att cirka 1% av skogslandskapet årligen brann om vi går tillbaka till tiderna före år 1800. Det vill säga årligen 10 gånger mer än vad som brunnit i år! I det perspektivet är årets bränder inte omfattande, och vi kan lätt föreställa oss hur mycket som skulle ha kunnat brinna om aktiv brandbekämpning och dagens omfattande vägnät inte funnits. Vägarna fungerar som brandgator i landskapet och givetvis varit betydelsefulla för att nå fram till brandhärdarna. I ett scenario utan vägar och aktiv bekämpning är det inte svårt att föreställa sig att det kan ha brunnit långt mer än 1% av den svenska skogsmarken under de förhållanden som rått i år.

Bränder i skog är inget onaturligt utan snarare är de begränsade arealer som brunnit sedan mitten av 1800 talet något onaturligt.

Bränder i skog är inget onaturligt utan snarare är de begränsade arealer som brunnit sedan mitten av 1800 talet något onaturligt. En stor del av skogslandskapet var präglat av bränder och med enskilda bestånd i olika stadier av återväxt efter senaste brand. Forskningen har visat att på torra marker var det vanligt med bränder vart 50e år medan på fuktigare marker var frekvensen lägre och med bränder vart 100e år eller med ännu längre intervaller. Tallen var en vinnare på torra marker medan det på fuktigare och näringsrikare marker ofta fanns en stor dominans av lövträd många årtionden efter branden. Detta var det naturliga och givetvis finns det ett stort antal växter och djur i vårt skogslandskap som är väl anpassade till detta. Många av dessa har också svårt att hitta sina livsmiljöer i dagens landskap.

Det finns ingen väg tillbaka till det skogslandskap som fanns före år 1800 och ingen kan rimligen önska sig bränder i den omfattning som vi sett detta år. Det är dock olyckligt att bara de negativa effekterna av bränderna lyfts fram och där rapporteringen till allra största delen missat möjligheten att upplysa och fördjupa kunskapen om den historiskt sett viktigaste störningsfaktorn i det svenska skogslandskapet. Det som hänt är i sig inte onaturligt eller en katastrof för naturen – branden tillhör den svenska skogen.

Bengt Gunnar Jonsson
Professor i växtekologi
Mittuniversitetet, Sundsvall


Relaterade sidor:

Tillbaka till toppen
Stäng meny
Favoriter /globalnavigation/closemenu