Från civilingenjörsstudent till centrumledare ‑ möt Birgitta Engberg!

Du tillträdde rollen som centrumledare för FSCN den 3 april, hur känns det?

Det känns väldigt roligt och spännande! Våra forskningsområden utvecklas och förnyas ständigt - och just nu är vi i ett läge med många nya möjligheter.

Hur ser du på rollen som centrumledare?

Som centrumledare vill jag kunna agera som möjliggörare och ge forskargrupperna och de enskilda forskarna stöd på olika sätt – administrativt, strategiskt men också genom att representera och synliggöra vårt arbete. 

Vilka blir dina viktigaste uppgifter?

Att fortsätta jobba med strategier, visioner och mål för vår verksamhet tillsammans med forskarna kommer vara viktigt. Även att tillsammans med linjen i den nya organisationen försöka skapa så goda förutsättningar som möjligt för våra forskare och forskargrupper. Jag ser intern och extern kommunikation som något centralt och viktigt. Att jobba för att våra forskningsområden och projekt syns mer i olika sammanhang tycker jag är både roligt och viktigt för FSCN och Mittuniversitetet. Jag tror att det finns en hel del att göra som kan bygga stolthet både internt och externt och inte minst ge viktig energi tillbaka i den dagliga forskningsverksamheten.

Hur vill du att forskningen på FSCN ska utvecklas?

Vi skall fortsätta att sikta mot hög vetenskaplig produktion och hög vetenskaplig kvalitet. Vårt internationaliseringsarbete har gått framåt under de senaste åren vilket jag tycker känns mycket bra. Dock ska vi inte vila i detta utan fortsätta att ”odla” våra kontakter och utvidga våra kontaktytor mot internationella miljöer. Jag ser fram emot att tillsammans med kollegorna fortsätta att utveckla både vår forsknings- och utbildningsmiljö så att vi blir ännu mer attraktiva för unga talanger.

Vilka möjligheter och utmaningar ser du?

Som jag nämnde, så händer det mycket inom våra forskningsområden, utvecklingen går snabbt och det uppstår nya möjligheter hela tiden. Inom FSCNs fokusområden: biomaterial, energimaterial och dess tillverkningsprocesser så finns det mycket spännande på gång. Detta i och med framtidens stora behov av att kunna producera hållbara material samt generera och lagra energi på ett hållbarare sätt än med nuvarande teknik. Vi har ett gynnsamt läge här i norra delen av Sverige som lockar nya etableringar som behöver grön el till regionen - som nu senast den nya etableringen av PTLs anodfabrik i Torsboda.

Hur ser du på framtiden för FSCN?

Jag har alltid trivts mycket bra i den kreativa miljö vi skapar tillsammans och med de varierande arbetsuppgifter som följer med att jobba inom akademin. Specifikt för FSCN så tror jag på ursprungsidén med att jobba mycket tvärvetenskapligt. Det kan verkligen vara en styrka i team med olika bakgrund och ämneskompetens.

När började du arbeta på Mittuniversitetet och vad var din roll då? Berätta lite om din resa, och hur du hamnade här?

Jag började arbeta vid FSCN redan år 2000. Tidigare samma år hade jag slutfört min civilingenjörsutbildning i teknisk fysik vid LTU (examensarbete i astrofysik i Tyskland). Så inom FSCN är jag lite av en veteran. Under doktorandtiden 2001–2007 fick jag två av mina tre barn och det var mycket som hände både på jobbet och privat. Efter disputationen fick jag fortsatt förtroende och jobbade vidare med både forsknings- och utbildningsprojekt.

Sedan har jag varit i väg en vända och gästforskat vid University of British Columbia i Vancouver 2009 och jobbat 2,5 år på SCA R&D Centre som är närmsta granne med FSCN i Sundsvall. Jag har förutom forskning kring ved- och fibermaterialens tribologi och reologi (dvs hur materialegenskaper, systemegenskaper förändras med rådande processbetingelser) även arbetat i flera projekt som har med resurseffektivisering i tillverkningsprocesser att göra. Specialintresset har varit den raffineringsprocess där vedflis bearbetas mekaniskt, ibland med tillsats av kemikalier, för att tillverka massa som sedan används i fiberbaserade produkter som torkpapper, förpackningar eller tryckpapper.